Det fanns ännu inget kommunistiskt parti i Siam 1927, men underjordiska kommunistiska celler hade börjat bli verksamma detta år. Agitatorer delade ut flygblad som uppmuntrade till revolution, vilket de fick gehör för hos vänsterintellektuella och kinesiska arbetare som inspirerats av Mao Zedong เหมา เจ๋อตง (26 december 1893-9 september 1976) i Kina.

(Mao Zedong)

I slutet av 1920-talet verkade det som om pressen på den absoluta monarkin minskade. Siam blomstrade återigen och man hade åter fått balanserade statsbudgetar och till och med positiva sådana och den politiska kritiken verkade ha dött ut. Under ytan jäste det dock fortfarande bland unga och vanligtvis studenter utomlands och bland minoriteterna i landet. De utgjorde dock ännu inte något hot mot regimen.

Malajerna i söder höll sig för det mesta lugna. Kanske hade de demoraliserats av den fullständiga siamesiska kontrollen vid sekelskiftet. Den laotalande befolkningen i nordöst och norr var i princip utan ledare och fångade i en process av snabb integration i ett ännu ej komplett och främmande "Thai-land.”

Med den kinesiska minoriteten var det emellertid något helt annat. Både på grund av den ekonomiska rollen och den makt de hade, samt på grund av sin stora geografiska koncentration i Bangkokregionen där också koncentrationen av siameser var störst. Under Prajadhipok nådde också den kinesiska minoriteten sitt maximum i procentandel av den totala folkmängden i Siam. De utgjorde 12.2 procent av befolkningen 1932 och assimilerades allt långsammare, än de någonsin tidigare hade gjort, i det siamesiska samhället.

Detta berodde på den ökade immigrationen av kinesiska kvinnor, ett utbyggt kinesiskt utbildningssystem, kinesiska tidningar och en ökad medvetenhet och identifikation med Kina och kinesisk politik. Redan 1925 var Prajadhipok bekymrad över den allt långsammare kinesiska assimilationen och 1927 fruktade han att kinesiskt kapital skulle komma att dominera de representativa politiska institutioner som han eventuellt skapade.

Han fick se kineserna genomföra antijapanska handelsbojkotter och demonstrationer som låg på gränsen till uppror och växande politiskt engagemang, som också inkluderade kommunism. Det etablerade kinesiska samhället i Siam hade blivit politiserat av revolutionerna 1911 och 1927 i Kina. Den kommunistiska rörelsen fick först fäste bland kinesiska handelsmän och arbetare.

Hundratals unga kineser bildade 1927 Communist Youth of Siam (CYS) (phak khommionit yaowachon sayam) พรรคคอมมิวนิสต์เยาวชนสยาม. Samma år hade en kommunistisk agent från Hankou ฮั่นโข่ว försökt organisera vänstern i Bangkok. Hans namn var Han Minghuang, men han blev arresterad av den siamesiska polisen och deporterades. Den kinesiska kommunismen i Siam var emellertid fortfarande ganska svag och mestadels riktad mot Kina. I slutet av 1920-talet fanns det någon form av kommunistisk aktivitet i Siam där andra etniska grupper också var involverade.

Det handlade om Ho Chi Minh-propaganda bland den vietnamesiska minoriteten i nordöstra Siam och också om besök i Bangkok och Chiang Mai av den indonesiska kommunisten Tan Malaka ตัน มาลากา (2 juni 1897-21 februari 1949). Något politiskt inflytande hade inte dessa grupper under denna period. Mer problematiskt var de asiatiska nationalisternas aktiviteter under Prajadhipoks regeringstid.

(Tan Malaka)

Som kuriosa kan nämnas att Ho Chi Minh (Ho Chi Min) โฮจิมินห์ (19 maj 1890-3 september 1969) hade kommit till Siam under hösten 1928 för att undgå de franska myndigheterna i Vietnam och han stannade kvar i två år. Andra källor säger att han befann sig i Siam 1928-1931 alternativt 1925-1930. Han ska under sina år i Siam ha hunnit med att lära sig en del thai.

(Ho Chi Minh)

Ho Chi Minh vandrade runt förklädd som munk och under en del av sin vistelse i Siam bodde han i byn Ban Nachok บ้านนาจอก i provinsen Nakhon Phanom. Byn ligger i kommunen Nong Yat หนองญาติ i distriktet Mueang Nakhon Phanom เมืองนครพนม. Här finns i dag ett museum där man har återskapat en kopia av det enkla hus han bodde i. Hit vallfärdar i dag många vietnameser.

(Ho Chi Minhs hus i Ban Nachok)

Det finns också en minnesplats över Ho Chi Minh i Nakhon Phanom, som lär vara den största utanför Vietnam. Byggandet av Ho Chi Minh Memorial Complex påbörjades 2014 och stod klart 2016. Andra mindre minnesmärken till hans ära finns i Phichit och Udon Thani där han också bodde.

Som ambassadör för Komintern (ongkan kommionit sakon) องค์การคอมมิวนิสต์สากล organiserade han vietnameser i exil och bildade Siams kommunistiska parti (Phak Khommionit Sayam) พรรคคอมมิวนิสต์สยาม, som var föregångaren till Thailands kommunistiska parti (Phak Khommionit Haeng Prathet Thai) พรรคคอมมิวนิสต์แห่งประเทศไทย, som officiellt bildades den 1 december 1942.

Att organisera Siams kommunistiska parti var riskfyllt. Militanta kineser blev arresterade från 1921 till 1931 i Bangkok och i norra Thailand. De antikommunistiska lagarna skärptes 1933 och kommunistisk agitation likställdes med brott mot staten.

Förtrycket var utbrett och Siams kommunistiska partis styrka minskade tills rörelsen fullkomligt splittrades omkring 1936. I nordöst blev vietnamesiska militanta antingen arresterade eller deporterade och de övriga återvände till Vietnam för att hjälpa sina likasinnade i kriget mot kolonialmakten Frankrike. Det indokinesiska kommunistpartiets inflytande över de thailändska kommunisterna minskade sedan kraftigt.

Förutom antijapanska aktiviteter bland kineserna och kampen mellan kommunister och anhängare till kuomintang blev Siam en bas för vietnamesiska, laotiska, kambodjanska och burmesiska nationalister som arbetade mot det koloniala styret i deras hemländer. Siameserna sympatiserade till viss del med dem, vilket inte minst berodde på den stolthet de själva kände över att aldrig ha blivit koloniserade. Samtidigt var Siam mycket försiktigt med att inte stöta sig med sina grannar kolonialmakterna och försökte föra en neutral politik.