I december 1785 hade den tidigare omtalade Kinwun Mingyi samlat en armé på 10 000 man vid Mergui. Han delade sedan upp armén i två delar och lät en man vid namn Yi Wun ยี่หวุ่น kommendera en flottstyrka på 3 000 man som skulle attackera städerna Takua Pa, Takua Thung ตะกั่วทุ่ง och Thalang på västkusten.

Kinwun Mingyi med en 3 500 man stark landstyrka skulle attackera Chumphon, Chaiya och Nakhon Si Thammarat på östkusten. En man vid namn Nemyo Kung Na Rat เนเมียวคุงนะรัต (Nemiao Khung Na Rat) skulle leda förtrupper bestående av 2 500 man inför attacken på städerna på östkusten.

Yi Wun attackerade och erövrade sedan städerna Takua Pa och Takua Thung och attackerade sedan staden Thalang. Vid den tiden låg staden Thalang i Ban Don บ้านดอน i den nuvarande kommunen Thep Krasattri เทพกระษัตรี i distriktet Thalang ถลาง på norra sidan av ön Phuket. Staden kallades också Mueang Thalang Ban Don เมืองถลางบ้านดอน. Burmesernas krigslycka vände dock då de stoppades av ett envist försvar på Ko Thalang (Phuket). Hur detta gick till kan du läsa i den kommande artikeln ”Hjältinnorna Chan och Muk”.

Kinwun Mingyi och Nemyo Kung Na Rat ledde sina landtrupper genom Ranong och Kraburi och korsade bergskedjan vid Pak Chan ปากจั่น och attackerade först staden Chumphon. Bangkok kunde inte möta detta hot då man fortfarande var upptagen med kriget i Kanchanaburi och andra platser i norra Siam. Guvernören i Chumphon kunde heller inte samla tillräckligt med trupper för att klara av den burmesiska armén. Guvernören lämnade därför staden och flydde.

Efter att ha intagit Chumphon brände burmeserna ner staden och attackerade sedan Chaiya. Liksom i Chumphon kunde Chaiyas härskare heller inte samla ihop tillräckligt med trupper för att kämpa emot och han övergav också staden och flydde. Den burmesiska armén intog och brände även Chaiya och burmeserna fortsatte sedan mot Nakhon Si Thammarat.

Nakhon Si Thammarats guvernör Chaophraya Nakhon (Phat na Nakhon) organiserade en armé på 1 000 man för att försvara sig mot den burmesiska armén som hade korsat floden Luang. Då spreds ett rykte om att burmeserna redan hade intagit Bangkok, vilket Chaophraya Nakhon (Phat na Nakhon) uppenbart trodde på då inga siamesiska trupper hade skickats söderut för att hjälpa honom.

Han bestämde sig därför för att överge staden och fly med sin familj mot bergen i väster. Då invånarna i Nakhon Si Thammarat såg att guvernören hade flytt valde många att göra detsamma.

En del av mina källor talar också om en burmesisk attack på Songkhla, men jag får försöka återkomma med mer information om detta när jag hittar fler uppgifter om detta.

Kinwun Mingyi intog sedan Nakhon Si Thammarat och lyckades fånga många av de som flytt från staden. Därefter stod Phatthalung på tur för en burmesisk attack. När Phattalungs guvernör Phraya Phatthalung (Khun Khang Lek) พระยาพัทลุง (ขุนคางเหล็ก) fick höra att Chumphon, Chaiya och Nakhon Si Thammarat hade fallit förberedde han sig också på att överge sin stad och fly.

En munk med titeln Phra Maha Chuai พระมหาช่วย (1739-?) hjälpte dock till att bygga upp försvarsviljan bland invånarna i staden Phatthalung. Han och Phraya Phattalung samlade ihop och beväpnade en styrka på 1 000 man. Denna styrka upptäckte sedan burmeserna vid kanalen Tha Samet (Khlong Tha Samet) คลองท่าเสม็ด i det nuvarande distriktet Cha-uat ชะอวด i provinsen Nakhon Si Thammarat. Styrkan från Phatthalung slog läger här och förberedde sig på strid.

Det kan vara intressant att veta att Phra Maha Chuai senare blev upphöjd till Phraya Thukkharat พระยาทุกขราษฎร์ av Rama I.

Men burmeserna drog sig nu plötsligt tillbaka då de fick höra att siamesiska trupper hade anlänt från norr och återtagit Chumphon och Chaiya. Surasi hade begett sig från Ratchaburi till Bangkok i mars 1786 där han i samråd med Rama I hade bestämt sig för att bege sig söderut med en flottstyrka. Samma månad hade han lämnat Bangkok med 20 000 man och begett sig till Chumphon. Phraya Kalahom Ratchasena (Phra Chaiyabun) och Phraya Chasaenyakorn (Thurian) bidrog med förtrupper som begav sig till Chaiya.

Kinwun Mingyi skickade Nemyo Kung Na Rat för att möta den siamesiska armén i Chaiya vilket resulterade i slaget vid Chaiya. Där blev burmeserna omringade av Phraya Kalahom Ratchasena (Phra Chaiyabun) och Phraya Chasaenyakon (Thurian). Både siameserna och burmeserna grävde skyttegravar och förberedde sig för strid, men på grund av regn kunde de inte använda sitt artilleri och Nemyo Kung Na Rat lyckades bryta igenom omringningen och fly.

Phraya Kalahom Ratchasena (Phra Chaiyabun) och Phraya Chasaenyakon (Thurian) följde efter burmeserna och lyckades ta många av dem som fångar, vilka sedan visades upp vid Chumphon. Kinwun Mingyi hade planerat att ansluta sig till Nemyo Kung Na Rats armé, men när han fick höra om det förlorade slaget vid Chaiya drog han och hans armé sig tillbaka genom bergen i väster till staden Krabi. De skulle så småningom återvända till Mergui i Burma.

När det gäller de tillbakadragna burmesiska arméerna och flottstyrkorna uppskattas det att ungefär hälften av trupperna hade dukat under i epidemier och svält under kriget.

Surasi begav sig sedan från Chumphon till Chaiya och Phraya Kalahom Ratchasena (Phra Chaiyabun) och Phraya Chasaenyakorn (Thurian) marscherade landvägen till Nakhon Si Thammarat. Surasi reste själv på floden till staden. Siameserna återtog nu kontrollen över Nakhon Si Thammarat och därmed var de Nio arméernas krig slut.

Trots nederlaget i det senaste kriget hade kung Bodawpaya inte gett upp hoppet om att invadera och erövra Siam. I november 1786, när regnperioden var över, beordrade Bodawpaya att en armé på 50 000 man skulle mobiliseras i Martaban.

Den enda möjliga attackvägen på Siam den här gången var genom de Tre pagodernas pass och in i Kanchanaburi. Denna nya invasion ledde till det som kallats Tha Din Daeng-kriget (Songkhram Tha Din Daeng) สงครามท่าดินแดง. Surasi hade begett sig till Kanchanaburi med en 30 000 man stark armé för att möta burmeserna här och de besegrade inkräktarna ännu en gång.

Efter de Nio arméernas krig och Tha Din Daeng-kriget var det burmesiska hotet från väster över. Kommande burmesiska invasioner skulle huvudsakligen komma från Chiang Saen och handla om att ta kontroll över Lan Na.