Kort tid efter att Phetracha blivit kung revolterade Nakhon Ratchasima (Khorat) och Nakhon Si Thammarat och de kommande åren blev en farlig tid för kungen och hans son. Phetracha fick ägna stor kraft åt att kuva guvernör Phraya Yommarat (Sang) i Nakhon Ratchasima. Ayutthayas tidiga försök att storma staden misslyckades och det finns källor som säger att Phetracha då lät kalla hem kommendanterna till Ayutthaya. Där lät han piska och vanära dem och de fråntogs sina egendomar och många ska ha blivit avrättade.

En ny armé skickades därefter till Khorat och till sist lyckades man sätta eld på staden med hjälp av drakar som bar med sig glödande aska i korgar in över staden! Källorna har lite olika varianter angående hur man brände ner Khorat. En källa talar i stället om lerkrukor med brinnande olja och en annan variant talar om krukor med krut med långa stubintrådar.

Beroende på källan så tog det två eller tre år att kuva Khorat. Här anges också årsangivelserna 1690 och 1691 beroende på källan. Phraya Yommarat (Sang) lyckades dock fly söderut där han slog sig samman med rebeller vid Nakhon Si Thammarat. Detta har jag också berättat om i ”Ayutthaya”, ”Ayutthaya och kontakterna med väst” och artikeln ”Phraya Ramdecho (Chu)”.

Att man inte lyckades inta Khorat från början tyder på att guvernör Phraya Yommarat (Sang) hade folkligt stöd och det talas också om support från en känd lokal munk. När staden sedan brändes måste det ha skapat ilska och grogrund för fortsatta kommande uppror i området.

Ayutthaya skickade en straffexpedition söderut 1690 då Pattani inte hade skickat sin årliga tribut. Armén bestod av 100 båtar med omkring 10 000 soldater. Denna kampanj tog enligt min källa tre år. Enligt nederländarna hade även Kedah och Phatthalung revolterat. Pattani kuvades men hur det gick för Kedah och Phatthalung känner jag inte till.

I samband med expeditionen i söder lyckades man döda Phraya Yommarat (Sang) medan Nakhon Si Thammarats guvernör, Phraya Ramdecho (Chu), lyckades fly med livet i behåll. Detta har jag också berättat om i den ovan nämnda artikeln ”Phraya Ramdecho (Chu)”.

Ett nytt mycket allvarligt uppror, som var nära att störta Phetracha, startade 1694. Det finns dock källor som säger att upproret startade redan 1689 eller 1690! Upproret leddes av en peguan vid namn Thammathian ธรรมเถียร, som hade varit en lojal följeslagare till Narais halvbror Aphaithot.

Då Aphaithot blev mördad hade Thammathian gått i kloster. Efter att ha lämnat klostret samlade han mellan 500 och 2 000 följeslagare från området vid floden Pa Saks nedre lopp omkring Saraburi och Nakhon Nayok. Hans mest militanta följeslagare kom från Lopburi.

Thammathian begav sig nu mot Ayutthaya förklädd som den folkligt populäre Aphaithot. Han nådde fram till Ayutthaya i närheten av Wat Maha Lok วัดมหาโลก och Wat Monthop วัดมณฑป. Enligt holländarna rasade striderna i tre dagar och då Thammathians elefant träffades av en kanonkula från fortet Maha Chai och han själv ramlade av och skadade sig fick hans anhängare panik och skingrades.

Thammathians försök att erövra tronen slutade sedan med att han fångades in och morgonen därpå avrättades han vid Wat Si Fan วัดสีฟัน. Det finns andra källor som säger att det var Luang Sorasak som sköt och dödade Thammathian. De av hans följeslagare som inte lyckades fly blev piskade och misshandlade och de som inte avrättades tvingades att bygga djonker, fängslades eller fick samla gräs till kungens elefanter.

Framgångarna med att kuva sina motståndare blev ofta kortlivade och 1698 utbröt ännu ett uppror i Khorat. En helig man vid namn Bun Kwang บุญกว้าง försökte befria Isan från siameserna och göra landet självständigt. Han lyckades därefter inta Khorat där han enligt en källa befann sig i ett år. Liksom med Thammathian ryktades det att Bun Kwang var en släkting eller tidigare följeslagare till kung Narai.

Med en bondearmé på 4 000 man, 100 hästar och 84 elefanter marscherade Bun Kwang sedan mot Lopburi. Ayutthaya mobiliserade en armé på 5 000 man och endast 60 kilometer från rebellernas mål gick siameserna till motangrepp och besegrade Bun Kwangs armé. Bun Kwang själv ska ha blivit dödad. Som hämnd ska siameserna ha torterat och dödat oskyldiga bönder och lokala handelsmän i Khorat och hängt upp deras kroppar på stadsmuren. Detta enligt nederländska källor.

Nederländarna menade att Narais dotter Yothathep och flera adliga inklusive Kosa Pan låg bakom revolten som ville störta Phetracha. Oavsett sanningshalten i detta så passade Phetracha på att avrätta minst 48 adliga, varav flera med ministertitlar. Även en del malajer och ett par japanska ledare avrättades. Kosa Pan dog av sjukdom, som möjligtvis kan ha skyndats på av misshandel, eller att han tog sitt eget liv.

De återkommande upproren gjorde att åtminstone delar av administrationen ständigt hölls i beredskap och att trupper stod stridsberedda under en stor del av Phetrachas regeringstid. Phetracha passade då förmodligen på att rensa ut ämbetsmän som varit lojala mot Narai och genom att kalla in män från de upproriska provinserna till militärtjänst kunde han hålla dem i schack.