Jag har tidigare berättat att det var den yngre brodern till Dit Bunnag, That Bunnag, som Rama III hade skickat söderut för att kuva upprorsmännen. That Bunnag hade fått titeln Phraya Si Phiphat och blev senare den tredje personen i Thailands historia som fick den höga titeln Somdet Chaophraya. Hans titelnamn blev Somdet Chaophraya Borom Maha Phichaiyat สมเด็จเจ้าพระยาบรมมหาพิไชยญาติ.

Under tiden hade det brutit ut inbördeskrig i Kelantan och endast genom att hota med en militär intervention lyckades siameserna få de stridande parterna att lösa konflikten.

Efter årtionden av ständig oro hade tiden blivit mogen för en ny taktik hur regerandet skulle gå till på Malackahalvön. That Bunnag föreslog nu att sultanatet Kedah skulle ha en självstyrande regering och 1839 reducerades Kedahs territorium genom att bilda fyra autonoma stater på Kedahs gamla territorium. Förutom Kedah handlade det om Kubang Pasu กุบังปาซู, Perlis och Satun.

Siameserna övergav nu sin politik att försöka regera regionen genom siamesiska guvernörer och tillät i stället malajerna själva att regera sina stater. De tillät faktiskt sultan Ahmad Tajuddin att återvända från Penang och regera Kedah som siamesisk vasall 1841. En mängd tidigare flyktingar valde faktiskt att återvända i samband med sultan Ahmads hemkomst. Detta efter att ha varit på flykt i två årtionden!

Oroligheterna i Kelantan löstes genom att skicka sultanens rivaler i exil 1842. Slutligen, efter Chaophraya Nakhons (Noi) död 1839, trots att han efterträddes av sin son, minskade hans familjs inflytande i regionen och Songkhlas och Nakhon Si Thammarats makt och skyldigheter fördelades mer jämbördigt.

Siams position hade förbättrats avsevärt på 1840-talet. Efter årtionden av strider hade Siam lyckats skapa bättre ordning och stabilitet i regionen och denna landsdel skulle under större delen av århundradet inte orsaka Bangkok speciellt stora problem.