Luang Wichitwathakan (11 augusti 1898-31 mars 1962), eller Luang Wichit, föddes den 11 augusti 1908 i distriktet Nong Khayang หนองขาหย่าง i provinsen Uthai Thani och var son till en lokal affärsman. Han började sin skolkarriär i en tempelskola och blev sedan ordinerat som munk i Wat Mahathat i Bangkok.

(Distriktet Nong Khayang i Uthai Thani)

Luang Wichit blev med tiden mycket språkkunnig och behärskade både engelska, franska och tyska. Som munk skrev han kritiska artiklar om hur munkväsendet fungerade. Detta blev inte så populärt hos templets abbot som förbjöd honom att skriva på främmande språk. Hans framgångsrika studier och kunnande blev emellertid belönat med en utmärkelse av kung Vajiravudh när han bara var 16 år gammal.

När Luang Wichit fyllt 20 år valde han att lämna munklivet och fick en anställning som lägre tjänsteman vid utrikesministeriet 1918. Han skickades 1921 till Frankrike där han arbetade vid den siamesiska ambassaden i sex år. Därefter blev han ambassadör i London, samtidigt som han arbetade på ambassaden i Paris.

Som representant för Siam deltog han därefter i flera möten med Nationernas förbund i Genève. Samtidigt med detta hade Luang Wichit tid att studera juridik och statskunskap på universitetet i Paris. Det var under den tiden som han kom i kontakt med Pridi och Plaek.

Luang Wichit hade dock oroats av Pridis socialistiska ideologi och hade därför bildat ett fristående rojalistiskt parti kallat Kana Chart (Samakhom Khana Chat) สมาคมคณะชาติ, samtidigt som han fortsatte att gå på Folkets partis hemliga möten. Om detta hade gjorts under Paristiden eller då han och Pridi hade återvänt hem till Siam är för mig lite oklart.

Luang Wichit hade börjat ta privatlektioner av en fransyska vid namn Lucienne Lafitte och detta utvecklade sig till en romans och giftermål och tillsammans återvände de till Siam 1927. Luang Wichit blev snart en välkänd författare och journalist och en välbekant radioröst vars stora intresse var historia. Luang Wichit hade blivit inspirerad av Khun Wichitmatras bok ”Lak Thai” och skrev tillsammans med sin franska hustru sin egen utförliga universella historiebok Prawattisat Sakon ประวัติศาสตร์สากล. Boken blev en succé.

Efterhand som Luang Wichit blev mer välkänd som nationalistisk författare ökade också kritiken mot honom för att han hade gift sig med en icke-thai. Till och med kung Prajadhipok ska ha frågat honom varför han som hårdnackad nationalist hade valt att gifta sig med en utlänning. Vad Luang Wichit ska ha svarat på detta är för mig okänt.

Äktenskapet med Lucienne resulterade i en son och en dotter, men höll inte och Lucienne återvände hem till Frankrike efter sex år i Siam med de två gemensamma barnen. Tyvärr har jag inte hittat någon information om Lucienne och barnens vidare öden.

Luang Wichit gifte om sig med historielärarinnan Prapapan Raphiphan (Praphaphan Raphiphan) ประภาพรรณ รพิพันธุ์, som senare blir känd som Khunying Prapapan Vichit-Vadakan (Khunying Praphaphan Wichitwatthakan) คุณหญิงประภาพรรณ วิจิตรวาทการ. De fick sju barn tillsammans.

(Luang Wichit och Prapapan)

Då Pridi hade återvänt hem till Siam bad han Luang Wichit om att gå med i hans hemliga parti, men vid den här tiden var Luang Wichit fortfarande lojal mot kung Prajadhipok och anhängare till en försonlig attityd mot det siamesiska kungahuset.

Luang Wichit dog av hjärtsvikt den 31 mars 1962 och blev 63 år gammal.

Du kan läsa betydligt mer om Luang Wichit längre fram!