Lägg märke till att jag angivit året 1781 för följande händelser, men det verkar i stället som om året ska vara 1782.

Siameserna hade som tidigare nämnt avbrutit aktionen i Kambodja, då det kom dåliga nyheter från Thonburi. Det ryktades att kung Taksin hade blivit galen och att det hade uppstått ett uppror i Ayutthaya. Chaophraya Chakri hade lämnat över kommenderingen av den siamesiska armén till sin bror Chaophraya Surasi, innan han skyndade sig hem mot Thonburi.

Ledarna för upproret var kända som Khun Sa ขุนสระ och Khun Kaeo ขุนแก้ว. Någon källa anger också två andra ledare med titlarna Khun Sura ขุนสุระ och Khun Chana ขุนชะนะ. Lägg märke till att Khun Sa uppenbart är identisk med Nai Bunnag (Nai Bunnak) นายบุนนาค. Nai Bunnag var en ledare från Ban Maela บ้านแม่ลา i det nuvarande distriktet Nakhon Luang นครหลวง i provinsen Ayutthaya.

Anledningen till upproret i Ayutthaya ska ha varit att guvernören Phraya Intara-aphai (Phraya Inthara-aphai) พระยาอินทรอภัย och hans skatteindrivare Phra Wichit Narong พระวิชิตณรงค์, som utsetts av kung Taksin, hade gjort sig impopulära och ökända på grund av deras rovgirighet. Det kan vara bra att veta att Phra Wichit Narong också är känd under titeln Phra Phichit Narong พระพิชิตณรงค์.

Upprorsmakarna begav sig nu till Ayutthaya med avsikten att fånga in Phra Wichit Narong. På vägen lyckades de mörda många av de lokala ämbetsmännen i Ayutthaya och hade därefter attackerat guvernör Phraya Intara-aphais palats. Guvernören lyckades dock fly till Thonburi, men hans hus och tillhörigheter brändes och hans hustru och barn blev mördade, och i Thonburi rapporterade guvernören om det inträffade till kung Taksin. Rebellerna lyckades också fånga in Phra Wichit Narong, men hans vidare öde känner jag inte till.

Det visade sig nu att det fanns en äldre bror till rebelledaren Khun Kaeo, som var anställd i kunglig tjänst vid kungens vapenförråd i Thonburi. Hans titelnamn var Phraya San พระยาสรรค์ (?-1782). I en källa omtalas han som Sanburis สรรค์บุรี siste guvernör med titeln Chao Mueang Sanburi เจ้าเมืองสรรค์บุรี.

Det råkade nu bli Phraya San som skickades i väg för att kuva upproret. Då han kommit fram till Ayutthaya och pratat med upprorsmakarna fattade han i stället sympati för deras sak. Han gick så långt att han slog sig samman med rebellerna och utsågs dessutom till deras ledare.

Gemensamt begav sig upprorsmakarna mot Thonburi i båtar, dit de anlände den 9 mars 1782, där de omringade och besköt det kungliga palatsets murar. En annan källa säger att de var framme i februari samma år. Ljudet av kanonelden dånade genom området och orsakade panik bland de som befann sig innanför murarna och det sägs att Taksin, som sovit, vaknade förskräckt. Taksin bad om hjälp från fortet Vichaiprasit och beordrade dem att avfyra kanoner mot rebellerna.

Taksin blev rasande när han fick veta att Phraya San, som han hade skickat för att arrestera rebellerna, själv hade blivit deras ledare. Han beordrade därför att Phraya Sans barn och fru skulle gripas och fängslas.

Belägringen av palatset och striderna mot kungens män pågick under en hel natt, men rebellerna lyckades inte bryta sig in i själva palatset. Det visade sig dock att motståndet var ganska svagt, vilket tyder på att kungen inte hade något större stöd. Det finns källor som menar att kungens män faktiskt kunde ha besegrat rebellerna om de hade bjudit kraftfullare motstånd.

Till sist insåg Taksin att situationen var hopplös efter att ha förlorat fyrtio av sina lojala officerare och ämbetsmän i striderna. Han bad nu sina lojala adelsmän att sluta göra motstånd och i gryningen skickade kung Taksin bud efter överstepatriarken vid Wat Hong Rattanaram วัดหงส์รัตนาราม och två andra höga munkar, för att genom deras medling kapitulera och underkasta sig Phraya San.

Phraya San bad sedan munkarna att ordinera Taksin som munk fram till dess Chaophraya Chakri återvänt från Kambodja och han blev därefter ordinerad som munk i Wat Chaeng (Wat Arun) den 10 mars 1782.

Varför tillät rebellerna Taksin att bli munk? Varför avrättade de honom inte direkt? Detta berodde troligen på att rebellerna ännu inte hade tillräcklig styrka för att göra det, eller kanske för att vanligt folk inte skulle ha accepterat detta. Inte ens de som hade anslutit sig till rebellstyrkorna hade glömt kungens tidigare välvilja och ville inte döda honom direkt. De ville bara få honom tillfälligt ordinerad som munk under tre månader för att sedan överväga sitt nästa steg.

Phraya San lät nu fängsla samtliga nära medlemmar i Taksins kungafamilj. Han meddelade sedan alla regeringsämbetsmän att han skulle administrera kungariket medan han väntade på Chaophraya Chakris hemkomst. Ämbetsmännen opponerade inte sig och Phraya San skulle fungera som tillfällig regent under tiden. Då Phraya San väl hade säkrat sin makt sägs det att han blev alltmer arrogant då inga av ämbetsmännen hade modet att motsätta sig honom.

Taksin och hans unge son, prins Tassaphong (Chao Fa Thatsaphong) เจ้าฟ้าทัศพงศ์ (1772-?), hölls därefter under sträng bevakning vid Wat Chaeng (Wat Arun) tillsammans med Taksins brorson, prins Anurak Songkhram (Kromma Khun Anurak Songkhram) กรมขุนอนุรักษ์สงคราม (?-1782). Anurak Songkhram hette från början Bunmi บุญมี. Innan han utsågs till Kromma Khun var han känd som Chao Rammalak เจ้ารามลักษณ์.

Taksin blev sedan avsatt av sina ministrar den 4 april 1782, efter att ha förklarats tokig, och alla ämbetsmän var överens om att Chaophraya Chakri skulle erbjudas tronen.

Som regent höll Phraya San hov i det kungliga palatset och beordrade att alla ämbetsmän som tidigare godtyckligt hade fängslats under Taksins regeringstid skulle friges. Detta ledde paradoxalt nog till förnyad oro i riket. De frigivna, som felaktigt hade straffats, brann nämligen av hämndbegär mot de som tidigare hade angivit dem.

När de såg att Taksin hade ordinerats som munk och inte längre hade någon auktoritet började de jaga sina angivare och många blev dödade. En del av angivarna flydde och gömde sig i tempel eller i mera avlägsna byar, men många av dem lyckades ändå inte undgå sina hämnare. Mord inträffade dagligen i Thonburi och vem som helst kunde döda en annan person efter behag då det inte fanns några ämbetsmän som arresterade eller straffade dem.

Från början hade Phraya San tänkt överlämna makten till Chaophraya Chakri, men han ångrade sig. Han planerade därför att låta prins Anurak Songkhram mörda Chaophraya Chakri och informerade prinsen om sina planer. Prins Anurak Songkhram gick med på dessa och släpptes fri och fick därefter oinskränkta resurser att skaffa vapen och mobilisera en armé.

Phraya San låtsades vara omedveten om dessa planer. De som motiverades av utsikten till rikedom anslöt sig i stort antal. Anurak Songkhrams ledarskap var dock kanske inte helt lojalt mot Phraya San, för när han väl hade samlat ett betydande antal anhängare ville han säkra Thonburi som ett fäste till sig själv. Detta skulle göra det möjligt för honom att göra effektivt motstånd när Chaophraya Chakri återvände med sin armé.

Chaophraya Chakri hade skickat sin systerson guvernören av Nakhon Ratchasima, Phraya Suriya Aphai (Phraya Suriya-aphai) พระยาสุริยอภัย (28 mars 1746-20 december 1806), i förväg för att ta reda på vad som stod på i Thonburi och säkra staden inför hans hemkomst. Suriya Aphai hade fått kännedom om oroligheterna i Thonburi och hade därför begett sig till Siem Reap för att rapportera om detta till Chaophraya Chakri.

Chaophraya Chakri hade då instruerat Suriya Aphai att bege sig till Thonburi i förväg, medan Chaophraya Chakri och hans armé skulle komma senare. Phraya Suriya Aphai återvände därefter till Nakhon Ratchasima där han organiserade en armé bestående av 1 000 eller mer än 3 000 man, beroende på källan, och började sedan marschera mot Thonburi. Han lämnade kvar sin yngre bror att vakta staden.

Angående Phraya Suriya Aphais titlar och namn så blir det lite komplicerat och rörigt. Han var född som Thong In ทองอิน och tjänstgjorde först under Taksin med titeln Luang Ritnaiwen หลวงฤทธิ์นายเวร. 1780 blev han utnämnd till Phraya, samtidigt som han blev guvernör över Nakhon Ratchasima. Längre fram kommer han dyka upp under prinstiteln Anurak Devesh (Chao Fa Krom Phra Anurak Thewet) เจ้าฟ้ากรมพระอนุรักษ์เทเวศร์.

Det finns källor som påstår att Chaophraya Chakri själv hade planerat en kupp mot Taksin och att det var därför han skickade sin brorson Phraya Suriya Aphai (Thong In) till Thonburi för att förbereda den. Läget hade emellertid komplicerats då Phraya San erövrade Thonburi.

Phraya Suriya Aphai (Thong In) och hans armé anlände till Thonburiområdet innan Anurak Songkhram hade etablerat ett starkare fäste i Thonburi och Phraya Suriya Aphai förde först sina trupper till sitt och sina förfäders residens. Strider mellan de två parterna utbröt samma kväll.

Då Phraya San såg att Phraya Suriya Aphais armé hade anlänt, blev han med all rätt orolig och fruktade att hans inblandning i händelserna skulle avslöjas. Han avtalade därför med Anurak Songkhram och hans anhängare att man vid midnatt den 2 april skulle attackera, plundra och sätta eld på Phraya Suriya Aphais residens.

Angriparna bestod huvudsakligen av montrupper och de utnyttjade den starka vinden för att sätta eld på lokala hus fär att sedan låta lågorna sprida sig mot Phraya Suriya Aphais residens. Phraya Suriya Aphai (Thong In) beordrade sina trupper att bekämpa elden som närmade sig hans residens från söder. Här säger legenden att han bad en bön som hörsammades och vinden bytte riktning och lågorna drog sig tillbaka.

När branden härjade i Thonburi vädjade Chaophraya Surasis hustru Sri Anocha till ett antal monledare från Pegu om hjälp till Suriya Aphai. En av dessa monledare var den tidigare omtalade Phraya Jeng. Se även den tidigare artikeln ”Nya krig mot Burma (1775-1776)”.

Phraya San, som naturligt nog inte ville visa sig öppet i konflikten, insåg till sist att hans motståndare var för starka. Han svek nu helt enkelt prins Anurak Songkhram som fick kämpa ensam mot övermakten. Anurak Songkhrams armé skingrades och han flydde, men han blev infångad samma dag av Suriya Aphai (Thong In) vid templet Wat Yang วัดยาง.

Suriya Aphai (Thong In) beordrade att Taksin skulle släppas fri, men Phraya San låtsades vara omedveten om denna order och fortsatte att hålla honom under sträng bevakning. Då Phraya Suriya Aphai hade begränsat med soldater förstod han att det skulle bli svårt att attackera och inta Thonburi. Han slog därför läger och väntade på Chaophraya Chakris ankomst.

Under tiden var general Chakri på väg hemåt så fort som hans elefant och soldater kunde marschera och den 6 april 1782 var han framme. En källa säger att han kom hem tjugoåtta dagar efter Phraya Sans kupp. Phraya San gick nu ut för att möta honom och visa sin underkastelse, då det var uppenbart att general Chakri hade armén på sin sida.

En av mina källor säger att Thonburis invånare blev överlyckliga då Chaophraya Chakri återvände hem. Många gick ut för att välkomna honom tillbaka och de bad honom om hjälp med att stoppa oroligheterna och återställa lugn och välstånd i staden.

Phraya San försökte naivt nog spela ovetande om allt som hade hänt, men hans dubbelspel blev naturligtvis avslöjat av prins Anurak Songkhram och Phraya San blev avrättad genom halshuggning. Anurak Songkhram blev också avrättad 1782. Det var ett kungligt råd som hade kommit fram till att Phraya Sans avsättande av kung Taksin hade varit högförräderi och en sådan man kunde man ju inte lita på och måste elimineras. Chaophraya Chakri hade valt att följa sina rådgivares rekommendation.