Denna kungaföljd är en fortsättning från den föregående artikeln ”Angkor och Lavo (Lopburi),” där den senaste kungen var Suryavarman I. Han följdes av:

• Kung Udayadityavarman II (Uthaithitworaman 2) อุทัยทิตย์วรมัน 2 (r. 1050-1066) var dock inte en son till Suryavarman I. Under sin regeringstid utsattes under han för flera upprorsförsök år 1051 och 1065.

  Templet Sdok Kok Thom (Prasat Sadok Kok Thom) ปราสาทสด๊กก๊อกธม uppfördes under hans regeringstid och det ligger cirka 34 kilometer nordost om den thailändska gränsstaden Aranyaprathet อรัญประเทศ i distriktet Khok Sung โคกสูง i provinsen Sa Kaeo สระแก้ว. Det anses vara det största khmertemplet i östra Thailand.

  
  (Sdok Kok Thom)

  
  (Distriktet Khok Sung i provinsen Sa Kaeo)

  
  (Karta över provinsen Sa Kaeo)

• Kung Harshavarman III (Hansaworaman 3) หรรษวรมัน 3 (r. 1066-1080) var en yngre bror till Udayadityavarman II. Mellan åren 1074-1080 invaderades khmerriket av Champa som erövrade khmerernas starka fäste i staden Sambor Prei Kuk. Harshavarman III:s regeringstid präglades av interna uppror som han till sist inte kunde hantera. Harshavarman III blev därmed den siste i sin dynasti.

• Det finns källor som talar om en kung vid namn Nripatindravarman (r. 1080-1113). De flesta av källorna talar i stället om en usurpator från Phimai som blev till kung Jayavarman VI (Chaiworaman 6) ชัยวรมัน 6 (r. 1090-1107). Wikipedia har i stället regeringstiden 1080-1107. Deras regeringstider har uppenbart sammanfallit.

  Jayavarman VI regerade kanske aldrig från Angkor och det var han som lät bygga det tidigare omtalade templet Prasat Hin Phimai i dagens Thailand. Förmodligen fick han kriga i många år mot de som var lojala mot Harshavarman III och hans dynasti. Nripatindravarman kan ha tillhört denna dynasti och varit rättmätig tronföljare.

• Kung Dharanindravarman I (Thoranintharaworaman 1) ธรณินทรวรมัน 1 (r. 1107-1113) var en äldre bror till Jayavarman VI. Han blev mördad och ersatt av sin brorsonson.

• Suryavarman II (Suriyaworaman 2) สุริยวรมัน 2 (r. 1113-1150) som var brorsonson till den gamle kungen har fått äran att ha byggt Angkor Vat, som han lät tillägna guden Vishnu. Det finns källor som säger att det tog nästan 37 år att bygga detta tempel och att det stod helt färdigt först flera år efter Suryavarman II:s död.

  
  (Karta över Angkor)

  Kort tid efter sin kröning år 1113 inledde Suryavarman II militära kampanjer och hans första mål var en attack mot Champa. Hans militära kampanjer var emellertid sällan särskilt framgångsrika. Anledningen till anfallet på Champa var kanske att han ville få bättre tillgång till marina handelsvägar.

  Då det vietnamesiska riket Dai Viet tillät flyktingar från Champa att fly i säkerhet på sitt territorium anföll Suryavarman II också Dai Viet. Det första anfallet med 20 000 man genomfördes 1128, men hans armé besegrades och Suryavarman II lyckades med nöd och näppe ta sig hem levande.

  1131 tvingade Suryavarman II Champa att bidra med soldater till ännu ett misslyckat anfall på Dai Viet. Du kan läsa mer om Dai Viet lite längre fram i artikeln ”Vietnam.” Chamkungen Jaya Indravarman III (Chaiya Intharaworaman 3) ชัยอินทรวรมันที่ 3 (r. 1139-1145) valde därför att betala tribut till Dai Viet i stället för till Angkor och Suryavarman II invaderade därför Champa ännu en gång och intog huvudstaden Vijaya 1145. Därefter försvann denne chamkung helt enkelt ur historien.

  Jag har i den tidigare artikeln ”Angkorrikets början” tidigare skrivit att khmererna ockuperade Champa fram till 1149 då Champa uppenbart återigen blev självständigt. Därefter talar mina källor om en ny misslyckad khmerinvasion 1150, alternativt 1153. Eller handlade det möjligen om två invasionsförsök? Det är möjligt att Suryavarman II dog under den misslyckade kampanjen 1150. Men dödsorsaken är oklar.

  Det fördes också krig mellan Hariphunchai och khmererna under åtminstone en del av Suryavarman II:s regeringstid. Detta kan du läsa mer om i den kommande artikeln ”Hariphunchai.”

• Kung Dharanindravarman II (Thoranintharaworaman 2) ธรณินทรวรมัน 2 (r. 1150-1156) var en kusin till Suryavarman II. Wikipedia anger hans regeringstid till 1150-1160. Observera att denne kung också saknas i en del källor!

• Kung Yasovarman II (Yasoworaman 2) ยโศวรมัน 2 (r. 1156-1165) som var en son till Dharanindravarman II tog sedan över tronen. Wikipedia anger hans regeringstid till 1160-1167. Yasovarman II blev senare störtad och avrättad. Sonen Jayavarman, som var född 1122/1125, skulle egentligen ha tagit över tronen efter sin fars död, men hans bror Yasovarman hade i stället tagit över den.

  Då Jayavarman var en hängiven mahayanabuddhist bestämde han sig för att undvika ett blodigt inbördeskrig genom att inte utmana sin bror. I stället gick han i exil i det gamla fienderiket Champa.

• Kung Tribhuvanadityavarman (Triphuwathityaworaman) ตรีภูวนาทิตยวรมัน (r. 1165-1177) var den rebell som störtade sin föregångare. Wikipedia anger hans regeringstid som 1167-1177. Innan mandarinen (ämbetsmannen) Tribhuvanadityavarman hade lyckats störta Yasovarman II hade den ovan omtalade prinsen Jayavarman valt att lämna sin exil i Champa för att hjälpa sin bror, men han hade kommit för sent. Brodern var redan död och Tribhuvanadityavarman satt redan på tronen. Därför valde Jayavarman ännu en gång att gå i exil i Champa.

  Tribhuvanadityavarman tvingades kuva flera upprorsförsök av tidigare lojala supportrar till Yasovarman II, men han lyckades behålla tronen ända tills grannriket Champa anföll och invaderade Angkorriket 1177. Detta finns också beskrivet mer detaljerat i den kommande artikeln ”Champa.” Tribhuvanadityavarman ska ha blivit avrättad av ockupanterna, men det finns också källor som säger att han dog i strid mot Champas styrkor. Under perioden 1178-1181 fanns det därför ingen kambodjansk kung.

Det kan ha varit en självständig kung från Lavo (Lopburi) som 1167 lämnade efter sig en inskription vid Nakhon Sawan นครสวรรค์ i nuvarande Thailand. Denne kung är känd som kung Dharmacoka (Thammasok) ธรรมโศก.

(Provinsen Nakhon Sawan)

Staden Nakhon Sawan och dess omgivning har flera gamla namn såsom Paknam Pho (Mueang Paknam Pho) เมืองปากน้ำโพ, Mueang Si Khwae เมืองสี่แคว, Mueang Phrabang เมืองพระบาง, Pak Phrabang ปากพระบาง, Mueang Phangkha เมืองพังคา eller Nakhon Phangkha นครพังคา och Mueang Chon Tawan เมืองชอนตะวัน. Det kan vara intressant att veta att där floderna Ping (Maenam Ping) แม่น้ำปิง, eller Raming (Maenam Raming) แม่น้ำระมิงค์ som var flodens gamla namn, och floden Nan (Maenam Nan) แม่น้ำน่าน flyter samman vid Paknam Pho och bildar Chaophrayafloden.

(Chaophrayafloden med bifloder)

• • Kung Jayavarman VII (Chayworaman 7) ชัยวรมัน 7 (r. 1181-1218), är identisk med Jayavarman som tidigare varit i exil i Champa. Efter Champas attack på Angkor 1177 valde han att återvända hem och blev väl mottagen av rikets befolkning. Han lyckades också driva bort chamfolket från Angkorriket och återetablera rikets herradöme över centrala nuvarande Thailand före 1180. Möjligen utvidgade han även sitt territorium en bit ner på Malackahalvön.

  Han blev därefter krönt som Jayavarman VII år 1181 och han blev en stor byggherre som lät återuppbygga det härjade Angkor och bygga vägar som förband rikets olika delar. Bland byggprojekten fanns den berömda centrala delen Angkor Thom (Nakhon Thom) นครธม, strax norr om Angkor Vat, med det berömda Bayontemplet (Prasat Bayon) ปราสาทบายน i centrum.

  
  (Bayontemplet)

  Han lät även bygga de berömda khmertemplen Ta Phrom (Prasat Ta Phrom) ปราสาทตาพรหม till sin mammas ära och Preah Khan (Prasat Phra Khan) ปราสาทพระขรรค์ till sin pappas ära.

  
  (Ta Phrom)

Före 1200-talet var de flesta tempelrelieferna i templen hinduistiska, men på 1200-talet började det dyka upp allt fler buddhistiska motiv i templen. Jayvarman VII var inte den förste buddhistiske kungen, men han gjorde buddhismen till statsreligion och försökte förändra Angkors hinduistiska kultur till en buddhistisk. Buddhismen hade varit populär bland befolkningen medan eliten hade förblivit hinduer.