Onsdagen den 28 januari 1959 presenterades en ny tillfällig konstitution och måndagen den 9 februari 1959 tillträdde Sarit Thanarat som premiärminister. Måndagen den 23 februari genomgick han en allvarlig operation i Bangkok utförd av amerikanska kirurger. Sarit hade nu återvänt till Phibuns politik från 1952-1954 och slog hårt ner på all opposition mot hans utrikespolitik.

Tidigt 1959 hämtade Sarit hem den thailändske USA-ambassadören Thanat Khoman och utnämnde honom till utrikesminister. Han kom att representera en frisk fläkt i den thailändska utrikespolitiken då han stod politiskt nära andra regimer i Sydostasien. Han hade utnämnts för att föra en politik som kunde ta udden av anklagelserna om att Thailand var en satellitstat till USA, vilket vissa neutrala länder hade hävdat.

Även Luang Wichit hade återvänt hem och fått en plats i regeringen och blivit en av Sarits närmaste medarbetare och rådgivare.

Det fanns en fundamental skillnad mellan Phibuns och Sarits politik och det var hur man behandlade den kinesiska minoriteten. Trots att Sarit fördömde all handel med Kommunistkina och gjorde mycket för att hindra thailändare från att resa till Beijing införde han inte några allmänna restriktioner för att undertrycka kinesernas verksamhet i landet.

Hans politik riktades i stället mot kommunistisk aktivitet oavsett nationalitet. Många kineser blev visserligen kvarhållna av polisen, men de blev inte specifikt utvalda bara för att de var kineser. Sarit ville i stället assimilera dem i den thailändska befolkningen, för att minska möjligheten att de skulle ge efter för kommunistisk påverkan. Han samarbetade därför med ledarna för de kinesiska organisationerna och den kinesiska handelskammaren för att få stöd för sin politik.

Kinesiska skolor minskades dock i antal och de som fick vara kvar tvingades att undervisa på thailändska, men det förekom inte mycket av den hårda antikinesiska kampanj som kännetecknade Phibuns politik från åren 1952-1954. Nationalistkinas ambassad fick åter en privilegierad position. Nyheter om den hårda behandlingen av folket i Kommunistkina gjorde intryck på kineserna i Thailand. Även den kinesiska invasionen av Tibet chockade både thailändarna och kineserna i landet. 

1959 blev det enligt regeringskällor avslöjat en Ho Chi Minh-grupp i Thonburi. Radioutrustning och en duplikator beslagtogs. Gruppen bestod av tre personer och ledaren avrättades redan i juli samma år.

1960 genomfördes razzior runt om i landet och, enligt regeringen, hittades "kommunistisk propaganda, eller åtminstone propaganda mot regeringen". Arresteringar och avrättningar följde razziorna.

1960 såg det ut som om Thailand hade återhämtat sig från de oroliga åren 1957-1958. Ändringen i Kommunistkinas politik 1957 och 1958 från fredlig samexistens till fientlighet skapade en ny solidaritet mellan Thailand och väst. Kinas ökade stöd till Vietminh i Vietnam och den fientliga propagandan förde thailändarna närmare SEATO. 

Samtidigt gav USA:s beslut att bekämpa Kinas försök att erövra Taiwan och Sovjets försök att tilltvinga sig Västberlin tilltro till USA. Perioden 1959-1960 var den period då de goda relationerna mellan USA och Thailand var på sin höjdpunkt.