Innan du börjar läsa det här avsnittet bör du ha klart för dig att en del av den historia som lärs ut om Sukhothai i thailändska skolor har ifrågasatts. Du kommer längre fram att få läsa om en mycket berömd steninskription vars äkthet också har ifrågasatts.

Att ifrågasätta delar av den thailändska historien är ett känsligt ämne och de som ändå vågat göra det har riskerat åtal både för majestätsbrott (khwam phit to ong phra maha kasat) ความผิดต่อองค์พระมหากษัตริย์ och för att ha hotat den nationella säkerheten! Du kan läsa mer om majestätsbrottslagen (kotmai min pramat phra maha kasat) กฎหมายหมิ่นประมาทพระมหากษัตริย์ i toppmenyn, ”Kungligheter, övriga personer & kuriosa”, avsnittet ”Kungafamiljen i Thailand”, artikeln ”Lagen om majestätsbrott”.

Den brittiske akademikern och självlärde historikern Michael Wright ไมเคิล ไรท์ (12 april 1940-7 januari 2009), som kom till Thailand 21 år gammal 1961, är en av flera som ifrågasatt steninskriptionens äkthet. Han hotades 2004 av utvisning, men hur det skulle ha gått till förstår jag inte då Wright hade blivit thailändsk medborgare med namnet Mek Meneewaja (Mek Maniwacha) เมฆ มณีวาจา.

(Michael Wright)

Det var en före detta parlamentsledamot vid namn Darun Meetes (Daran Mithet) ดารัณ หมีเทศ som hade anmält Wright. Darun hävdade att steninskriptionens äkthet var en angelägen fråga för rikets säkerhet. ”Vi har redan förlorat det ekonomiska kriget och det här är ett kulturellt krig”, skev han i sin anmälan.

På 1200-talet var området runt Sukhothai befolkat av små spridda taigrupper. Under perioder då khmererna var starka, underkuvades taiprinsar och lokala hövdingar och de fick titlar och kanske också hustrur av khmererna för att skapa lojalitetsband till Angkorriket.

En viktig person i historien om Sukhothais grundande var Pho Khun Pha Mueang พ่อขุนผาเมือง (?-mitten av 1200-talet). Hans far, Pho Khun Si Nao Nam Thum พ่อขุนศรีนาวนำถุม (1102-1181), ska liksom den tidigare nämnde Chaiyasiri ha varit en son till prins Phrom. Men de två hade inte samma mamma. Det är troligt att både pappa och son följde med Chaiyasiri söderut i slutet av 1100-talet. Se även "Forntid", avsnittet "Taifolkens tidiga invandring i Thailand", artikeln "Legenden om prins Phrom".

(Pho Khun) Pha Mueang ska ha inlett strider mot khmererna och drev sedan bort dem från staden Chaliang (Mueang Chaliang) เมืองเชลียง som khmererna tidigare dominerade. Han ska ha förföljt dem för att försäkra sig om att de inte skulle komma tillbaka. Därefter återvände han och bosatte sig själv i denna stad.

Jayavarman VII i Kambodja hade efterträtts av sin son Indravarman II (Intharaworaman 2) อินทรวรมันที่ 2 (r. 1219-1243) och när han fick höra om Pha Mueangs bravader beslöt han sig för att försöka använda diplomati i stället för att starta nya strider.

Detta gjorde han genom att erbjuda Pha Mueang en "dotter". Dotterns namn var Singkhara Mahathewi (Phra Nang Singkhara-maha-thewi) พระนางสิงขรมหาเทวี och hon blev Pha Mueangs hustru. Här finns det också källor som säger att Singkhara Mahathewi var en dotter till Jayavarman VII, men det finns även andra förslag om vem som var hennes pappa.

I en steninskription, som upptäcktes 1887 i Wat Si Chum วัดศรีชุม i Sukhothai, kallas pappan för Phi Fa och att han var guvernör i Yasodharapura. Steninskriptionen förvaras numera på Bangkoks nationalmusėum (Phiphitthaphan Sathan Haeng Chat Phra Nakhon) พิพิธภัณฑสถานแห่งชาติ พระนคร. Texten på stenen stammar från 1341-1367.

(Wat Si Chum)

(Steninskriptionen från Wat Si Chum)

Stenen, som kallas steninskription nummer 2 (silacharuek lak thi 2) ศิลาจารึกหลักที่ 2 eller charuek Wat Si Chum จารึกวัดศรีชุม, ”upptäcktes” av en man med titelnamnet Luang Samosorn Pollakarn (Luang Samoson Phonlakan) หลวงสโมสรพลการ. Den första personen som studerade denna inskription mer ingående var den tidigare omtalade professor George Coedes.

Förutom dottern fick Pha Mueang titeln Sri Indraditya (Si Intharathit) ศรีอินทราทิตย์. Titeln, som förmodligen var en vasalltitel, innebar en rank motsvarande kung, eller vicekung. Han fick även ett "heligt" svärd, Phra Saeng Khan Chai Si พระแสงขรรค์ชัยศรี, och en buddhastaty känd som Phra Phutthamaha Thammaracha พระพุทธมหาธรรมราชา. Förmodligen svor Pha Mueang också en lojalitetsed till khmererna och förband sig att skicka regelbunden tribut till Angkor. Till gengäld skulle han få regera ostört.

(Phra Saeng Khan Chai Si)

Enligt den lokala krönikan hade Pha Mueang också en taihustru vid namn Naowarong Thewi (Phra Nang Naowarong Thewi) พระนางเนาวรงค์เทวี och detta äktenskap hade ingåtts före äktenskapet med Singkhara Mahathewi.

Den gamla khmerstaden Chaliang, där Pha Mueang bosatte sig, var ofta utsatt för översvämningar och han flyttade därför till en ny plats kallad Mueang Rat เมืองราด. Han kallas därför även Pho Khun Pha Mueang av Mueang Rat, eller Chao Mueang Rat เจ้าเมืองราด.

Det finns många olika förslag om Mueang Rats geografiska placering. Ett förslag är nära dagens Sukhothai och ett annat är den tidigare nämnda staden Nakhon Thai i den östra delen av provinsen Phitsanulok. Ett tredje förslag är vid Pa Sak-floden (Maenam Pa Sak) แม่น้ำป่าสัก, i dagens distrikt Lom Sak หล่มสัก i provinsen Phetchabun.

(Karta över Pa Sak-flodens sträckning)

(Vy över floden Pa Sak)

(Lom Sak i provinsen Phetchabun)

Historikern Alexander Brown Griswold อเล็กซานเดอร์ บราวน์ กริสโวลด์ (19 april 1907-4 oktober 1991) har ett fjärde förslag och menar att Mueang Rat måste ha legat vid floden Nan, nära dagens Uttaradit อุตรดิตถ์. Det finns också ett femte förslag som säger att Mueang Rat låg i det nuvarande distriktet Sung Noen i provinsen Nakhon Ratchasima. Modern forskning lutar mot att Griswolds placering verkar troligast.

(Provinsen Uttaradit)