Under Rama I, II, III och IV:s regeringstider levde den store siamesiske diktaren Sunthorn Phu (Sunthon Phu) สุนทรภู่ (26 juni 1786-1855) som blev Thailands mest kända poet. Hans karriär hade börjat under Rama II:s regeringstid och när kungen dog lämnade Sunthon Phu hovet och blev munk.

Tjugo år senare under Rama III:s regeringstid återvände han till hovet som kunglig skrivare och han stannade kvar resten av sitt liv. Hans poesi och hans övriga verk är ännu i dag mycket populära i Thailand. Bland verken finns Nirat Phukaothong (Nirat Phuakhao Thong) นิราศภูเขาทอง, Nirat Suphan นิราศสุพรรณ och Phra Aphai Mani พระอภัยมณี.

Sunthorn Phu föddes under Rama I:s regeringstid och hans familjs hus låg bakom det kungliga palatset nära dagens tågstation Bangkok Noi (Sathani Rotfai Bangkok Noi) สถานีรถไฟบางกอกน้อย, i det nuvarande distriktet med samma namn. Hans pappa kom från distriktet Klaeng แกลง i provinsen Rayong. Sunthorn Phus föräldrar skilde sig och pappan blev munk och hans mamma blev amma hos den kungliga familjen. Sunthorn Phu fick därmed möjligheten att besöka palatset tillsammans med sin mor.

(Distriktet Bangkok Noi)

(Distriktet Klaeng i provinsen Rayong)

I palatset blev han till sist förälskad i en slottsdam vid namn Jun (Mae Chan) แม่จัน, som var släkt med den kungliga familjen. Paret arresterades och straffades då deras umgänge inte var förenligt med den då rådande traditionella sociala normen, men de benådades i samband med Rama I:s död. Sunthorn Phu återvände senare till Rayong för att besöka sin far och han skrev om resan i en dikt kallad Nirat Muang Klaeng (Nirat Mueang Klaeng) นิราศเมืองแกลง, som skulle bli ett av hans mest kända verk.

Dikten, som han tillägnat sin fästmö Jun, blev mycket uppskattad i alla samhällsklasser och Sunthorn Phu kunde återvända till palatset i Bangkok och gifta sig med henne. De fick sedan en son vid namn Pat (Nu Phat) หนูพัด. Det var vid den här tiden som Rama II utnämnde Sunthon Phu till hovpoet.

Paret förblev inte gifta så länge och skilde sig efter att Sunthorn Phu hade haft en utomäktenskaplig affär med en annan kvinna. Detta var hans första skilsmässa av flera, även om han senare erkände att den hustru han älskat mest var Jun. Sunthorn Phu blev alkoholist och omkring 1821 blev han arresterad efter ett förmodat fylleslagsmål.

Han började skriva den episka dikten Phra Aphai Mani i fängelset och publicerade den i omgångar de kommande tjugo åren. Den episka berättelsen följer hjältekaraktären prins Aphai Mani under hans romantiska äventyr runt omkring i det gamla Siam. Kung Rama II var så nöjd med Sunthorn Phus poesi att han gav honom titeln Khun. Under Rama III gjorde Sunthorn Phu det allvarliga misstaget att offentligt korrigera en av kungens dikter och straffades genom att fråntas sin titel. Efter denna förödmjukelse tvingades han av fattigdom att gå i kloster en tid, men blev sedan handelsman.

En av Rama IV:s döttrar läste det ofullbordade verket Phra Aphai Mani och bad Sunthorn Phu att skriva färdigt det. Kung Rama IV (Mongkut) utsåg Sunthorn Phu till chef för de kungliga skrivarna och gav honom titeln Phra. Sunthorn Phu dog 1855. Än i dag firas årligen Sunthorn Phu-dagen den 26 juni.