Här kommer den utlovade berättelsen om hur Phuket försvarat sig mot burmeserna 1785;

Guvernören av Thalang hade just dött och befolkningen tänkte först ge upp, eftersom burmeserna var så många fler än försvararna. Guvernörens fru Chan จัน och hennes syster Muk มุก förlorade emellertid inte modet utan tog befälet. Systrarna använde sig av den brända jordens taktik och övertalade sedan befolkningen att försvara staden med näbb och klor.

För att lura burmeserna att tro att det fanns gott om försvarare fick alla flickor och kvinnor order om att klippa sitt hår kort och klä sig som soldater. Man svärtade också ned blad från kokosnötspalmer genom att hålla dessa över öppen eld och rullade sedan ihop dessa så att de liknade kanoner. Försvararna skall bara ha haft tillgång till en enda riktig kanon!

Därefter såg man till att föra ett konstant oväsen som skulle få burmeserna att tro att det handlade om stora trupprörelser. Burmeserna försökte sig ändå på en stormning av staden utan att lyckas och de drog sig som nämnt ovan tillbaka och marscherade mot östkusten. En källa säger att belägringen av staden hade varat en månad och att burmeserna lämnade den 13 mars 1785.

Som en ärebevisning för systrarnas mod gav kung Rama I dem de kungliga titlarna Thao Thep Kasat Tri ท้าวเทพกษัตริย์ตรี och Thao Sri Sunthon (Thao Si Sunthon) ท้าวศรีสุนทร. Ännu i dag betraktas de som Phukets skyddsänglar, eller skyddsandar, och deras monument (Anusawari Thao Thep Kasat Tri Thao Si Sunthon) อนุสาวรีย์ท้าวเทพกษัตรีท้าวศรีสุนทร är ett kännemärke i provinsen.

Här finns det en annan källa som säger att den brittiske agenten Francis Light ฟรานซิส ไลท์ (1740-25 oktober 1794), som du kan läsa mera om i den kommande artikeln ”Penang och engelsmännen,” hade varit god vän med den gamle guvernören av Thalang och de båda systrarna Chan och Muk. Han hade varnat siameserna på ön om en förestående burmesisk attack och detta hade gjort det möjligt för Chan och Muk att stärka Thalangs försvar.

(Francis Light)