Bangkok, Rama I - Rama VII - Öppningen mot väst
Krig mot Vietnam 1841-1845

Kambodjanerna var nu innerligt trötta på att styras av en drottning och den pågående vietnamiseringen av landet och de fruktade att Vietnam helt enkelt skulle annektera Kambodja. De såg nu prins Ang Duong som sitt sista hopp att få tillbaka en manlig regent. Därför startade man ett uppror mot vietnameserna och bad Siam om hjälp. En mission skickades till Bangkok för att be om att Ang Duong skulle få återvända för att bli kung och det blev återigen Chaophraya Bodindecha som skulle hjälpa Ang Duong tillbaka till Kambodja. I början av 1841 lämnade de två Bangkok och marscherade in i Kambodja.

De siamesiska trupperna i Battambang fick nu förstärkningar och trupper skickades också i väg för att skydda Siem Reap. Bodindecha skickade också trupper för att inta Kampong Thom och den kambodjanske guvernören av Pursat valde att fly från vietnameserna och slå sig samman med siameserna. Då de tre vietnamesiska kommendanterna i Pursat drog sig tillbaka från staden var Bodindecha inte sen med att ockupera den. Den vietnamesiske generalen i Phnom Penh begav sig därefter till Chi Kraeng จีแกรง och besegrade de siamesiska styrkorna som befann sig där.

Bodindecha lämnade kvar Ang Duong i Pursat och hans armé marscherade i väg för att kringgå vietnameserna och intog Chau Doc på vägen. Många kambodjaner hade nu valt att ställa sig på siamesernas sida och deltog också aktivt i striderna. Inte mindre än 2 000 vietnameser togs till fånga och skickades till Bangkok. Bodindecha fortsatte sedan till Oudong där vietnameserna fortfarande hade ett starkt fäste.

Vietnamesiska ämbetsmän i Phnom Penh hade bett kejsare Minh Mang om att Ang Mey skulle få återvända till Kambodja för att få slut på oroligheterna, men han hade vägrat. Minh Mang dog sedan och ersattes av sin son Thieu Tri (Thiao Thri) เทียวทรี (r. 14 februari 1841-4 november 1847) i början av 1841. Kejsare Thieu Tri såg nu till att skaffa fram ett eget alternativ till Ang Duong genom att frige prins Ang Em. När Bodindecha fick veta detta bad han Ang Duong att slå sig ner i Oudong i mitten av 1841. Detta för att kambodjanerna skulle få tid att vänja sig vid honom och bli lojala mot honom.

En källa säger att drottning Ang Mey och hennes systrar blev förgiftade eller drogade i augusti 1841, under en kinesisk operaföreställning. De hade därefter förts ombord på en båt för vidare transport till Saigon. Ang Baen skall sedan ha blivit mördad då hon dränktes i Mekongfloden 1842. Det finns emellertid en kambodjansk historiker som säger att hon torterades till döds av en vietnamesisk general, innan hon slängdes i floden. Någon källa säger att Ang Mey och systrarna hade förts till Vietnam redan 1840.

Vietnameserna lät nu belägra Oudong, men de avbröt belägringen och tog med sig Ang Em till Chau Doc. Denna reträtt förargade kejsare Thieu Tri så mycket att den vietnamesiske generalen faktiskt valde att begå självmord.

Bodindecha marscherade därefter in i Phnom Penh den 18 december 1841, där Ang Em hade befunnit sig, men han hade redan hunnit lämna staden och begett sig till den södra delen av Kambodja. Siameserna följde sedan efter vietnameserna ända till Chau Doc och hade därmed befriat större delen av Kambodja från vietnamesiskt inflytande. Den södra delen av Kambodja behärskade emellertid prins Ang Em fortfarande.

Bodindecha lät nu installera Ang Duong (Phra Ong Duang) พระองค์ด้วง (r. 1841-1844), eller Harihak Reamea Issarathiptei (Harirak Ram Maha Itsarathibodi) หริรักษ์รามมหาอิศราธิบดี, som kung i Phnom Penh. Problemet med Ang Em skulle senare lösa sig då han omkom i strid 1844. Någon källa säger 1843!

I början av 1842 inleddes en ny siamesisk offensiv och siamesiska flottstyrkor anlände till Kampot, som skulle användas som bas varifrån förnödenheter skickades till de siamesiska styrkorna. Bodindecha lät också gräva skyttegravar utmed Ha Tien-kanalen vid Chau Doc för att försvara sig mot vietnamesiska motattacker. Ytterligare en siamesisk flottstyrka anlände till Ha Tien som belägrades och utsattes för artilleribeskjutning.

Vietnameserna fick emellertid förstärkningar från Hué och centrala Vietnam och en styrka från Gia Dinh (Saigon) kom också till stadens undsättning. Detta fick den siamesiska flottstyrkan att dra sig tillbaka till Kampot då monsunen närmade sig. Detta tillbakadragande fick negativa konsekvenser för Bodindechas armé. Vietnameserna från Ha Tien kunde nu ta sig fram till Chau Doc och i maj 1842 tvingades Bodindecha retirera. Vietnameserna förföljde dem och lyckades ta ett stort antal siamesiska krigsfångar.

Det var först nu, när den vietnamesiska motoffensiven blivit framgångsrik och det såg ut som en seger för vietnameserna, som Ang Mey kunde återvända till Kambodja 1844 tillsammans med sina systrar Ang Poeu och Ang Sngon. I mars 1844 skrev Ang Mey ett brev till ämbetsmännen och ledarna i provinserna där hon bad om stöd för sitt regentskap. Ang Mey (r. 1844-1845) återinsattes därefter som drottning av Kambodja.

Vietnameserna återerövrade Phnom Penh 1845 och siameserna hade tagit med sig Ang Duong och retirerat till Oudong. Samma år lämnade Bodindecha kvar sin armé i Oudong och reste till Bangkok för att konsultera Rama III. Därefter återvände han med ytterligare 40 000 soldater. Denna förstärkning gjorde att vietnameserna misslyckades med att inta Oudong, men de kunde behålla Phnom Penh.

Ang Mey och hennes systrar hade förts till Hué 1845. Både Vietnam och Siam ville nu uppenbart få till stånd en fred och fredsförhandlingar inleddes 1845-1846 och ett fredsavtal skrevs under i juni 1846. Kung Ang Duong (r. 1845-19 oktober 1860) accepterades slutligen som kung av bägge parter. En del källor har därför inte med drottning Ang Meys andra regeringsperiod och anger Ang Duongs regeringstid till 1841-1860.

Vietnameserna försökte nu vinna folkets förtroende i Kambodja genom att se till att det fanns gott om marknadsvaror igen, vilket hade varit en bristvara under krigen. I oktober 1846 släppte vietnameserna dessutom Ang Duongs mamma, hustru och en dotter och de återförenades med honom i Oudong. Vid upprepade tillfällen sade vietnameserna till Ang Duong att om han bara skrev till kejsaren att han skulle betala tribut liksom tidigare så skulle han bli förlåten och få regera i fred. Dessutom skulle hans övriga familjemedlemmar och adel då få återvända hem från Vietnam.

Vietnameserna bad också Kambodja om att de skulle återlämna några bestämda vietnamesiska familjer. Ang Duong förklarade då att de hade skickats till Bangkok, men han kunde skriva till Rama III i Bangkok och be honom om att de skulle skickas tillbaka. Han kunde dock inte lova något. Rama III gav Ang Duong rådet att säga till vietnameserna att de först skulle återlämna hans släktingar och adelsmän. Om så blev fallet skulle han inte bara skicka hem de begärda familjerna utan han kunde också tänka sig att återlämna ett antal andra vietnamesiska krigsfångar.

Vid den här tiden var det svårt att få förnödenheterna att räcka till den siamesiska armén i Kambodja. Chaophraya Bodindecha försökte därför skaffa mer i Chanthaburi och Trat, men det var ändå inte tillräckligt. Många krigströtta kambodjaner lämnade också armén då de var rädda för ett nytt vietnamesiskt anfall.

I januari 1847 tillät Bodindecha att Ang Duong skickade en ambassad med tribut till Hué för att be om frisläppandet av hans släktingar och adelsmän. Kambodja skickade också tribut till Bangkok samma år. Tributen till Hué skulle skickas vart tredje år medan tributen till Bangkok var årlig. Detta skulle fortsätta ända tills fransmännen gjorde Kambodja till ett franskt protektorat 1863.

Här säger en källa att siameserna frigav de ovan nämnda vietnamesiska familjerna och vietnameserna släppte i sin tur systrarna Ang Mey, Ang Poeu och Ang Sngon. Därefter lämnade den vietnamesiska armén Phnom Penh och Kambodja 1847. Den vietnamesiske kejsaren Thieu Tri dog sedan den 4 november 1847. Kambodja hade nu hamnat under gemensamt siamesiskt-vietnamesiskt beskydd.

Men Siam blev nu återigen, liksom fallet varit under Rama I, den dominerande makten i Kambodja och tidigt 1848 fanns det inte längre kvar några vietnamesiska trupper i Kambodja, vilket hade varit fallet ända sedan 1811.

Vietnam och Siam kompromissade och det blev bestämt att Ang Duong och Ang Mey skulle regera sida vid sida. De två kröntes samtidigt i Bangkok och Phnom Penh 1848. De historiska källorna nämner dock bara Ang Duongs trontillträde! Ang Mey nämns i stället som tronarvinge och inte som regent. Källorna har olika datum för när kröningen/kröningarna ägde rum. Jag har sett den 7 eller 8 mars 1848, alternativt i slutet av 1847. I april tog Ang Duong sin tron i besittning.

Trots att Ang Duong var noga övervakad av siameserna har han ändå behandlats respektfullt av kambodjanska historiker som betraktar honom som grundare av en modern självständig nation efter årtionden av krig, oro och vietnamesisk kontroll. Han verkade som poet och var en starkt troende buddhist som arbetade med att återupprätta sitt rikes anseende och han välkomnade därför europeiska besökare vid sitt hov. Som kuriosa kan nämnas att då Chaophraya Bodindecha dog 1849 lät Ang Duong placera en staty av sin gamle vän i en paviljong i Oudong och han höll därefter en årlig ceremoni till hans ära.

Ang Duong försökte minska det siamesiska inflytandet genom att i hemlighet be den franske kejsaren Napoleon III จักรพรรดินโปเลียนที่ 3 (r. 1852-1870) om hjälp. Ett franskt sändebud skall därefter ha försökt ta sig till Oudong, men han blev stoppad av siamesiska ämbetsmän. I slutet av sin regeringstid ledde Ang Duong framgångsrikt sina kambodjanska styrkor mot rebeller från Champa.


(Napoleon III)


Stavningsvarianter och alternativa regeringstider;

Chi Kraeng; Chi-kreng, Chi Kreng, Gycrang, ชีแกฺรง.

Thieu Tri; Phra Chao Thiao Tri พระเจ้าเถี่ยวตรี, Thiệu Trị.

Ang Duong; Hariharak Ramaisarah, Phra Racha Somdet Phra Harirak Ram Suriya Maha Isuan Adiphap พระราชา สมเด็จพระหริรักษ์รามสุริยะมหาอิศวรอดิภาพ, Preah Baat Ang Duong, Preah Raja Samdach Preah Hariraksha Rama Suriya Maha Isvara Adipati. Somdet Phra Harirak Ram Maha Itsarathibodi สมเด็จพระหริรักษ์รามมหาอิศราธิบดี.
Alternativa regeringstider för Ang Duong; 1840-1859, 1841-1844, 1841-1850, 1841-1859, 1841-1860, 1841-19 oktober 1860, 1845-1860.

Denna artikel senast uppdaterad: 2024-02-05, 14.09
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.