I Lan Xang hade Phothisarath kallat samman till en stor audiens med främmande dignitärer 1547 och i samband med detta blev de alla inbjudna till en stor inhägnad där man hade drivit in vilda elefanter. Här valde Phothisarath att demonstrera sin skicklighet i elefantfångst. Han gav sig därför in i inhägnaden, mitt bland de vilda elefanterna, sittandes på sin egen elefant, och fångade en av de vilda med ett lasso.

Den infångade elefanten lyckades dock dra omkull Phothisaraths elefant, och han hamnade själv under den fallande elefanten. Man lyckades dock ta sig in och hämta ut den svårt skadade Phothisarath, som bars till sitt palats. Trots att hans tillstånd var kritiskt såg han till att de främmande dignitärerna tackades för att de kommit och han bad dem att återvända hem. Sju dagar senare var han död.

Lägg märke till att Photisaraths dödsår varierar i källorna och att datumet den 8 augusti 1548 för hans död stämmer dåligt med kommande kungars regeringstider som jag skriver om längre fram. Angående det jag skrivit här ovan så förefaller det ju troligt att Photisarath dog 1547.

Phothisaraths död resulterade i en tronstrid i Lan Xang där två olika grupperingar kämpade om tronen för varsin kandidat. Det handlade om för eller emot två av Setthathiraths halvbröder. I den tidigare artikeln ”Oroligheter i Lan Na” har jag berättat att Phongsawadan Yonok menar att det i stället handlade om två helbröder till Setthathirath. Jag har emellertid valt att följa historikern Maha Sila Viravong som menar att Setthathiraths mamma bara fick en son.

Den äldre halvbrodern är känd som Chao Si Worawongsa Ratchakuman เจ้าศรีวรวงษาราชกุมาร, alternativt Chao Lan Xang (Chao Lan Chang) เจ้าล้านช้าง, och han hade tidigare varit guvernör i Pak Houei Luang. Enligt en källa var hans mamma en prinsessa från Ayutthaya.

Den yngre brodern är känd som Chao Kitthonwarathirat เจ้ากิจธนวราธิราช och det var han och hans anhängare som gick segrande ur striden och han utsåg sig sedan själv till kung Chao Kitthonwarathirat (r. 1547-1548). Han är även känd som Chao Tha Ruea เจ้าท่าเรือ, eller Chao Tha Huea เจ้าท่าเฮือ. Denne kung finns inte med i kungaföljden i engelska Wikipedia, men han finns med i thailändska Wikipedia!

Det finns källor som säger att de två bröderna först hade kommit överens om att dela Lan Xang emellan sig i en nordlig del och en sydlig del. Den nordliga delen skulle gå till Chao Kitthonwarathirat och den sydliga till Chao Si Worawongsa Ratchakuman.

Då Setthathirath i Lan Na fick höra talas om brödernas planer valde han att skyndsamt bege sig till Lan Xang. Chiang Mais krönika säger att han gav sig i väg den 20 augusti 1547. Då han lämnade Lan Na säger flera källor att han lämnade över styret, eller regentskapet, till sin mormor Chiraprapha. Han hade dock lovat att återvända. Mina källor säger att Lan Na saknade regent 1548-1551.

Med sig på sin resa till Xiang Thong (Luang Prabang), som då var huvudstad i Lan Xang, hade han med sig religiösa texter, munkar och lärda män samt de tidigare omtalade buddhastatyetterna Phra Kaeo (Smaragdbuddhan), Phra Phuttha Sihing och Kristallbuddhan. Kanske som en garanti för att senare kunna återfå tronen i Lan Na.

Årtalet här ovan stämmer inte riktigt med det jag skrivit tidigare om Phra Kaeo. Statyetten fördes ju till Lan Xang först 1553!

En källa säger att han också hade med sig buddhastatyetten Phra Phuttha Saekkham พระพุทธแซกคำ. Phra Kaeo skulle förbli i Xiang Thong i tolv år för att senare hamna i Vientiane de kommande 214 åren. Andra källor säger att Phra Kaeo befann sig i nuvarande Laos 1553-1778, vilket sammanlagt blir 225 år. Phra Phuttha Sihing ska ha återbördats till Chiang Mai 1556, men hur det gick till vet jag inte.

Då Setthathirath väl kommit fram till Lan Xang visade det sig att han hade tillräckligt stöd bland Lan Xangs adel och ämbetsmän för att förhindra halvbrödernas planer om en delning av riket. Han lyckades också få dem arresterade. En del av halvbrödernas släktingar som varit inblandade i ovanstående hovintriger blev avrättade, men de båda bröderna benådades faktiskt.

En misslyckad expedition från Lan Xang för att säkra Setthathiraths anspråk på tronen i Chiang Mai kan ha genomförts 1548 eller 1550. Setthathirath regerade i Lan Xang 1548-1571 medan en annan källa säger 1550-1571.

Den 26 februari 1551 försökte Phraes regent, Phraya Sam Lan พระยาสามล้าน, invadera Chiang Mai med hjälp av styrkor från Lan Xang. Han fick hjälp av Phraya Nakhon พระยานคร och Phraya Hua Wiang พระยาหัวเวียง från Lan Xang. Den 28 mars samlade adeln i Chiang Mai ihop en styrka och genomförde en motattack. Den blev framgångsrik och styrkorna från Phrae flydde hemåt. De hade då varit i Chiang Mai i två månader och 25 dagar.

I april 1551 meddelade Setthathirath att han inte kunde hålla sitt löfte om att återvända till Chiang Mai och abdikerade. Setthathirath ville att makten i Chiang Mai skulle lämnas över till hans mormor Chiraprapha. Detta förslag var adeln och ämbetsmännen i Chiang Mai inte beredda att följa. En förvirrande källa säger att Setthathirath ville att hans mamma, som nu kallades Thao Mae Ku ท้าวแม่กุ, skulle bli regent!