Kungen och hans följeslagare använde sig också av en annan strategi för att minska den nya situationens farlighet. De visade tydligt att de välkomnade diplomatiska missioner från andra västerländska makter och 1856, året efter upprättandet av det brittiska traktatet, förhandlade Siam om ett traktat med USA.

Den amerikanske förhandlaren, Townsend Harris เทาเซ็นต์ แฮริส (3 oktober 1804-25 februari 1878), hade ursprungligen varit på väg till Japan för att förhandla om ett handelstraktat med den japanske kejsaren. När amerikanerna hörde talas om de fördelar som britterna hade uppnått skickades Harris först till Siam för att se om USA kunde uppnå ett liknande traktat. Townsend Harris fick ett lika hjärtligt mottagande som Sir John Bowring fått året innan.

När förhandlingarna påbörjades stod det emellertid snart klart för Harris att siameserna önskade något mer än bara en handelsöverenskommelse. I sina minnesanteckningar skriver Harris att Siam ville ha en förpliktelse från USA:s sida om stöd till Siam, om landet fick problem med Storbritannien. Harris vägrade att låta något sådant ingå i ett avtal och hotade att lämna Siam utan att ingå något som helst handelstraktat och till sist skrev kung Mongkut under ett traktat utan detta förbehåll den 29 maj 1856.

Harris rapporterade att siameserna fruktade och misstrodde britterna, som de karaktäriserade som "rovgiriga tyranner som höll på att erövra hela Asien." Harris minns också att siameserna sagt "vi älskar amerikanerna för att de aldrig har gjort oss eller någon annan i öster något ont." Om det som Harris påstår är sant stämmer det bra med andra författares påståenden om att kung Mongkuts vänlighet över för Storbritannien baserades mer på fruktan än på respekt och beundran.

Kung Mongkuts förhållande till USA blev till sist ändå mycket hjärtligt. Till gengäld för 200 regeringspublikationer från president James Buchanan เจมส์ บูแคนัน (23 april 1791-1 juni 1868) skrev kung Mongkut till den amerikanske presidenten och erbjöd honom några elefanter. Han föreslog att elefanterna skulle släppas lösa i en skog med lämpligt klimat och gott om vatten. Förutom förslaget om levande elefanter skickade han också två mycket vackra elefantbetar som gåva.

(James Buchanan)

Då brevet och gåvan nådde fram satt en ny president på presidentposten, nämligen Abraham Lincoln อับราฮัม ลินคอล์น (12 februari 1809-15 april 1865). President Lincoln svarade vänligt att det amerikanska klimatet troligtvis inte var så lämpligt för elefanter och att man föredrog ångkraft i stället. Han tackade också artigt den siamesiske kungen för de gåvor han fått.

(Abraham Lincoln)

Det är inte korrekt, som vissa västerländska källor påstår, att Mongkut skulle ha erbjudit USA militärhjälp i form av stridselefanter under det amerikanska inbördeskriget. Det handlade i stället om helt vanliga tama elefanter som kunde användas för arbete och transporter.