Lördagen den 26 januari 2013 berättade statlig media i Burma (Myanmar) att man protesterat över att USA:s utrikesministerium fortfarande använde namnet Burma, som var landets gamla namn. Torsdagen den 24 januari hade nämligen USA:s ambassad i Yangon kritiserat en militär offensiv mot etniska rebeller trots att "den burmesiska regeringen" hade förklarat ett eldupphör den 19 januari.

"Myanmar motsätter sig kraftfullt användandet av orden ”Burma”, ”burmesiska regeringen” och ”burmesiska militären” som använts i USA:s ambassads pressmeddelanden och att man inte använder det namn som erkänts av FN och hela det internationella samfundet," sade Myanmars utrikesministerium i ett uttalande.

Jag har i en tidigare artikel berättat att militärjuntan ändrat landets namn från Burma till Myanmar 1989. Motståndare till militärstyret såsom Aung San Suu Kyi hade dock tidigare gjort en politisk markering genom att fortsätta att använda namnet Burma. Regeringar från många västerländska demokratier, inklusive USA, hade därför valt att följa Aung San Suu Kyis exempel.

Då en vald regering ersatte juntan 2011 och inledde omfattande politiska reformer blev valet av namn en mer komplex fråga, vilket visade sig då president Barack Obama บารัค โอบามา (4 augusti 1961-) besökte Burma den 19 november 2012. Under besöket använde han officiellt namnet Myanmar, men samma dag då han talade med Aung San Suu Kyi avvände han återigen namnet Burma. Detta dubbla budskap underlättade inte det diplomatiska arbetet.

Sedan juni 2018 rekommenderar Sveriges språkråd att man bör kalla landet för Myanmar och dess invånare myanmarier. Denna rekommendationsändring skulle ses mot den bakgrund att namnet Myanmar börjat användas alltmer och att namnfrågan inte längre var politiskt känslig.

Namnfrågan har diskuterats livligt ända sedan den dåvarande militärregimen bestämde sig för att döpa om landet från "the Socialist Republic of the Union of Burma" till "the Union of Myanmar." Militärregimen hävdade att Burma var ett kolonialt namn och ett namn som bara syftade på den burmanska majoritetsbefolkningen. Myanmar å andra sidan skulle vara inkluderande och omfatta alla etniska grupper i landet.

Många bedömare menar dock att detta var en krystad förklaring och historiskt felaktigt. De båda namnen syftar nämligen på samma sak och båda varianterna har förekommit parallellt genom historien. Författaren Bertil Lintner skriver i sin bok Burmas Historia (Historiska Media, 2014) att det mer högtidliga namnet på landet alltid har varit myanma naingngan, eller staten Myanmar, medan det i vardagstal alltid har kallats bama pyi, det vill säga landet Burma, vilket kan jämföras med Svea Rike respektive Sverige, på svenska.

Språkrådet skriver att vi i Sverige inte brukar byta ut hävdvunna namn utan starka skäl. Vidare skriver man att Burma inte är en svensk namnform utan mer ett importerat namn som är anpassat till engelskan och som också delvis förknippas med det gamla brittiska styret av landet.

De brittiska kolonisatörerna hittade inte på namnet Burma, men däremot ritade de Burmas gränser. Detta innebar att områden som tidigare inte hade varit enhetligt styrda eller som tidigare hade varit självständiga riken slogs samman. De nya gränserna innebar att området fick en betydande etnisk, språklig, religiös och kulturell mångfald, vilket kolonialismen kan hållas ansvarig för.

Argumentet att Burma inte är en svensk namnform utan ett kolonialt påhitt blir således bräckligt. Det är ju inte ovanligt att de namn för olika länder som vi använder i svenska språket är importerade exonymer, vilket betyder ortsnamn på ett för orten främmande språk. Landet Japan heter exempelvis Nihon eller Nippon på japanska och ordet Japan antas härstamma från ett engelskt uttal av det kinesiska namnet på landet.

Som en protest mot militärens ensidiga beslut 1989 vägrade flera inom Burmas opposition, människorättsorganisationer, allmänheten och andra stater att acceptera namnändringen. Men med tiden, då landet verkade röra sig i riktningen mot ett mer demokratiskt statsskick, har protesterna mildrats.

Även internationellt och inom FN används namnet Myanmar, även om vissa länder gör en poäng av att fortsatt kalla landet för Burma. Bland dessa finns USA, Storbritannien och Frankrike. EU rekommenderar den något omständliga kompromissen Myanmar/Burma, men hade innan dess använt Burma/Myanmar. I officiella EU-dokument kan man hitta lite olika varianter och ganska ofta använder EU enbart Myanmar. Om något av ovanstående har ändrats under senare tid kan jag inte svara på.

Den tid då benämningen av landet kunde avslöja vilken ”sida” någon stod på, militärregimens eller demokratikämparnas, är till stor del förbi. Somliga, inklusive jag själv, fortsätter att använda Burma i stället för Myanmar, men det är inte omöjligt att jag en dag kommer att ändra mig. Tidigare använde jag namnet Burma för att ta avstånd från militären och landets ledning och numera av gammal vana. Bruket av namnet Burma är vanligare i landets minoritetsområden och bland exilburmeser än det är i majoritetsområdena, där burmesiska är förstaspråk.

Språkrådets påstående att namnfrågan inte längre är politiskt känslig är en sanning med modifikation. När militärregimen ändrade namn på landet ändrades även ortsnamn och namnen på delstaterna/regionerna. Bertil Lintner påpekar att en del ortsnamn, som förr hade en viss betydelse på det lokala språket, i dag helt saknar betydelse på de nya mera burmesiskt klingande namnen. Detta kan ses som ett led i en burmanisering som länge varit den burmanskt dominerade centralmaktens politik. Målet verkar vara att landets befolkning ska assimileras och enas under en religion, ett språk och en etnicitet.

Svenska Burmakommittén lägger ingen politisk värdering i namnet, men försöker vara konsekvent med att använda Burma när man kommunicerar på svenska. Vår policy är att använda de namn och begrepp som vi anser vara mest vedertagna i Sverige. Vi håller oss således inte strikt till uppdelningen Burma/Rangoon/Arakan kontra Myanmar/Yangon/Rakhine.

Tyvärr finns det inga enkla svar på frågan om vad man ska kalla landet. Vi får nog acceptera att båda namnen används parallellt och att de till och med blandas. Att använda namnet myanmariska för språket i stället för burmesiska känns för mig mycket udda.