Tidigt i oktober hade den tidigare omtalade Kriangsak Chamanan utsetts till överbefälhavare. Strax efter detta hade han och ungturkarna krävt att Samak Sundaravej skulle avskedas från regeringen. Thanins svar var att hans regering hade kungligt godkännande och skulle stå enig.

Militären tyckte nu att Thanin suttit vid makten tillräckligt länge och kastade helt enkelt ut den ”svage” Thanin den 20 oktober 1977. Det krävdes bara några lastbilslaster soldater för att bli av med honom och hans regering. En grupp ungturkar hade sökt upp Kriangsak redan i augusti för att förmå honom att genomföra en kupp, men han hade då tvekat.

Den här kuppen hade inte skett med kungens godkännande. Kungen ska till och med ha menat att Kriangsaks kupp fick Thailand att framstå som, vad han kallade, en ”bananmonarki”. Kung Bhumibol utsåg den störtade Thanin till medlem i sitt kronråd den 15 december 1977. Många tolkar detta som en kompensation för hans förnedrande nederlag.

Enligt Handley var det ännu en gång amiral Sangad Chaloryu som låg bakom kuppen. Militären rättfärdigade kuppen genom att hävda att Thanins regering hade skapat splittring i landet, att regeringen inte hade något stöd bland allmänheten, att landets ekonomi hade blivit sämre och att folket inte var berett att acceptera den långa tid som demokratin skulle vara satt ur spel. Även denna gång hade ungturkarna och Chamlong Srimuang varit inblandade i kuppen. Kriangsak var för övrigt Chamlongs chef. Ungturkarna ansåg att Thanin hade fört en politik som var alltför högerextrem.