Prins Li Thai blev sedan kung med titeln Phra Maha Thammaracha I พระมหาธรรมราชาที่ 1 (r. 1346/47-1368/1374?). Hans födelseår kan ha varit omkring 1300. Den nye kungen regerade över ett skrumpnande rike, som omfattade dagens Sukhothai, Sawankhalok, Kamphaengphet, Phitsanulok, Phichit พิจิตร och Nakhon Sawan. Dessutom hävdade Sukhothai sin suveränitet över Phrae, Nan och området vid dagens Luang Prabang i nuvarande Laos.

(Provinsen Phichit)

Tvillingstäderna Vieng Chan (Wiangchan) เวียงจัน och Vieng Kham (Wiang Kham) เวียงคำ (det blivande Vientiane) och Mueang Sava (det blivande Luang Prabang) var självständiga riken innan de förenades till riket Lan Xang 1354. Detta kan du läsa mer om i det kommande avsnittet "Laos tidiga historia.”

Staden Nakhon Chum (Mueang Nakhon Chum) เมืองนครชุม grundades av kung Li Thai på den västra sidan av floden Ping. Därmed flyttades administrationen från den äldre staden Chakangrao (Mueang Chakangrao) เมืองชากังราว, som låg på den motsatta östra sidan av floden. Den kommande Ayutthayakungen Borommaracha I slog senare samman de båda städerna och kallade staden för Kamphaengphet. Resterna av ett gammalt fort, Pom Thung Setthi ป้อมทุ่งเศรษฐี, kan än i dag beskådas i staden.

(Pom Thung Setthi)

Kamphaengphets historiska park (Uthayan Prawattisat Kamphaengphet) อุทยานประวัติศาสตร์กำแพงเพชร omfattar den gamla staden Nakhon Chum på västbanken av floden Ping och städerna Chakangrao och Trai Trueng ไตรตรึงษ์.

Kung Li Thai lyckades under en period återerövra en del av de områden som tidigare hade förlorats, men hans regeringstid präglades av många militära expeditioner in på Sukhothais territorium från det nya grannriket Ayutthaya. Den första attacken från Ayutthaya hade kommit 1354/1355.

Liksom sin far var Li Thai mycket religiös och hängiven religiöst arbete och han fortsatte att upprätthålla goda kontakter med Sri Lanka och lät hämta munkar härifrån. Kungen skickade också buddhistiska missionärer till en rad städer för att sprida läran och öka antalet buddhister i sitt rike. Han lät bygga stupor och tempel och uppförde ett flertal Buddhastatyer i städerna Sukhothai, Song Khwae (Mueang Song Khwae) เมืองสองแคว (det blivande Phitsanulok) och Kamphaengphet. En av dessa statyer, från 1361, finns i dag i Wat Suthat Thepwararam วัดสุทัศนเทพวราราม i Bangkok.

Den gamla staden Song Khwae låg cirka fem kilometer söder om den moderna staden Phitsanulok. Det kan vara intressant att veta att Song Khwae fick namnet Phitsanulok 1464.

En bok om buddhistisk kosmologi, Traibhumikatha (Traiphumikatha) ไตรภูมิกถา, som Li Thai ska ha skrivit 1345 under sin tid som vicekung, återupptäcktes 1912. På thai kallas denna kosmologi för Traiphum Phra Ruang ไตรภูมิพระร่วง. Li Thai reformerade också den dåvarande kalendern och var dessutom astronom, samt en mästare i astrologi, och inrättade en skola för denna "vetenskap" i palatset.

Kung Lithai lät också gjuta den berömda buddhastatyn Phra Phuttha Chinnarat พระพุทธชินราช. Statyn finns i dag i templet Wat Phra Si Rattana Mahathat วัดพระศรีรัตนมหาธาตุ i Song Khwae (Phitsanulok), som Li Thai grundade 1357. Det finns i dag kopior av Phra Phuttha Chinnarat i Bangkok och Rayong.

(Phra Phuttha Chinnarat)

Många thailändare betraktar Phra Phuttha Chinnarat som landets vackraste Buddhastaty. Lokalt är Wat Phra Si Rattana Mahathat känt som Wat Yai วัดใหญ่. Förväxla inte Wat Phra Si Rattana Mahathat med det tidigare omtalade templet i Lopburi som har samma namn!

Det sägs att Li Thai på alla sätt försökte göra sina undersåtar lyckliga. "Hans nåd och kärlek till sin nästa var lika gränslös som oceanernas vattenmassor" och han älskade sina undersåtar som sina egna barn. Han hade också för vana att benåda kriminella och ge dem pengar, så att de kunde gottgöra sina brottsoffer! Vid denna tid fanns det heller inga slavar i riket och alla var fria och lyckliga.

Kungens rykte spred sig utanför hans rike och folk kom från när och fjärran för att leva under hans vänliga styre. Ovanstående står att läsa på en steninskription på khmerspråket. Denna sten sägs också ha upptäckts 1833 av prins Mongkut (Chao Fa Mongkut) เจ้าฟ้ามงกุฎ. Tyvärr har stenen vittrat så mycket att en stor del av inskriptionen inte längre kan tydas.

Li Thai förbättrade också kommunikationerna i riket och byggde vägar mellan Sukhothai och Sawankhalok samt mellan Sukhothai och Song Khwae (Kamphaengphet). Dessutom lät han bygga nya kanaler.

Kung Li Thai var som sagt en fredsälskande regent. Endast vid ett fåtal tillfällen drog han ut i krig. 1359 förde han dock krig mot Phrae och Nan. Kungen behandlade emellertid sina krigsfångar på ett helt annat sätt än vad som var vanligt vid denna tid. Vanligtvis användes de fångar som inte blev ihjälslagna som slavar, men kung Li Thai tyckte inte att han hade någon användning för slavar och behandlade dem därför väl.

Li Thai gick i kloster 1361 för att leva ett lugnt klosterliv. Ayutthayas makt och styrka hade ökat alltmer och kanske förstod kungen att det bara var en tidsfråga innan Sukhothai skulle tvingas erkänna Ayutthayas överhöghet. Exakt vilket år Li Thai dog är inte klarlagt, men 1374 kan vara en bra gissning.