Den tidigare nämnde kungen Anawrahta och hans rike Pagan skulle tillsammans med Angkorriket få stor betydelse för taifolkens historia. Jag har i den tidigare artikeln "Monfolket och burmanerna” berättat att Anawrahta hade besegrat monfolket 1057.

Efter sin kampanj mot monfolket genomförde Anawrahta framgångsrika kampanjer ännu längre söderut, även mot shanfolkets områden ända in i Yunnan och mot riket Arakan อะระกัน (eller (Ya-khai) ยะไข่), i nuvarande västra Burma. Observera att Arakan sedan 1990 i stället heter Rakhine (Ra-khuen) ระขึน eller (Ra-khai) ระไคน์.

(Staten Rakhine)

I sina sydliga kampanjer fortsatte Anawrahta med sina arméer ända till staden Mergui (Marit) มะริด, i nuvarande södra Burma, och förmodligen ännu längre söderut till Kra-näset (Kho Khot Kra) คอคอดกระ på Malackahalvön. Mergui är i dag känt under namnet Myeik. Kra-näset är den smala landbryggan som förbinder malajiska halvön med det övriga asiatiska fastlandet. Staden Ranong ระนอง ligger vid den smalaste delen. Namnet härstammar från staden Kraburi กระบุรี, som också ligger i provinsen Ranong ระนอง.

(Provinsen Ranong)

Krönikor från Pegu antyder att senare burmanska kungar fortsatte att genomföra religiösa kampanjer nere på Malackahalvön under 1100-talet.

Khmererna, vars välde höll på att försvagas, fick också smaka på Pagans styrka. Taitraditionen berättar att kung Anawrahta gjorde erövringar ända till Lavo och Dvaravati och att khmererna tvingades acceptera burmanskt herradöme. Krönikor från Pegu säger också att Anawrahta nådde fram till Lavo, men också ända till Angkor. För det sistnämnda finns inga bevis och den burmanska krönikan nämner heller inget om detta.

Det förefaller troligt att Anawrahta, åtminstone vid något tillfälle, behärskade stora delar av nuvarande Thailand. Hans erövringar bidrog till att försvaga khmererna ytterligare. Under perioder då burmanerna inte hade full kontroll över sina erövrade landområden började en rad självständiga taistater dyka upp.

Kung Anawrahta blev en ivrig förkunnare av buddhismen. Han var den förste regenten i Pagan som gjorde theravadabuddhismen till statsreligion och fortsatte därmed dess spridning i nuvarande Burma. Ungefär samtidigt upplevde buddhismen ett uppsving i Indien och det var inga svårigheter att rekrytera missionärer härifrån, eller från Sri Lanka. Det är högst sannolikt att buddhismen är så stark i Burma, som den är i dag, tack vare kung Anawrahta.

Anawrahta dog den 11 april 1077. En krönika antyder att hans fiender dödade honom i ett bakhåll och att de sedan gjorde sig av med kroppen på ett sådant sätt att den aldrig hittades. I andra källor kan man läsa att en burmesisk nat (na) นะ, eller ande, uppenbarade sig förklädd som en vildbuffel som sedan stångade honom till döds. Hans kropp rövades sedan bort av demoner. Lägg också märke till att flera källor anger Anawrahtas dödsår till 1078. Du kan läsa mer om dessa nat (gudalika andeväsen) i de externa länkarna.

Anawrahta efterträddes av sin son Sawlu (Phra Chao Solu) พระเจ้าซอลู (r. 11 april 1077-före den 21 april 1084). Sawlus födelsedatum varierar i källorna, men anges till den 19 april 1049 i Wikipedia. Sawlu ska ha tagits till fånga omkring april 1083 då monfolket revolterade. Ungefär ett år senare, före den 21 april, ska han ha dött i fångenskap omkring 35 år gammal. Sawlu hade före sin död hunnit utvidga sin fars rike.

Hans efterträdare blev brodern Kyansittha (Phra Chao Chansita) พระเจ้าจานซิต้า (r. 21 april 1084-1112/1113) och han fortsatte liksom sin bror att utvidga sitt rike. 1087 misslyckades Kyansitthas försök att erövra Lavo (Lopburi). Kyansittha var född den 21 juli 1030 och därmed 53 år gammal vid sitt trontillträde. Han bör därför ha nått den aktningsvärda åldern 82 eller 83 år då han dog efter en längre tids sjukdom.

Kyansittha efterträddes av sin sonson Alaungsithu (Phra Chao Alongsithu) พระเจ้าอลองสิธู (r. 1112/1113-1167). Han var född den 17 januari 1090 och omkring 22 år gammal vid sitt trontillträde. Han dog sedan 77 år gammal 1167.

Jag har tidigare nämnt att vissa historiker hävdar att delar av Malackahalvön var under Pagans kontroll mellan 1060 och 1200, medan andra i stället hävdar att khmererna stärkte sitt inflytande här efter Anawrahtas död. Se även den tidigare artikeln ”Angkorrikets början”.

Den burmanska närvaron på Malackahalvön var uppenbart kraftfull på mitten av 1100-talet, vilket ledde fram till en konflikt mellan Pagan och Sri Lanka. Pagan hade nämligen infört handelsrestriktioner och blockerat Sri Lankas handel över Kra-näset på Malackahalvön. Dessutom hade man tagit en singalesisk prinsessa till fånga som varit på väg till ”Kamboja".

En singalesisk styrka invaderade därför Nedre Burma 1165 som lyckades erövra Bassein (Phasim) พะสิม, Pagan och Papphalama och döda kung Alaungsithu 1167. Han bör då ha varit omkring 77 år gammal. Bassein är i dag känt under namnet Pathein.

Alaungsithu efterträddes av kung Narathu (Phra Chao Naratu) พระเจ้านะระตู (r. 1167-cirka februari 1171) som var född den 16 mars 1118 och därmed omkring 49 år gammal vid sitt trontillträde. Han bör ha varit omkring 53 år gammal då han blev mördad 1171.

Narathu efterträddes av kung Naratheinkha (Phra Chao Narasingkha) พระเจ้านรสิงขะ (r. cirka februari 1171-cirka maj 1174) som var född den 20 augusti 1141. Han var därmed 29 år gammal vid sitt trontillträde. Liksom sin företrädare blev han mördad 1174 och blev bara 32 år gammal. Hans efterträdare blev till kung Narapati Sithu (Phra Chao Narapati Situ) พระเจ้านรปติสี่ตู่ (r. cirka maj 1174-18 augusti 1211). Narapati Sithu var född 1138 och därmed omkring 36 år gammal vid sitt trontillträde. Han dog den 18 augusti 1211 och blev omkring 73 år gammal.

Sri Lanka hade kanske haft kontroll över stora delar av Malackahalvön efter invasionen 1165, men 1186 slöts ett fredsavtal med Narapati Sithu. Detta hindrade dock inte burmanerna från att göra anspråk på stora delar av Malackahalvön, men efter Narapati Sithu minskar bevisen för burmanskt inflytande i regionen.

För den intresserade presenterar jag här kungaföljden efter Narapati Sithu.

• Htilominlo (Phra Chao Thilominlo) พระเจ้าที่โลมี่นโล (r. 18 augusti 1211-19 juli 1235), som även är känd som Chaiyasingkha (Phra Chao Chaiyasingkha) พระเจ้าไชยสิงขะ eller Nadaungmya (Phra Chao Naduangmaya) พระเจ้านดวงมยา eller (Phra Chao Nandongmia) พระเจ้าน่านด้องเมี่ย. Han var född den 4 februari 1175 och dog 60 år gammal den 19 juli 1235.

• Naratheinga Uzana (Naratengka Usana) นราเต็งกา อุซะนา (r. cirka 1231?/35-19 juli 1235). Denne kungs existens är omtvistad.

• Kyawswa (Phra Chao Chasawa) พระเจ้าจะซวา จะซวา (r. 19 juli 1235-cirka maj 1251). Han var född den 4 maj 1198 och dog cirka 53 år gammal omkring maj 1251.

• Uzana (Phra Chao Usana) พระเจ้าอุซะนา (r. cirka maj 1251-före 6 maj 1256). Han var född den 23 februari 1213 och om han dog före maj 1256 så blev han omkring 43 år gammal. Han ska ha dött i en olycka då han var ute och fångade elefanter. En källa säger att han dog redan 1254.

Lägg märke till att det dyker upp ytterligare en kung med namnet Kyawswa i artikeln ”Pagan och mongolerna”. Här kan du också läsa vidare om kungaföljden i Pagan.