Burmanerna som började anlända till dagens Burma vid vår tideräknings början hade på 800-talet flyttat in på de konstbevattnade risslätterna i Irrawaddyflodens centrala dalgång, som tidigare hade byggts upp av mon- och pyufolket. Jag har tidigare berättat om pyufolkets öde i det tidigare avsnittet ”Taifolkens ursprung” och artikeln ”Nanzhaos tidiga historia” och det kommer mer om pyufolket och Burmas tidiga historia lite längre fram i detta avsnitt i artiklarna "Pyufolket" och ”Pagan”.

På 1050-talet vände sig den legendariske burmanske kungen Anawrahta (Phra Chao Anoratha) พระเจ้าอโนรธา (r. 11 augusti 1044-11 april 1077), eller Anawrahta Minsaw (Phra Chao Anoratha Mangso) พระเจ้าอโนรธามังช่อ, mot söder och monfolkets område. Vid den här tiden var monfolket redan hårt pressade av khmererna.

(Staty av Anawrahta i staden Pyin Oo Lwin (Maymyo))

Enligt traditionen ska expansionen in på monfolkets område ha inträffat under åren 1056-1057. Nakhon Pathom ska ha belägrats och intagits 1057 och därefter lämnats som en ruinstad de kommande hundra åren.

1057 invaderades också monfolkets kungarike Thaton (Suthammawadi) och huvudstaden Thaton belägrades i tre månader innan den föll den 17 maj 1057. Detta gamla rike upphörde nu att existera. Efter sin framgångsrika kampanj övertog Anawrahta ledningen av monfolket.

Det finns emellertid historiker som ifrågasätter både den traditionella uppfattningen om kungariket Thaton och Anawrahtas erövring av riket. En av dessa var den burmesisk-amerikanske historikern och professorn Michael Aung-Thwin (1946-14 augusti 2021). Lägg därför märke till att en del av det jag har skrivit här ovan och längre ned i denna artikel har ifrågasatts. Du kan läsa mer om Michael Aung-Thwin i de externa länkarna.

Thaton i Burma får inte förväxlas med Thaton ท่าตอน i nuvarande norra Thailand. Det burmesiska Thaton ligger norr om Mawlamyine (Maolamyai) เมาะลำไย, i jämnhöjd med den gamla staden Sawankhalok สวรรคโลก, som låg norr om Sukhothai vid floden Yom (Maenam Yom) แม่น้ำยม i dagens Thailand. Observera att Mawlamyine tidigare var känt under namnet Moulmein (Molamloeng) เมาะลำเลิง.

(Tempel i Mawlamyine)

(Distriktet Sawankhalok i provinsen Sukhothai)

(Floden Yom)

Enligt burmesisk tradition och montradition var Anawrahtas huvudsakliga anledning till invasionen av Thaton att rikets kung vägrat att ge honom en kopia av de buddhistiska theravadaskrifterna. Anawrahta hade nämligen konverterat till theravadabuddhismen från sin ursprungliga aribuddhism (nikai ayi) นิกายอะยี. Denna konvertering hade skett med hjälp av munken Shin Arahan, som ursprungligen kom från Thaton.

Men i realiteten var det det i stället ett krav om underkastelse formulerat på diplomatiskt språk. Det verkliga målet med erövringen av Thaton var att försöka förhindra khmerrikets erövringar på Chaophrayaslätten och avancemang mot Tenasserimkusten (Chai Fang Tanaosi) ชายฝั่งตะนาวศรี.

När Anawrahta var född varierar beroende på källan. Wikipedia säger den 11 maj 1014 och att han dog den 11 april 1077. Han fick senare tillnamnet den Store. Anawrahta kan därför ha varit omkring 29 år gammal vid sitt trontillträde och 62 år vid sin död.

Efter sin militära kampanj i söder återvände kung Anawrahta till sitt rike Pagan med 30 000 krigsfångar. Bland dessa fanns Thatons kung Manuha (Phra Chao Manuha) พระเจ้ามนูหา (r. 1030-talet-1057) och andra kungligheter, en mängd buddhistmunkar, hantverkare och framstående arkitekter. Ironiskt nog fick det besegrade monfolket ett väldigt stort inflytande på sina segerherrar.

Nya stupor som byggdes i Pagan uppfördes nu i monstil, monspråket ersatte pali och sanskrit på de kungliga inskriptionerna och theravadabuddhismen blev den rådande religionen i Pagan. Monfolkets överlägsna kultur, litterära tradition och theravadabuddhismen förändrade snabbt Pagan från att ha varit ett isolerat och trångsynt rike till ett rike med större visioner. Samtidigt ska man ha klart för sig att detta var början på en katastrof för monfolket. Se även avsnittet "Buddhismen och den tidiga buddhismens historia" angående buddhismen.

Uppgifter om hur många som finns kvar av det ursprungliga monfolket varierar kraftigt. Jag har sett allt från 400 000 till drygt 8 miljoner! Troligast är att det finns omkring 1,1 miljon monspråkiga invånare i Burma och mer än 100 000 i nuvarande Thailand.

Kanske är det så att man ibland inte räknar med de mon som assimilerats av befolkningen i Burma och som inte längre talar något monspråk. Hur som helst så bor de flesta mon i den långsträckta Tanintharyiregionen (Phumi-phak Tanao-si) ภูมิภาคตะนาวศรี i södra Burma. Här ligger också staden Tanintharyi (Tanao-si) ตะนาวศรี vars gamla namn var Tenasserim (Thenatserim) เทนัสเซริม. Namnet ändrades till Tanintharyi 1989. Jag kommer dock fortsätta att använda det gamla namnet Tenasserim.

(Tanintharyiregionen i Burma)

(Tenasserimkusten)

I Thailand finns det en hel del mon runt Bangkok och vid floden Mae Klongs (Maenam Mae Klong) แม่น้ำแม่กลอง nedre lopp, väster om Bangkok. På ön Koh Kret (Ko Kret) เกาะเกร็ด i Chaophrayafloden finns det också en monbosättning. En del av dem hamnade här i modern tid och hur detta gick till kan du läsa mer om längre fram.

Det finns också spridda rester av mon i distriket Sangkhlaburi i provinsen Kanchanaburi och i norra och nordöstra Thailand. Det handlar då om ättlingar till de mon som bott i området ända sedan Dvaravatitiden. De flesta av dem finns i provinsen Chaiyaphum ชัยภูมิ och ett mindre antal i provinserna Nakhon Ratchasima och Phetchabun. Folket och deras språk kallas för nyah kur ญัฮกุ้ร, eller chao bon ชาวบน på thai. Detta språk talas kanske av några tusen personer.

(Provinsen Chaiyaphum)