Kung Nanda Bayin verkade aldrig vilja ge upp. Någon gång under 1590 höll burmeserna ett rådslag om hur man skulle hantera ett uppror i Shanstaterna. Man kom fram till att det fanns ett nära samarbete mellan Ayutthaya och Shanstaterna och om man inte besegrade Siam skulle oroligheterna sprida sig. Därför beslutade man sig för ännu en attack mot Siam.
Fientligheterna började i slutet av 1590, men det handlade då bara om rekognosceringstrupper som lätt slogs tillbaka av siameserna. Trots att det verkar som om man inte hade några spioner visste man ganska väl i Ayutthaya vad som hände vid gränserna. Folk på andra sidan gränsen var ofta tai som tvingats bosätta sig där under tidigare krig och kanske var det de som rapporterade om misstänkta trupprörelser i området.
Enligt den burmesiska krönikan var det nu dags för en storskalig invasion och burmeserna samlade ihop en väldig armé som bestod av 200 000 man, 1 000 elefanter och 10 000 hästar. Armén anfördes av kronprins Mingyi Swa som lämnade Pegu i november 1590 och gick in i Siam genom de Tre pagodernas pass och förbi staden Kanchanaburi.
Det var burmesernas ambition att nå fram till Ayutthaya innan siameserna fick organiserat sitt försvar, men de blev själva överraskade av siameserna inte långt från gränsen. Naresuan hade lämnat kvar en del av sin armé här som lockbete och lade sig själv i bakhåll med 60 adelsmän och lika många elefanter.
Mingyi Swa föll för lockbetet och anföll och då attackerades han av Naresuan, vilket överrumplade dem fullständigt. Guvernörerna av Pagan och Bassein föll i siamesernas händer och det var med stora svårigheter som Mingyi Swa lyckades samla ihop sina trupper och retirera till Pegu, dit han anlände i april 1591.
Kung Naresuan ville nu en gång för alla få ett slut på det burmesiska hotet och beordrade 1591 att en styrka på 50 000 man skulle gå in i Burma. Trupperna leddes av guvernören av Phitsanulok tillsammans med ytterligare tre guvernörer. De blev emellertid besegrade av den burmesiske guvernören av Martaban och tvingades återvända hem.