Sukhothai och Lan Na - Konungariket Lan Na
Mangrais efterträdare

Då Chaiyasongkhram (r. 1317-1318), eller Phaya Chaiyasongkhram พญาไชยสงคราม, fick höra om sin fars död begav han sig till Chiang Mai med en stor militär styrka. Han stannade dock bara fyra månader i Chiang Mai, innan han återvände för att regera från Chiang Rai.

Chaiyasongkhram utsåg sin äldste son, den 41-årige Saen Phu (Phaya Saen Phu) พญาแสนภู (r. 1318-1319), alternativt Thao Saen Phu ท้าวแสนภู, till regent i Chiang Mai den 15 maj 1318. Chaiyasongkhrams mellanson, Nam Thuam (Thao Pho Nam Thuam) ท้าวพ่อน้ำท่วม, utsågs till regent i Fang och hans yngste son Ngua (Thao Pho Ngua) ท้าวพ่องั่ว, fick regera Chiang Khong.

Chaiyasongkhrams yngre bror, Khun Khruea, som tidigare skickats i exil till Mong Nai av Mangrai begav sig 1319/20 mot Chiang Mai med sina styrkor där Saen Phu regerade utan någon officiell kröning. Saen Phu flydde utan att ta strid mot sin farbror. Först till Fang och senare till sin far i Chiang Rai. Khun Khruea (r. 1319-1322) blev ny regent i Chiang Mai.

Chaiyasongkhram beordrade 1322 Nam Thuam att leda en armé för att återerövra Chiang Mai och fånga Khun Khruea, vilket han också lyckades med. Khun Khruea hölls därefter fängslad i den sydvästliga bastionen Chaeng Ku Hueang แจ่งกู่เฮือง i Chiang Mais stadsmur fram till sin död fyra år senare. På grund av sitt mod och sin skicklighet utnämndes därefter Nam Thuam (r. 1322-1324) till ny regent över Chiang Mai.

Chaiyasongkhram begav sig också mot Chiang Mai i sällskap med sonen till den avlidne kung Ngam Mueang av Phayao. Sonen hette Phaya Khamdaeng พญาคำแดง, eller Thao Khamdaeng ท้าวคำแดง. Thao Khamdaengs son Khamlue (Phaya Khamlue) พญาคำลือ gifte sig senare med Chaiyasongkhrams dotter Kaeophota (Phra Nang Kaeo Phota) พระนางแก้วพอตา, för att säkra de goda relationerna mellan Sukhothai och Phayao.

1324 bröt Nam Thuam sin lojalitet mot sin far. Chaiyasongkhram beordrade därför sin son Ngua att föra Nam Thuam till Mueang Khem (Kengtung), vilket han också lyckades göra. Därefter inledde Saen Phu (r. 1324-1328) en andra regeringsperiod i Chiang Mai.

1327/28 dog Chaiyasongkhram 63 år gammal i Chiang Rai. Efter hans död utsågs Saen Phu till att fortsätta regera i Chiang Mai, men han begav sig till Chiang Rai 1328/1329 där hans far tidigare hade regerat och skickade sin 26-årige son Kham Fu (Phaya Kham Fu) พญาคำฟู (r. 1328-1337) att regera över Chiang Mai. Här finns det dock källor som anger andra regeringstider.

Fredagen den 3 mars 1329 beordrade Saen Phu att staden Chiang Saen skulle byggas på den plats där ruinstaden Ngoenyang legat. Han lät då uppföra en mur runt staden, som var rektangulär med sidorna 1 400 meter och 3 000 meter. Andra källor anger åren 1325, 1327 eller 1328 för denna händelse.

Här bosatte sig sedan Saen Phu med sin familj fram till sin död 1334 eller 1335. Chiang Saen var rikets viktigaste stad under denna tid och också en av sin tids främsta befästningar. Staden hade imponerande höga murar och en djup vallgrav och varje gång Lan Na hamnade i problem hade Mangrai och hans efterträdare valt att omgruppera sig i Chiang Saen.

Det var först under Kham Fu, som liksom sin far valde att bosätta sig i Chiang Saen, som Chiang Mai återfick en viss stabilitet. Rikets inflytande och utbredning hade dock minskat och riket skulle aldrig återfå sin forna ställning. Riket Phayao annekterades dock av Lan Na under Kham Fu. Tillsammans med Nans regent Phya Phaya Nong พญาผานอง (r. 1320-1349) attackerades och plundrades Phayao. Men Kham Fu ville inte dela bytet med Phaya Pha Nong och drog sig tillbaka till Chiang Saen med merparten av det som plundrats.

Nans regent hämnades genom att plundra Fang. Kham Fu skickade därefter trupper för att ta strid med Nans härskare. Efter hårda strider drog sig Nans trupper tillbaka. Chiang Mais krönika säger att Kham Fu ledde en misslyckad attack mot Phrae 1340/41.

Kham Fu påstås ha drabbats av en spektakulär död. Under ett bad 1345 skall han ha blivit attackerad och uppäten av en krokodil! Observera att det finns källor som säger att Kham Fu skulle ha dött redan 1325 eller 1336! Efter Kham Fu regerade hans son kung Pha Yu (Phaya Pha Yu) พญาผายู (r. 1345-1355), som valde att flytta tillbaka administrationen från Chiang Saen till Chiang Mai. Dessutom annekterades Phayao i Lan Na under denne kung.

I slutet av sin regeringstid hamnade Pha Yu i krig med riket Lan Xang och han skall ha tvingats ge upp en del av sitt territorium i utbyte för fred. Du kan läsa mera om detta i avsnittet "Laos tidiga historia," artikeln " Kung Fa Ngum (1353-1373)." Pha Yu efterträddes före sin död av sin son, kung Kue Na (Phaya Kue Na) พญากือนา (r. 1367-1385). Kue Na var född 1335.

Chiang Mai, eller Lan Na, intog mycket länge en stark oberoende ställning mot det övriga Thailand och utvecklade sin egen kultur och livsstil, som ännu i dag är tydlig. Kulturen kom att påverkas av kontakterna med Burma och i viss mån även av kontakterna med Laos. Ännu i dag kan man hitta den unika Lan Na-skriften (tua mueang) i templen i norr och som kanske var den ursprungliga taiskriften. En liknande skrift används än i dag av shanfolket.

I engelska Wikipedia ser Mangraidynastins (Ratchawong Mangrai) ราชวงศ์มังราย (1292-1558) regeringstider delvis annorlunda ut. Dessutom stavas en del av kunganamnen litet annorlunda än den stavning jag valt att använda. Du kan hitta dessa avvikelser i toppmenyn ”Kungligheter, övriga personer & kuriosa,” avsnittet ”Tidigare kungligheter,” artikeln ”Kungarna i Lan Na.”


Stavningsvarianter och alternativa regeringstider;

Phaya Chaiyasongkhram; Phraya Chaiyasongkhram พระยาไชยสงคราม.
Alternativ regeringstid för Chaiyasongkhram; 1311-1325.

Saen Phu; Chao Saen Phu เจ้าแสนภู, Chao Thao Saen Phu เจ้าท้าวแสนภู, Saen Pu, Phra Chao Saen Phu, Phraya Saen Phu พระญาแสนภู, Saenphu, Saenpu, Sen Phu.

Nam Thuam; Chao Pho Thao Nam Thuam เจ้าพ่อท้าวน้ำท่วม, Chao Thao Nam Thuam เจ้าท้าวน้ำท่วม, Namthuam, Nam Thuem, Phra Chao Nahm Thuam พระเจ้าน้ำท่วม, Thao Nam Thuam ท้าวน้ำท่วม.

Ngua; Chao Thao Ngua เจ้าท้าวงั่ว.

Khun Khruea; Chao Khun Khrua.

Chaeng Ku Hueang; Chaeng Ku Huang, Chaeng Ku Rueang (Chaeng Ku Rueang) แจ่งกู่เรือง, Chang Kuhuang.

Phaya Khamdaeng; Phraya Khamdaeng พระยาคำแดง.

Alternativ regeringstid för Saen Phu; 1325-1334.

Kham Fu; Chao Kham Fu เจ้าคำฟู, K’am Fu, Kam Fu, Kamphoo, Kampoo, Khamfu, Phaya Kham Fu พญาคำฟู, Phraya Kham Fu พระยาคำฟู, Phya Kham Fu, Phya Khamfu, Yhao Kham Fu ท้าวคำฟู.
Alternativ regeringstid för Kham Fu; 1334-1336.

Phraya Pha Nong; Phya Pha Nong.
Alternativ regeringstid för Phya Pha Nong; 1313-1351.

Pha Yu; Pa Yu, Phayu, Chao Pho Thao Phayu, Phayaoo, Thao Pha Yu ท้าวผายู.
Alternativ regeringstid för Pha Yu; 1336-1355, 1337-1355.

Kue Na; Chao Phraya Kue Na, Gue Na, Kuena, Ku Na, Phaya Kuena, Phaya Keua Na, Phaya Kue Na, Phra Chao Keu Na Thamikraj, Phra Chao Kue Na พระเจ้ากือนา, Phya Kue Na.
Alternativ regeringstid för Kue Na; 1355-1385.

Denna artikel senast uppdaterad: 2022-08-20, 12.27
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.