Lavo (Lopburi) var på 1000-talet en av khmerrikets viktigaste provinsstäder, men hade uppenbart en slags självständighet. Vid den här tiden var det kaos i Angkorriket med tre kungar som krigade mot varandra och som möjligen kan ha regerat överlappande under en period i början på 1000-talet. Som vanligt är det olika bud om vad som hände vid den här tiden.
(Riket Lopburi (Lavo) 1000-1100-talet)
Efter Jayavarman V:s död 1000/1001 säger en källa att följande tre kungar regerade i khmerriket;
Udayadityavarman I (Uthaithitworaman 1) อุทัยทิตย์วรมัน 1 (r. 1002). Han regerade bara några månader och efter hans död utbröt ett nio år långt inbördeskrig.
Jayaviravarman (Chaiwiraworaman) ชัยวีรวรมัน (r. 1002-1011) var en prins från den kungliga familjen och det finns källor som säger att Jayaviravarman kan ha varit en bror till Udayadityavarman I! Efter det nio år långa inbördeskriget försvinner Jayaviravarman ur historien.
Suryavarman I (Surayaworaman 1) สูรยวรรมันที่ 1 (r. 1006-1050) kan ha varit Jayaviravarmans son. Det finns källor som anger hans regeringstid till 1002-1050 och att han ska ha regerat överlappande med de två ovan nämnda kungarna.
Här säger en annan källa att Suryavarman I erövrade tronen från Udayadityavarman I efter att ha besegrat honom militärt omkring 1002. Därefter förde Suryavarman I krig mot Udayadityavarmans tronföljare Jayaviravarman under många år innan Suryavarman I själv gjorde anspråk på tronen 1010.
Så här berättar en annan källa om vad som hände efter Jayavarman V:s regeringstid;
Udayadityavarman I regerade bara några månader innan han dog och under hans korta regeringstid blev Lavo (Lopburi) attackerat av monriket Hariphunchai. Udayadityavarman I begav sig därför till Lopburi och startade en massiv motattack mot Hariphunchais styrkor.
Då ska ytterligare en part ha blandat sig i detta krig. Det handlade om en khmerprins, eller kung, från riket Tambralinga (Anachak Tampharaling) อาณาจักรตามพรลิงค์, som låg vid dagens Nakhon Si Thammarat นครศรีธรรมราช i södra Thailand. Hans namn eller titel var Sujita Raja (Chao Suchit Racha) เจ้าสุชิตราชา. Sujita Rajas pappa kan ha varit etnisk malaj och kung av Tambralinga. Mamman kan ha varit khmer och en syster till Jayavarman V. Du kan läsa mer om Tambralinga längre fram i artikeln "Tambralinga, Langkasuka och andra malajstater."
(Provinsen Nakhon Si Thammarat)
Sujita Raja kom sedan fram till Lavo med en aktningsvärd armé och flottstyrka. Överraskade över detta flydde kungen av Hariphunchai, som personligen hade deltagit i attacken på Lavo, och han tog med sig Lavos regent hem till Hariphunchai. Därefter kunde Sujita Raja inta Lopburi. I Hariphunchai gifte sig Lavos regent senare med Hariphunchais drottning och han utnämnde sig själv till kung i Hariphunchai.
Efter att ha intagit Lavo fortsatte Sujita Raja till Yasodharapura (Angkor) där han blev till kung Jayaviravarman. Källan säger att han senare blev regent i Lavo. I artikeln ”Lavo (Lopburi)” längre fram i detta avsnitt finns en lite annorlunda version av Suryavarman I:s bakgrund.
Efter några år ska Jayaviravarmans (Sujita Raja) efterträdare Suryavarman I ha attackerat Hariphunchai utan framgång. Suryavarman I fick en ovanligt lång regeringstid. Suryavarman I anses ha varit Angkors första mahayanabuddhistiska kung. Men han försökte inte ändra på sina khmerundersåtars hinduism och den framväxande theravadabuddhismen (therawada) เถรวาท i riket.
Berättelsen här ovan skiljer sig lite i detaljerna från det jag kommer att berätta längre fram i de kommande artiklarna ”Lavo (Lopburi)” och ”Hariphunchai”.
Oron i khmerriket resulterade i ett uppror i rikets östra och norra delar, men Suryavarman I lyckades återerövra huvudstadsområdet och sedan också återinlemma Lavo (Lopburi) i Angkorriket 1022. Det var för övrigt Suryavarman I som lät bygga vidare på det tidigare omtalade templet Preah Vihear. För att slippa krig på två fronter förhandlade Suryavarman I fram en fred med Champa. Lavo hävdade emellertid vid upprepade tillfällen sitt oberoende genom att skicka egna diplomatiska missioner till Kina. I artikeln ”Lavo (Lopburi)” kan du läsa mer om detta.
Lavo, eller Lopburi, blev centrum för khmerernas verksamhet i nuvarande centrala Thailand och namnet Lopburi används traditionellt av thailändarna för att ange den konststil som khmererna lämnade efter sig. Detta oavsett om konsten förfärdigades i eller utanför Lopburiregionen, eller om konstföremålen eller arkitekturen härstammar från före, under eller efter den tidsperiod då khmererna dominerade Lavo.
Ännu i dag finns ett antal tempelruiner kvar i Lopburi som härstammar från tiden av khmerdominans. I Lopburis centrum finns Phra Prang Sam Yot พระปรางค์สามยอด som ursprungligen var en hinduhelgedom, som senare blev omgjord för buddhistisk användning. Två andra exempel på khmerinflytandet är San Phra Kan ศาลพระกาฬ och Prang Khaek ปรางค์แขก. San Phra Kan är känt för sina apor och Prang Khaek är det äldsta khmermonumentet i Lopburi och stammar från 800-talet.
(Phra Prang Sam Yot)
Kanske är Wat Phra Si Rattana Mahathat (Wat Phra Si Rattana Maha That) วัดพระศรีรัตนมหาธาตุ (eller Wat Phra Prang วัดพระปรางค์) den mest imponerande ruinen. Fast templets arkitektur spänner ända från khmerperioden till 1600-talet. Det ursprungliga templet härstammar förmodligen från slutet av 1100-talet eller början av 1200-talet och byggdes om på 1300-talet för att senare utvidgas under kung Narai นารายณ์ på 1600-talet.
(Wat Phra Si Rattana Mahathat)
Lägg märke till att det längre fram dyker upp ett tempel med samma namn i Phitsanulok. Se även ”Sukhothai och Lan Na,” avsnittet ”Konungariket Sukhothai,” artikeln ”Kung Ngua Nam Thum (1346/1347)-Kung Li Thai (1346/1347-1368/1374?).” Det finns också ett tredje tempel med samma namn i Suphanburi.