Konungariket Pattani (Anachak Pattani) อาณาจักรปัตตานี, eller sultanatet Pattani, omfattade ungefär dagens thailändska provinser Pattani, Yala, Narathiwat och en del av den norra provinsen Kelantan i dagens Malaysia. Den malajiska stavningen av Pattani är Patani, men för att undvika eventuella missförstånd har jag konsekvent valt att använda stavningen Pattani.

Pattani blev en del av riket Srivijaya och den malajiska kulturen fick genom Srivijaya stor inverkan på khmerriket och den gamla staden Nakhon Pathom. Pattani kan ha fått sitt namn och blivit muslimskt på mitten av 1200-talet. Enligt folktron ska namnet Pattani ha kommit till då en man vid namn Phaya Tu Nakpa Inthara Maha Wongsa พญาตูนักปาอินทิรามหาวังสา ropade "pantai ini!" (som uttalas "pata ni"), vilket betyder ”denna strand” på den lokala dialekten.

Phaya Tu Nakpa ska därefter ha konverterat till islam och blir nu känd som kung eller sultan Ismail Shah สุลต่าน อิสมาอีล ชาห์. Wikipedia placerar denne kung långt senare tidsmässigt än 1200-talet och talar om att han kan ha dött/konverterat 1457! Hans efterträdare blev Si Wangsa รายาศรีวังสา (r. 1457-1500).

En annan källa säger att en shejk Said ชัยคฺ ซาอิด, som förmodligen kom från en liten muslimsk bosättning bestående av handelsmän vid namn Pasai ปาไซ, hade botat kungen från en sällsynt hudåkomma. Efter långa förhandlingar och efter ett nytt utbrott av sjukdomen, ska kungen ha gått med på att konvertera till islam. Pasai låg i utkanten av Pattani.

En alternativ berättelse säger att kungariket Pattani bildades på 1300-talet. Den lokala historien talar om en fiskare vid namn Pak Tani, som kungen skickade från rikets inre delar för att undersöka kusten. Uppdraget var att hitta en lämplig plats för en bosättning. Efter att ha grundat ett framgångsrikt fiskeläge började andra personer också att bosätta sig här.

Platsen växte till ett blomstrande handelscentrum som fortsatte att bära hans namn. Författarna till malajkrönikan Hikayat Patani (Hikayat Pattani) ฮิกายัต ปัตตานี från 1600-1700-talet hävdar dock att denna historia är osann och stödjer i stället versionen som säger att sultan Ismail Shah grundade kungadömet.

Kungariket Pattanis glansdagar varade under en period då fyra drottningar regerade i följd från 1584. De fyra drottningarna är kända som Ratu Hijau (den gröna drottningen) (Raya Hiyao) รายาฮีเยา (r. 1584-1616), Ratu Biru (den blå drottningen) (Raya Biru) รายาบีรู (r. 1616-1624), Ratu Ungu (den lila drottningen) (Raya Ungu) รายาอูงู (r. 1624-1635) och Ratu Kuning (den gula drottningen) (Raya Kuning) รายากูนิง (r. 1635-1649/88).

Kungarikets ekonomiska och militära styrka ökade så mycket under dessa drottningar att riket kunde klara av fyra stora siamesiska invasioner, med hjälp av det östliga malajiska kungariket Pahang och det sydliga malajiska sultanatet Johor (Yaho) ยะโฮร์. På slutet av 1200-talet ockuperade kungariket Sukhothai Nakhon Si Thammarat och dess vasallstater, inklusive Pattani vilket inte nämns längre fram i min text. Se dock även ”Sukhothai och Lan Na,” ”Konungariket Sukhothai,” och artikeln ”Sukhothais territorium.”

Kungariket Ayutthaya ska enligt min källa också ha erövrat Malackahalvön under 1300-talet och Pattani och andra småriken kom att lyda under Ayutthaya. Förutom att de accepterade sin status som vasaller och att de skulle svära trohet till kungarna i Ayutthaya fick de i hög grad sköta sig själva. Denna erövring av Malackahalvön finns heller inte beskriven längre fram i min text.

Det finns en del fragmentariska bevis för att en del av lokalbefolkningen tidigt hade börjat konvertera till islam. Det finns nämligen rapporter från resor som genomfördes av en man vid namn Ibn Battuta อิบน์ บะฏูเฏาะฮ์ (25 februari 1304-1368/1369) och tidiga portugisiska skildringar som hävdar att Pattani hade en etablerad muslimsk menighet redan innan Malacka officiellt konverterade till islam 1413.

Detta indikerar att handelsmän som hade kontakt med andra muslimska platser var de första att konvertera i regionen. Existensen av bosättningen Pasai visar att lokalbefolkningen hade regelbunden kontakt med muslimer.

Kinesiska handelsmän och sjöfararen Zheng He (Choeng Hoe) เจิ้งเหอ (1371-1433/1435), under perioden 1406-1433, spelade en avgörande roll då kungariket Pattani blev ett regionalt handelscentrum. Zheng He kan du läsa mer om i de externa länkarna.

Under en stor del av 1400-talet använde Ayutthaya sina krafter för att erövra Malackahalvön och särskilt hamnstaden Malacka, som var underordnad sultanatet Malacka. Jag kommer berätta mer om detta senare i ”Ayutthaya,” avsnittet ”Konungariket Ayutthaya,” i artiklarna ”Krig mot Malacka 1445-1446” och ”Krig på Malackahalvön 1455-1456”.

Ayutthayas suveränitet sträckte sig över Malacka och malajstaterna söder om Nakhon Si Thammarat. Ayutthaya bidrog till att utveckla och stabilisera regionen och öppnade upp för en lönsam handel i området. Detta lockade fler kinesiska handelsmän som sökte efter speciella varor för den kinesiska marknaden.

De hade kanske inspirerats av landsmannen, piraten och handelsmannen Lin Daoqian (Lim To Khiam) ลิ้มโต๊ะเคี่ยม. som levde på 1500-talet. I en nederländsk rapport från 1603 av Jacob Corneliszoon van Neck จาคอบ ฟาน เน็ก (1564-8 mars 1638) hävdade han att det fanns lika många kineser som malajer i Pattani och att de stod för majoriteten av handelsverksamheten.

1564 försökte rajahn av Pattani ta över tronen i Ayutthaya. Detta har jag berättat om längre fram om i ”Ayutthaya,” avsnittet ”Ayutthaya och kontakterna med väst,” artikeln ”Rajahn av Pattani och kuppförsöket mot Chakkraphat 1564.”

Nederländarna öppnade en handelsstation eller ett faktori (rongsinkha) โรงสินค้า i Pattani 1603 och detsamma gjorde britterna 1612. Båda nationerna drev sedan en omfattande handel härifrån. John Jourdain จอห์น จอร์เดน (1572-17 juli 1619), som var chef för det brittiska Ostindiska kompaniet (Borisat India Tawan Ok Khong Angkrit) บริษัทอินเดียตะวันออกของอังกฤษ i Banten (Bantoen) บันเติน, blev 1619 skjuten av nederländarna vid Pattani. Det handlade enligt nederländarna om ett vådaskott. Lägg märke till att portugiserna kallade Banten för Bantam บันตัม.

(Provinsen Banten i Indonesien)

Pattani sågs av europeiska handelsmän som en väg att ta sig in på den kinesiska marknaden. Efter 1620 stängde både nederländarna och engelsmännen sina faktorier, men kineserna, japanerna och portugiserna fortsatte en blomstrande handel under större delen av 1600-talet. Längre fram i ”Ayutthaya,” avsnittet ”Ayutthaya och kontakterna med väst,” artikeln ”Prasat Thong och problemen i söder 1630-1636” kommer jag att berätta om hur förhållandet mellan Pattani och Ayutthaya utvecklades.

Ratu Kunmings död (den gula drottningen) och en siamesisk invasion av Pattani 1688 blev inledningen på en långvarig period av politiskt kaos och konflikter i Pattani. Uppgifter om invasionen saknas i min text längre fram. Den politiska oredan gjorde de lokala regenterna oförmögna att stoppa laglösheten i regionen. De flesta av de utländska handelsmännen slutade därför att handla med Pattani. Sultanatet Pattani bestod på 1700-talet av de tre nuvarande sydliga thailändska gränsprovinserna Pattani, Yala och Narathiwat samt delar av grannprovinsen Songkhla och den nordöstra delen av provinsen Kelantan i nuvarande Malaysia.

Då burmeserna intog Ayutthaya 1767 kollapsade Ayutthayariket. Pattani passade då på att förklara sig självständigt. Siam återhämtade sig dock ännu en gång och 1785 skickades en armé för att kuva Pattani som besegrades utan större besvär. Det gamla sultanatets territorium, med undantag för Kelantan i nuvarande Malaysia, var nu siamesiskt. Pattani återupptog därefter sin status som tributstat. Tribut i form av bunga mas (bunga mat) บุหงามาส skickades sedan vart tredje år till Bangkok.

(Bunga mas)

Bunga mas var små guld- och silverträd (ton mai ngoen ton mai thong) ต้นไม้เงินต้นไม้ทอง som traditionellt skickades vart tredje år som tribut till Siam från vasallstaterna på Malackahalvön. Det skickades även guld- och silverträd från andra vasallstater, vilket du kan läsa mer om längre fram.

När denna sed uppstod tidsmässigt är lite oklart, men enligt en av mina källor hade den börjat redan på 1300-talet. Seden upphörde 1909 då flera av malajstaterna hamnade under brittisk överhöghet. Se även ”Bangkok-Rama I-Rama VII,” avsnittet ”Kung Chulalongkorn,” artikeln ”De fortsatta förhandlingarna med Frankrike och Storbritannien.”

En rad upprorsförsök i Pattani fick dock Bangkok att dela Pattani i sju små marionettkungadömen 1817. Britterna erkände siamesisk överhöghet över Pattani i ett traktat från 1909. Yala och Narathiwat fortsatte sedan som separata provinser.