Jag har i den föregående artikeln "Berättelsen om Robert Hunter" berättat att det var han som "upptäckte" de senare så berömda siamesiska tvillingarna Eng och Chang (11 maj 1811-17 januari 1874). Av någon för mig okänd anledning kallas Eng för Im อิน och Chang för Chan จัน på thai.

1824, under en seglats på Chaophrayafloden hade Robert i skymningen sett ett ”konstigt djur” bada i floden. Men han upptäckte snart att det handlade om två sammanväxta personer och Robert insåg snabbt att det kunde bli en lukrativ affär att visa upp tvillingarna för allmänheten under en internationell turné.

(Eng och Chang på äldre dar)

Robert såg till att bli god vän med tvillingarna, deras mamma och familj och han berättade om de många fantastiska sakerna i väst. Därefter ansökte han om tillstånd från kungen att få ta med tvillingarna till England. Eng och Chang och den övriga familjen var positiva till detta, men det skulle ta hela fem år innan de fick tillstånd att lämna Siam.

Som kuriosa kan nämnas att tvillingarnas mor ska ha berättat för Robert att tvillingarnas födsel inte var mer komplicerad än deras syskons. Samma källa säger att tvillingarnas exakta födelsedatum och detaljer om deras tidiga liv är oklara, men man har ändå valt att ange den 11 maj som deras födelsedag.

Familjens hemby låg i provinsen Samut Songkhram och i staden med samma namn finns i dag ett monument över tvillingarna. Pappan, som hette Ti (Thi) ที, var en fiskare av kinesisk härkomst. Han hade dött när tvillingarna var små, men exakt när och av vad varierar i källorna.

(Monumentet över Eng och Chan i Samut Prakan)

Mamman, som hette Nak นาก, födde upp ankor med sina barns hjälp. Hennes etniska ursprung är lite oklart. Olika uppgifter säger att hon var siames, kines, sinosiames, eller malajkines. Trots att tvillingarna var sammanfogade vid bröstbenet och delade lever var de livliga ungdomar som sprang och lekte med andra barn. Deras mor uppfostrade dem på samma sätt som sina andra barn utan att fokusera särskilt på att de var ihopväxta.

Robert skulle senare berätta en historia om att kungen av Siam hade beordrat att bröderna skulle dödas och hade i början förbjudit honom att föra dem utomlands. Oavsett hur sanningsenlig denna historia är skulle det dröja fem år innan tvillingarna fick tillstånd att lämna Siam.

Till sist beviljade Rama III att de siamesiska tvillingarna fick lämna landet och Robert Hunter och hans amerikanske affärspartner, sjökaptenen Abel Coffin อาเบล คอฟฟิน (1792-1837), seglade i väg mot Boston บอสตัน, USA den 1 april 1829, ombord på fartyget The Sachem เดอะ ชาเคม. Besättningen bestod av 18 man och med på resan följde även en siamesisk tolk. De var framme i Boston den 16 augusti 1829.

I USA blev de siamesiska tvillingarna en sensation och den lyckade turnén fortsatte till New York นิวยอร์ก och sedan till London och andra större städer på de brittiska öarna. Då de befann sig i Skottland var tvillingarna gäster hos familjen Hunter i Neilston, men Robert var kvar i London. I mars 1831 återvände tvillingarna till New York och de hade då blivit bättre på att tala och skriva engelska. Tidningarna rapporterade också att de hade tjänat mycket pengar under sina turnéer.

Robert Hunter och Abel Coffin hade skrivit ett kontrakt med tvillingarna för en fem år lång turné och vad som stod i kontraktet är omtvistat. Robert och Abel sade att tvillingarna skulle få 3 000 dollar medan Eng och Chang sade 500 dollar! Hur som helst så avslutades kontraktet 1832 och de började turnera på egen hand.

Trots kontraktet med Robert och Abel Coffin florerade ett rykte om att tvillingarnas mamma hade sålt dem till slaveri, en anklagelse som gjorde tvillingarna mycket upprörda.

I tidiga utställningar framhävdes tvillingarna som exotiska med flätor och klädda i ”orientaliska” kläder och de visade upp sina atletiska förmågor som inkluderade löpning och kullerbyttor, men senare höll de samtal på engelska i en mer värdig salongsmiljö. Ibland innehöll deras framträdanden också simning och schackspelande.

Då affärer i Siam krävde Roberts närvaro lämnade han London den 28 september 1830 och reste tillbaka till Siam via Singapore. Abel Coffin köpte sedan ut Robert från kontraktet med tvillingarna 1831, men Robert höll regelbunden kontakt med dem långt in på 1840-talet.

1839, efter ett decennium av ekonomisk framgång, slutade tvillingarna turnera och Samma år blev de också amerikanska medborgare. 1839 bosatte de sig i Traphill แทรปฮิลล์ utanför Wilkesboro วิลส์โบโร, Wilkes County เคาน์ตีวิลส์ i North Carolina นอร์ทแคโรไลนา. De tog också det engelsspråkiga efternamnet Bunker บังเกอร์ samma år.

Den 13 april 1843 gifte de sig med två lokala kvinnor och systrar. Eng gifte sig med Sarah Yates (18 december 1822-29 april 1892) och Chang med Adelaide Yates (11 oktober 1823- 21 maj 1917). De skulle med tiden få hela 21 barn tillsammans. Eng blev far till 11 av barnen och Chang till 10. Flera av barnen följde sedan med dem när de senare återupptog sina turnéer både i USA och Europa.

1 mars 1845 köpte de en tomt nära Mount Airy เมานต์แอรี i North Carolina där de med tiden lät bygga två hus. Kristna missionärer i Siam kontaktade tvillingarnas mor 1845, fyra år innan hon dog. Hon trodde då att hennes tvillingsöner var döda, eftersom hon inte hade sett eller hört från dem på femton år, men hon fick nu veta att de levde och nyligen hade gift sig.

I slutet av 1840-talet talade tvillingarna flytande engelska. De hade samlat på sig en stor förmögenhet och levde i lyx som plantageägare, med sina köpta slavar, in på 1850-talet. Som mest ägde de 33 slavar.

Den första turnén 1849 blev kortvarig, men 1853 genomförde de en framgångsrik årslång turné. Motivet för att återuppta turnerandet var för att försörja sina många barn. I april 1861 bröt det amerikanska inbördeskriget ut och tvillingarna hamnade på sydstaternas sida.

Engs och Changs respektive familjer bodde i separata hus, där tvillingarna omväxlande stannade tre dagar i taget. Efter att det amerikanska inbördeskriget hade tagit slut 1865 förlorade de en del av sin gemensamma förmögenhet och sina slavar. Därför bestämde de sig återigen för att turnera.

1868 genomfördes en turné på de brittiska öarna och 1870 reste tvillingarna till Tyskland (Prathet Yoeramani) ประเทศเยอรมนี och Ryssland (Prathet Ratsia) ประเทศรัสเซีย. De hade tänkt stanna i Europa längre tid men på grund av krigsutvecklingen i Europa valde de att återvända till USA.

Under hemresan med fartyget drabbades Chang av en stroke och hans högra sida (sidan mot Eng) blev förlamad. Efter detta gick tvillingarna i praktiken i pension och Eng tog hand om Chang.

Chang dog 62 år gammal den 17 januari 1874. Två timmar senare dog Eng. De fick därmed aldrig återse sitt gamla hemland Siam. Du kan läsa mera delaljerat om tvillingarna i den externa länken ”Chang och Eng Bunker”.