Sukhothai och Lan Na - Konungariket Sukhothai
Ramkhamhaeng och monfolket

Upplysningarna om kung Ramkhamhaeng och hans kontakter med monfolket har vi fått från kinesiska och burmesiska källor samt från steninskriptioner. Omständigheterna om hur Ramkhamhaeng fick inflytande över Hanthawaddy (Pegu) är intressanta.

Guvernören Aleimma (Ali-ma-mang) อลิมามาง av Martaban (r. cirka 1259-1285), som varit lojal mot burmanerna i 25 år, hade 1284 plötsligt fallit i onåd hos burmanerna. Det finns källor som säger att han fallit i onåd då han vägrat att följa kung Narathihapates order.

Observera att Martaban numera är känt under namnet Mottama (Mueang Mao-tama) เมืองเมาะตะมะ.

1284, då Pagan var starkt hotat av mongolerna, hade Pagans vasaller runt om i landet börjat tala om att frigöra sig och det hade även Aleimma gjort. Detta hade säkert kommit till Pagans kännedom.

Aleimma flydde därför till Sukhothai och svor i stället en lojalitetsed till kung Ramkhamhaeng. Efter detta lyckades Ramkhamhaeng hjälpa honom att återta makten i Martaban. Eftersom burmeserna var så dåligt organiserade vid denna tid gjorde de inget försök för att förhindra detta.

Samtidigt hade en shanäventyrare vid namn Mogado (Makatho) มะกะโท uppehållit sig i Sukhothai. Mogados far kan ha varit tai (shan) och hans mor mon. Mogado hade kommit till Sukhothai omkring 1272, då han var omkring 19 år gammal, efter att han övertagit sin fars handelsverksamhet i Sukhothai.

I början av sin regeringstid skall kung Ramkhamhaeng ha fattat tycke för honom och Mogado avancerade från att först ha arbetat med kung Ramkhamhaengs elefanter till att bli kapten vid Ramkhamhaengs vaktstyrka i Sukhothai.

Då kung Ramkhamhaeng var borta från huvudstaden och förde krig mot burmeserna 1281 rymde Mogado med en av Ramkhamhaengs döttrar Andra källor säger att de rymde 1280 eller 1281/1282.

Dotterns namn var Mae Nang Thep Suda Soi Dao แม่นางเทพสุดาสร้อยดาว, men hon är även känd som May Hnin Thwe-Da (Me Ning Sawe-da) เหม่นิงเสว่ด่า. Hon var född någon gång på 1250-talet.

Tillsammans med henne och omkring 270 lojala följeslagare flydde Mogado till byn Tagaw Wun (Tongwun) โตงหวุ่น nära Martaban vid Salweenfloden, där Mogado var väl hemmastadd eftersom han varit handelsman där. Med sig på flykten hade de en rejäl guld och silverskatt. 

I Tagaw Wun tog Mogado och hans trupper kontrollen över byn och under de kommande åren utvidgade han byn till en liten stad vid namn Donwun โด่นวุน och byggde upp stadens försvar. Han kan ha fått en tillökning av befolkningen av monspråkiga flyktingar från Hariphunchai, som drivits bort av kung Mangrai.

Omkring 1284/1285 började Mogado hysa tankar om att själv ta över guvernörsposten i Martaban. Att detta kunde bli möjligt berodde på att Pagan klarade sig dåligt i krigen mot mongolerna och att flera vasallriken i Burma planerade att revoltera. Aleimmas egna upprorsplaner skulle visa sig bli Mogados lycka. Då Aleimma bad sina vasaller om hjälp spelade Mogado med och ställde villigt upp på hans sida.

Därefter säger monkällorna att Mogado i stället vände sig mot Aleimma och lät mörda honom. Han utnämnde sig därefter själv till guvernör över Martaban där han skall ha regerat cirka den 11 januari 1285-30 januari 1287. Burmesiska källor säger att Aleimma mördades först 1287.

Historikern och författaren G.E. Harvey จี.อี. ฮาร์วีย์ (1889-1962) berättar litet mera detaljerat i sin bok History of Burma: From the Earliest Times to 10 March 1824 om hur Mogado blev guvernör.

Så här beskriver en källa hur det gick till när Mogado blev guvernör; Mogado hade en mycket vacker syster, Hnin U Yaing, som på thai är känd som Nang Un Rüan นางอุ่นเรือน. Mogado bad henne ta ett bad på ett ställe där han var säker på att Aleimma skulle få syn på henne. Planen fungerade och en förälskad Aleimma bad om hennes hand. Mogado sade att han var överväldigad över denna ära och lät arrangera en bröllopsfest.

Villkoret var att bröllopet skulle hållas i Donwun, vilket var ett sätt att locka bort guvernör Aleimma från Martaban. Överraskande nog svalde Aleimma betet och begav sig till Donwun som låg omkring 100 kilometer norr om Martaban. Visserligen hade han med sig en väpnad eskort, men på natten då hans vaktstyrka supit sig full, blev de dödade av Mogados män och man dödade också Aleimma. Detta skall ha skett den 11 januari 1285.

För att stärka sin position underkastade Mogado sig kung Ramkhamhaeng och svor honom trohet och 1286 refererar Ramkhamhaeng till honom med titeln Phra Chao Fa Rua พระเจ้าฟ้ารั่ว.

Mogado allierade sig därefter med en monprins och rebelledare, Tarabya (Thara-phaya) ธาระพญา, som utnämnde sig själv till kung av Pegu (r. cirka 1287-cirka 1296). Detta monrike kallades också Ramannadesa (Ramanprathet) รามัญประเทศ, Hanthawaddy (Pegu), Talaing (Taleng) ตะเลง eller Ramanya.

Jag har tidigare nämnt tre kungar med namnet Tarabya, men thaistavningen skiljer sig åt och får inte förväxlas. Se även ”Forntid,” avsnittet Thailand och omkringliggande länder före och under taifolkens ankomst,” artikeln ”Kungarna i Pinya, Sagaing och Ava.”

1287 kontrollerade Mogado och Tarabya allt land söder om Prome och Toungoo i nuvarande Burma. Söderut sträckte sig riket ända till Mergui längs Martabanviken. Omkring 1293 ingick Mogado och Tarabya en allians genom att gifta sig med varandras döttrar.

Mogados dotter, som är hans enda kända barn, hette May Hnin Theindya (Phra Nang Menin Thian Daya) พระนางเมนินเธียนดยา och är på thai känd som Mae Nang Sinthaya แม่นางสินทยา. Hon var född cirka 1281 och måste ha varit ett barn då hon blev gift med Tarabya omkring 1293. Hon kan ha varit en dotter till Mogados fru May Hnin Thwe-Da.

Tarabyas dotter hette Shin Saw Hla พระนางชินสอลา och på thai Phra Nang Suche-tala พระนางสุเจตะละ. Hon kan ha varit född på 1270-talet och var förmodligen något äldre än May Hnin Theindya.

G.E. Harvey säger att Tarabya hade försökt döda Mogado i ett bakhåll 1287. Detta misslyckades dock och Mogado utmanade Tarabya på en elefantduell. Mogado lyckades ta Tarabya till fånga och endast efter att munkar blandat sig skonades hans liv.

Mogado påstås ha förärat kung Ramkhamhaeng en så kallad vit elefant (chang phueak) ช้างเผือก. Detta är första gången en vit elefant nämns i taihistorien. Här säger Harvey att det i stället var Ramkhamhaeng som 1293 skänkte Mogado en vit elefant! Men det verkar inte troligt.


(En vit elefant)

Hanthawaddy, med Martaban som huvudstad, erkändes formellt som vasallstat till Sukhothai 1294. Detta hindrade dock inte Mogado från att få Kina att erkänna honom som regent över en självständig stat 1298.

I samband med att Sukhothai erkände Martaban som tributstat hade de tidigare omtalade shanbröderna skickat en militär expedition för att återta områden som Paganriket tidigare hade haft i Peguregionen. Enligt Harvey handlade det också om att lägga beslag på den ovan omtalade vita elefanten. Men shanbrödernas försök misslyckades. Wikipedia säger också att shanbröderna hade attackerat Hanthawaddy 1287.

Den 30 januari 1287 lät Mogado utropa sig till kung över Martaban (r. 30 januari 1287-cirka den 14 februari 1307) och omkring den 5 april blev han krönt. I den burmesiska historien kallas Mogado för kung Wareru (Phra Chao Wareru) พระเจ้าวาเรรู.

Tillsammans lyckades Mogado och Tarabya motstå en burmesisk invasion 1295-1296 och tvingade i väg burmeserna från Pegu. Detta underlättades av att burmanerna samtidigt hotades av mongolerna i norr.

Tarabya planerade nu ännu en gång att mörda Mogado. Den här gången blev han varnad av dottern som gift sig med Tarabya. Tarabya dömdes till avrättning genom halshuggning, vilket hans fru emellertid försökte förhindra genom att fläta ihop sitt hår med hans. Men hennes ädla försök misslyckades. Harvey berättar inte i detalj hur problemet löstes, men en annan källa säger att håret helt enkelt bara klipptes av!

En annan källa säger att Tarabya ännu en gång skall ha besegrats i en elefantduell och att han avrättades omkring 1296 efter att ha hållits fången i Martaban en kortare tid.

Mogado blev lönnmördad av sina dottersöner omkring den 14 januari 1307 och riket drabbades av ett långvarigt inbördeskrig, men inga av rikets grannar försökte dra fördel av detta och själva erövra riket.

Efter mordet hade dottersönerna sökt tillflykt i ett kloster, men de släpades ut av Mogados ministrar och avrättades och Mogados bror Hkun Law (Phra Chao Khun Lo) พระเจ้าคุนลอ (r. 28 januari 1307-mars 1311) efterträdde honom på tronen som riket Hanthawaddys andre regent. Mogado hade nämligen inte efterlämnat sig någon manlig arvinge. Hkun Law var född den 27 mars 1254 och på thai kallas han Phra Chao Ram Pradoet พระเจ้ารามประเดิด.

Mogados syster Hnin U Yaing, som skulle ha gift sig med Aleimma, hade gift sig med en man vid namn Min Bala, alternativt Smim Min Hla (Saming Mangla) สมิงมังละ. Han blev sedan guvernör av Myaungmya (Mayong Mia) มย่องเมียะ under perioden cirka 1296-1310-talet. Hnin U Yaing blev mamma till minst tre söner och två av dessa blev kungar i Pegu. Du kan läsa mera om dessa två kungar i den kommande artikeln ”Kung Loe Thai (1298-1346/47).”

Hkun Law visade sig vara en ineffektiv ledare och fick aldrig riktigt bra stöd av sina vasaller och Min Bala regerade som självständig i Irrawaddydeltat och i mars 1311 erövrade Min Bala och Hnin U Yaing helt enkelt tronen i Martaban då Hkun Law var på elefantjakt nära Moulmein.

Detta upptäckte Hkun Law först då han återvänt hem och fann stadens portar låsta. Han försökte fly in i den närbelägna skogen, men Smim Min Hlas trupper jagade ifatt den 56-årige kungen och dödade honom den 26 mars 1311. Om detta datum stämmer så var detta dagen innan han skulle fylla 57 år.


Stavningsvarianter och alternativa regeringstider;

Aleimma; Alienma Alimmâ.

Martaban; Martavan, Mataban มะตะบัน, Mueang Mataban เมืองมาร์ตาบัน, Mueang Matama เมืองมาะตะมะ, Mueang Mottama.

Mogado; Gadu, Ma Gadu, Magadu, Makathu มะกะทู, Makoto, Mokato, Saw Di-Dan-Ri, Saw Li-Lat-She.

Soi Suda Dao; Mae Nang Soi Dao แม่นางสร้อยดาว, Mae-nang Soidao, Mae Nang Suai Ta เเม่นางสวยตา, Me Nang Soy Da, Me Nang Soy-Dao, Nang Soi Suda Dao นางสร้อยสุดาดาว, Nang Thep Soi Suda Dao นางเทพสร้อยสุดาดาว. May Hnin Thwe-Da; Mi Hnin Thwe-Da.

May Hnin Thwe-Da; Mi Hnin Thwe-Da.

Donwun; Mueang Wan เมืองวาน.

G.E. Harvey; Godfrey Eric Harvey.

Phra Chao Fa Rua; Binnya Waru (burmesiska), Smim Warow (mon).

Tarabya; Darabaya ดราบยา, Phra Chao Talaphaya พระเจ้าตละพญา, Phra Chao Tara Phraya Haeng Hongsawadi พระเจ้าตราพระยาแห่งหงสาวดี, Phra Chao Tharaphaya พระเจ้าธาระพญา.

Ramannadesa; Raman, Ramannadesa (burmesiska och mon), Rāmaññadesa, Rehmonnya.

Talaing; Tailaing.

May Hnin Theindya; Phra Nang Me Nin Thiandaya (mon).

Shin Saw Hla; (Phra Nang Suchetala) พระนางสุเจตะละ (burmesiska), Phra Nang Chin Sola พระนางชินสอลา (mon).

Vit elefant; Chang phuek (felstavat).

Wareru; Phra Chao Wareru พระเจ้าวาเรรุ, Vareru, Wagaru, Warero, Warier, Wariru, Wa Roe, Warow, วรัว, วโร, วรีรุ วเรรู.
Alternativ regeringstid för Wareru; 1287-1296, 30 januari 1287-cirka 14 februari 1307, 4 april 1287-januari 1307.

Hkun Law; Binnya Khon-Law, Khun Law.

Min Bala; Smim Myaungmya.

Denna artikel senast uppdaterad: 2020-09-13, 13.12
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.