Pagan som verkade starkt i början av 1200-talet splittrades med tiden på grund av uppror bland monfolket i söder och mongolernas attacker i norr. Mongolerna visade sig vara en betydligt kraftfullare granne för Pagan och shanfolket än Nanzhao någonsin hade varit.

Som tidigare berättat erövrades Nanzhao av mongolerna tidigt 1253 och mongoliska "pacificeringskampanjer" mot shanerna och andra "sydliga barbarer" genomfördes i slutet av 1250-talet. Omkring 1260 betalade många furstar eller hövdingar i området tribut till Kina. 1271 skickade Khubilai khan ännu en gång sändebud till de olika regionala rikena i området för att begära tribut. Den unge burmanske kungen Narathihapate (Phra Chao Narathihabodi) พระเจ้านราธิหบดี (r. maj 1256-december 1287), som var född den 23 april 1238, vägrade dock att ta emot dem.

Då Khubilai khans sändebud återvände ännu en gång 1273 påstås det att Narathihapate lät avrätta dem. En annan källa säger att det var banditer som dödade dem. Khubilai khan ska dock ha menat att Narathihapate låg bakom illdådet. Då det inte kom någon omedelbar hämnd från mongolerna misstolkade Narathihapate detta som ett svaghetstecken. Därför vågade han 1277 göra en attack in i den lilla mongoliska lydstaten Kaungai, som låg mellan Pagan och Yunnan.

Lokala mongoliska garnisoner i Kaungai beordrades att försvara riket och i början blev mongolernas hästar vettskrämda av burmanernas stridselefanter. Då beordrade den mongoliske generalen Khudu, eller Qutuq, sina män att binda sina hästar vid träden i området, klättra upp i dem och sedan överösa tjockhudingarna med sina pilar.

Mongolernas pilar var försedda med metallspetsar som kunde tränga igenom elefanternas tjocka hud och de sårade och uppretade elefanterna kastade av sig sina ryttare och trampade ner allt på sin väg. Många av de burmanska soldaterna föll offer för de egna rasande elefanterna. Därefter klättrade bågskyttarna ner från träden och anföll de retirerande burmanska soldaterna. Mongolerna förföljde dem därefter in på Pagans territorium vid Bhamo (Phamo) พะโม i Kachinstaten i norra nuvarande Burma.

Till sist gav mongolerna upp sin offensiv och återvände till kinesiskt territorium med sin sårade general Khudu. Några källor säger att mongolerna tvingades lämna Pagan på grund av en extrem värmebölja. Men de var tillbaka igen redan samma år. Konflikten mellan Kina och Burma utvecklade sig nu till ett storkrig och slaget vid Ngasaunggyan (Songkhram Thi Ngasongkayan) สงครามที่งาสองกยัน 1277 blev det första av tre avgörande slag mellan de båda rikena. Någon källa kallar istället slaget för ”slakten” vid Ngasaunggyan där burmanerna blev grundligt besegrade.

Efter detta första framgångsrika slag erövrade mongolerna hela södra Kina år 1280. Sedan anföll de Burma igen. Det andra stora slaget ägde rum vid Bhamo år 1283 och det tredje vid Pagan år 1287. Källorna berättar att en burmesisk delegation hade besökt det mongoliska hovet år 1284, men besöket hade inte resulterat i något fredsavtal.

Khubilai khans mongoliska ryttare visade sig vara alltför starka och burmanerna förlorade i samtliga slag. Efter de tre slagen erövrade mongolerna snabbt hela Paganriket och flera källor säger att Pagandynastin (Ratachawong Phukam) ราชวงศ์พุกาม avslutades år 1287.

Kung Narathihapate flydde till södra Burma efter slaget vid Bhamo. Han tog sin tillflykt till staden Prome där hans son Thihathu ทิฮาธู var guvernör under perioden 1275-1288. Andra källor säger att han var guvernör här 1278-1288. Thihathu planerade nu att mörda sin far, men en bror till Narathihapate förutsåg detta och lät fängsla Thihathu. Av någon anledning såg pappa Narathihapate till att Thihathu blev frigiven. Som tack för hjälpen besannades broderns oro då Thihathu förgiftade sin far!

Narathihapate var 57 år gammal vid sin död i december 1286 och han dog därmed innan Pagan föll 1287. Thihathu mördade också sin äldste bror, innan han själv omkom i en olyckshändelse. Andra källor säger att Thihathu dog under ett försök att erövra Pegu. Hände det en olycka då? Oavsett vad så öppnade detta vägen för Narathihapates son Kyawswa (Phra Chao Kayochawa) พระเจ้ากะยอชวา (r. 30 maj 1289-17 december 1297), som var guvernör över Dala ดาลา, som tronföljare och marionettregent. Kyawswa var född den 2 augusti 1260.

Dala är i dag en del av Burmas gamla huvudstad Yangon (Yangkung) ย่างกุ้ง. Den nya huvudstaden heter ju numera Naypyidaw (Nepyido) เนปยีดอ. Yangon var tidigare känt under det engelska namnet Rangoon (Rangkung) ร่างกุ้ง, men i samband med landets namnbyte till Myanmar 1989 ändrades namnet till det mer burmesiskt klingande namnet Yangon. Jag har i fortsättningen valt att använda det nya namnet Yangon.

För att befästa sin makt i Nedre Burma (förutom Tenasserimkusten (Chai Fang Tanaosi) ชายฝั่งตะนาวศรี) sökte Kyawswa stöd hos sin mor och Narathihapates änka drottning Pwa Saw (Saw Hla Wun) (cirka 1240-1244-cirka 1295/1296 eller 1313 eller ännu senare) och ministrarna i Pagan. Han fick dock vänta ytterligare ett och ett halvt år för att det skulle lugna ner sig i Övre Burma.

Den 30 maj 1289 valdes Kyawswa formellt till kung i Pagan med hjälp av Narathihapates änkedrottning och ministrarna. Den nye kungen hade emellertid bara makten över områden några kilometer utanför sin huvudstad i det gamla raserade riket. Med tiden förklarade sig olika delar av det gamla riket som självständiga riken.