Mycket av följande information om kungens besök i Norge är hämtat från de tidigare omtalade breven som kungen skickade hem till Siam. En bok med titeln Reisebrev fra Norge 1907 Klai Baan, langt hjemmefra gavs ut i Norge 1996. Delar av denna bok ligger till grund för denna artikel.

Att Norge fanns med i reseprogrammet var förmodligen den tidigare omtalade amiralen Andreas du Plessis de Richelieus förtjänst. Hans anknytning till Norge har jag tidigare berättat om i artikeln ”Berättelsen om Andreas du Plessis de Richelieu.”

Richelieu som hade goda kontakter i Norge hade under våren 1907 rest dit för att förbereda Chulalongkorns kommande besök. Han skulle också själv följa med kungen under hans Norgebesök. Det handlade inte om något statsbesök utan en privat turistresa, men liksom under sina tidigare resor ville Chulalongkorn lära sig saker som kunde bidra till Siams modernisering.

Den 4 juli 1907 anlände Chulalongkorn till Norge med den engelska jakten Albion, som hyrts till Europaresan. Albion kastade ankar utanför Norges huvudstad Kristiania คริสเตียเนีย (senare Oslo ออสโล) där kung Håkon VII (r. 18 november 1905-21 september 1957) genast gick ombord för att hälsa honom välkommen. På kajen väntade statsminister Christian Michelsen คริสเตียน มิเชลเซน (15 mars 1857-29 juni 1925) och Kristianias borgmästare.

(Jakten Albion)

(Christian Michelsen)

Därefter kördes Chulalongkorn direkt till det kungliga slottet där han blev inkvarterad. Här träffade han bland annat den fyra år gamla kronprinsen Olav (2 juli 1903–17 januari 1991), som han tyckte var mycket verbal och charmerande.

(Chualongkorn i Kristiania den 5 juli 1907)

(Kungliga slottet i Kristiania (Oslo))

(Kronprins Olav 1906)

Ett par dagar senare tog kung Håkon med sig sina utländska gäster för att titta på vikingaskepp som nyligen hade grävts fram. Därefter besökte de Frognerseteren. Utsikten härifrån gjorde stort intryck på gästerna och det samma gällde Holmenkollen โฮลเมนโคลเลน som de också besökte. Det var mycket folk vid Frognerseteren och Chulalongkorn tyckte inte att de visade tillräcklig respekt. Folk som samlat sig runt det kungliga sällskapet stirrade ohämmat på dem och det var långt ifrån alla som bugade sig för kung Håkon.

(Frognerseteren)

I samtal mellan kung Håkon och kung Chulalongkorn menade Håkon att jämlikhetstänket i Norge hade gått för långt. Avskaffandet av adeln i Norge innebar att det inte längre var någon skillnad på folk när det gällde titlar och status. Chulalongkorn lade också märke till att vanligt folk inte kunde förbjudas tillträde till kronans egendomar.

En annan gång hade Chulalongkorn frågat kung Håkon om han var nöjd med att Norge bara hade en orden att dela ut, vilket han absolut inte var. Han berättade att han försökt ändra på detta då han såg utdelandet av ordnar som ett internationellt artighetstecken. Men i Norge brydde man sig inte om ordnar sade Håkon och det var många som ville avskaffa dem helt. Orsaken var att många såg bärare av ordnar som en överklass och därför förkastliga.

Dagen efter besöket till Frognerseteren reste det siamesiska kungliga sällskapet vidare med tåg till Hamar ฮามาร์. Den särskilda kungavagnen hade ställts till rådighet av kung Håkon. Från Hamar reste de vidare till Trondheim. I Trondheim besökte kungen och hans följe domkyrkan i Nidaros นิดารูส, där kung Håkon hade blivit krönt den 22 juni 1906. Chulalongkorn blev mycket imponerad över kyrkans stora elektriska ljusstakar. Han lade också märke till att det fanns många engelska turister i Trondheim och att man faktiskt kunde använda engelska i de stora butikerna.

(Nidaros domkyrka)

Man tog också med Chulalongkorn på laxfiske, men det blev inte så lyckat då vattennivån i älven var för hög. Men han lade märke till hur vattnet från en fors drev skovelhjul och att tillhörande generatorer levererade hela 600 hästkrafter. Chulalongkorn var mycket fascinerad över elektricitetens utveckling, som var billigare än ångkraft och som kunde driva maskiner. Elektricitet kunde också användas till att framställa salpeter, vilket han skulle få se i slutet av sin Norgeresa.

I Trondheim gick kungen och hans sällskap ombord på Albion igen och fortsatte sin resa mot slutmålet Nordkap แหลมเหนือ. På vägen dit fick de se berget Torghatten ภูเขาโทรเกโฮเทน med sitt karaktäristiska hål, som Chulalongkorn tyckte liknade ett berg i Phatthalung. Han tyckte dock att det norska berget var mera storslaget. I Bodö บูเดอ hade en stor del av invånarna gått ut för att hälsa på kungen och samma dag fortsatte resan norrut. Det kungliga sällskapet blev mycket förtjusta då de nu fick uppleva midnattssolen.

(Torghatten)

I Hammerfest แฮมเมอร์เฟสต์ konstaterade kungen att nästan alla segelbåtar hade ryska flaggor och under resans fortsättning passerade man storslagna fågelberg och nästa dag var man framme i Nordkap. Här blev kungen buren upp och hans initialer och årtalet blev inristat i en stor sten.

(Nordkap)

Därefter begav man sig åter söderut och i närheten av Tromsö ทรูมเซอ besökte kungen ett sameläger. Samerna, som levde av turism, pratade litet engelska och de hade frågat kungen ”you king?” Han tyckte samerna liknade kineser mer än européer och han tog många fotografier av dem. I ett tidigare brev hade han förklarat för sin dotter Nibha Nobhadol att samerna var nomader, som vandrade med sina djur, liksom karenfolket hemma i Siam.

(Samer fotograferade av kung Chulalongkorn)

Vid Narvik นาร์วิค fick Chulalongkorn se den nyligen byggda järnvägen, på vilken järnmalm skulle fraktas från Sverige. Bygget hade varit mycket krävande och detta fick kungen att göra några betraktelser angående det norska folket. Han var imponerad över deras flit och att de aldrig gav upp inför problem och att de hela tiden tänkte på hur de bäst kunde göra nytta för landet som ju nästan bara bestod av berg.

Färden gick vidare till Kristiansund คริสเตียนซุนด์ och därifrån till Geiranger ไกแรงเกอร์ där de begav sig till Djupvasshytta ดยุ๊ปวัสฮุตเต็น för att övernatta. Chulalongkorn var mycket nöjd över att befinna sig mer än 1 000 meter över havet, även om det var kallt. Snön här blev också en stor upplevelse. Resan fortsatte nu till Grotli กรอตลิ och ner till Stryn สตรีน på smala och branta vägar med strålande utsikt. Kungen var mycket nöjd med denna resa över land, som ingen tidigare kung hade gjort och heller inte kung Håkon.

(Grotli)

(Stryn)

Färden fortsatte därefter med Albion och i Loen โลเอน organiserades en tur upp till Kjenndalsglaciären เกนดาลสแบร. Från Gudvangen กุ๊ดแวนเก้น begav man sig över land till Stalheim สตาลไฮม์ och Voss วอส. Störst intryck på Chulalongkorn gjorde en järnvägsbro av sten, som han menade var en stor ingenjörsbedrift.

(Loen)

(Kjenndalsglaciären)

(Gudvangen)

(Stalheim)

(Voss)

Resan till Bergen แบร์เก็น gjordes med tåg och kungen gillade den urbana atmosfären i staden, vilket kanske berodde på att han inte besökt någon större stad sedan Kristiania. Av sevärdheterna i Bergen var det Fantofts stavkyrka som gjorde störst intryck på Chulalongkorn. Han tyckte den påminde mycket om ett burmesiskt tempel. Kyrkan var målad i grönt och rött och figurerna i väggmålningarna påminde om siamesernas gamla målningar. Kungen menade att det var uppenbart att de norska hantverkarna i gamla dagar hade varit inspirerade av Fjärran Östern.

(Bergen på 1870-talet)

(Fantofts stavkyrka 1890)

Från Bergen gick resan vidare till Odda ออดดา och Stavanger สตาวังเงร์ och härifrån med tåg till Flekkefjord เฟลคเคฟยอร์ด. Man berättade för kungen att sträckan hade 44 tunnlar och han konstaterade att norrmännen inte låtit sig avskräckas av så mycket borrande genom berg. Från Flekkefjord fortsatte de med Albion till Brevik เบรวิค, där Chulalongkorn och hans följe fick ett storartat mottagande den 28 juli.

(Odda och Trolltungan)

(Flekkefjord)

Då de kom fram till Brevik var det söndag eftermiddag och frälsningsarmén var på plats med sång och musik. Chulalongkorn åkte med häst och vagn genom den idylliska staden i det fantastiska sommarvädret. Han skrev senare hem att det varit lika varmt i Brevik som i Bangkok. Hela kvällen kretsade småbåtar runt Albion där kvinnor och män i alla åldrar sjöng och festade. En motorbåt med ett antal kvinnliga passagerare kretsade runt fartyget flera gånger innan de gav Chulalongkorn en blomsterbukett och en bild av Brevik där det stod skrivet ”Fra Fruen av Brevik til Kongen av Siam.”

Kungen gladde sig över det fina vädret och det var så varmt att de kunde sitta ute till långt in på kvällen. Han önskade att det kunde vara lika behagligt i Bangkok. Temperaturen var 18 grader, men det märkliga var att då det någon gång var samma temperatur i Siam så klagade man på att det var kallt, konstaterade kungen.

Den trevliga kvällen ledde fram till några nya betraktelser av norrmännen. Han skrev att de var artiga, bildade och godhjärtade. De kunde visserligen inte låta bli att stirra på utlänningar som han och hans följe, men de svärmade aldrig runt dem och gapade som italienarna ibland kunde göra. Männen lyfte alltid på hatten och kvinnorna neg artigt. Överallt kastade folk blommor till dem och Chulalongkorn fick ofta blombuketter.

(Statyn av kung Chulalongkorn i Brevik)

Dagen efter, den 29 juli, bar det av till Skien เชียน med tåg och därifrån till Skienvassdraget med ångfartyget Victoria. Vattenvägen hade gjorts farbar med hjälp av kanaler och slussar och Chulalongkorn fick återigen tillfälle att beundra norsk ingenjörskonst. Han skulle senare samma dag få se mer ingenjörskonst i Notodden นูโทดเดน, där han avtalat ett möte med en ingenjör vid namn Samuel "Sam" Eyde (29 oktober 1866-21 juni 1940).

(Notodden 1892)

(Sam Eyde)

Kung Chulalongkorn hade haft lust att besöka Norsk Hydro นอร์สก์ ไฮโดร sedan första gången han hörde talas om företaget. Han var mycket fascinerad av att man kunde binda kväve ไนโตรเจน från luften med hjälp av elektricitet. Richelieu som var god vän med Sam Eyde hade uppenbart förmedlat denna kontakt.

Sam Eyde visade sig vara en gentleman ut i fingerspetsarna, skrev Chulalongkorn, som blev visad runt i fabriken. Kungen gav en detaljerad beskrivning av metoden att framställa salpeter och konstaterade att salpeter från Norge (Norgesalpeter) var billigare än salpeter från Chile. Priset vid den här tiden var 170 norska kronor per ton.

Kungen och hans följe övernattade i Sam Eydes storslagna direktörsbostad och nästa dag gick färden med bil och båt till Rjukan รูก้อน och Rjukanfossen น้ำตกรูกัน. Tyvärr regnade det kraftigt hela dagen och man berättade för kungen att det regnat ovanligt mycket hela året. Många menade att det var Eydes fel då han tagit bort saker ur luften så att luften inte längre kunde hålla på vattnet.

(Rjukan)

(Rjukanfossen)

Trots vädret blev det lyckad tur och Chulalongkorn blev imponerad över Rjukanfossen, men också över ingenjörerna och de stora planerna man hade för Rjukan. Sam Eyde berättade att Indiens regering hade bjudit dit honom för att bygga upp en liknande anläggning i Kashmir กัศมีร์. Sam ville dock vänta tills allt kommit i gång ordentligt i Norge innan han reste till Indien. Chulalongkorn ville också införa konstgödsel i Siam och bad Richelieu att införskaffa och skicka ett ton som varuprov.

Konstgödsel från Norge blev därför tidigt känt i Siam och landet blev med tiden en av Norsk Hydros stora marknader. I dag, mer än 100 år senare har Yara International, som knoppades av från Norsk Hydro 2004, en ledande position som leverantör av gödning till lantbruket i Thailand.

På kvällen var följet tillbaka i Notodden och under middagen pratade kungen med en man vid namn Birkeland om elektricitetens mysterier. Han fick bland annat höra talas om Birkelands idé om en elektrisk kanon och en idé om att framkalla regn. Han fick också höra att Hydro hade uppfinningar och planer om telegrafisk överföring utan ledningar eller kablar, men att dessa idéer för tillfället lagts på hyllan.

Efter detta samtal skrev kungen följande profetiska rader; ”Det är inte för djärvt att spå att det i framtiden kan komma en bärbar telefon, som är så liten som ett personur. När du vill prata med någon kan du bara tala till uret och lägga det mot örat för att höra vad den andra parten säger.”

Dagen efter, den 1 augusti, besökte kungen och hans följe ett pappersbruk vid Notodden och reste sedan, ledsagad av Sam Eyde, tillbaka till Skien och vidare till Brevik. Chulalongkorn skickade sedan ett tacktelegram till kung Håkon och skänkte några fotografier av sig själv till Eyde och den siamesiske konsuln innan han steg ombord på Albion och lämnade Norge.