Tidigt under kung Prasat Thong hade både de ekonomiska och politiska förutsättningarna ändrats. Prasat Thong började gynna nederländarna och hela hans regeringstid kom att präglas av ett omfattande nederländskt inflytande både ekonomiskt och politiskt. Det verkar ha varit ett allmänt uppsving i den internationella efterfrågan på exportvaror från Ayutthaya. Den mest efterfrågade varan var hudar som var högt värderade i Japan. Nederländarna och andra asiatiska handelsmän behövde ha hudar som de kunde sälja i Japan för att i sin tur kunna köpa japanska varor.

Då japanerna återigen började öppna sig mot omvärlden 1633 steg naturligtvis betydelsen av denna export. Dessutom var det stor efterfrågan på siamesiskt ris, kryddor och olika skogsprodukter. Siam i sin tur importerade indiskt tyg, lyxvaror, skjutvapen, metaller och då speciellt silver. Under en stor del av århundradet tog siameserna själva hand om denna komplexa internationella handel och använde sig av asiatiska handelsmän såsom kineser och sinosiameser och muslimer från Indien och ännu längre västerut.

Det var ekonomiskt fördelaktigt att använda sig av kungliga fartyg bemannade med kinesiska eller sinosiamesiska besättningar för handelsresorna till Kina och Japan och att också låta européer ta del av denna handel. Detta gav ökad konkurrens vilket drev upp priserna på den siamesiska exporten och ökade efterfrågan på siamesiska varor.

Prasat Thong hade också nytta av nederländarna militärt. Han kände sig hotad av grannrikena, sina vasallstater och av portugiserna och hade behov av en större flottstyrka än han vanligtvis kunde uppbringa. Just den saknade flottstyrkan kunde nederländarna bidra med. Prasat Thong förstod därför att det var nödvändigt att samarbeta ekonomiskt med nederländarna av säkerhetspolitiska skäl. Hur det militära samarbetet med nederländarna kunde se ut har jag beskrivit i den tidigare artikeln ”Prasat Thong och problemen i söder 1630-1636.”

Samtidigt försökte Prasat Thong kontrollera nederländarna genom att noggrant reglera deras handelsprivilegier, vilket naturligtvis irriterade dem. Prasat Thong hade vidareutvecklat Songthams idéer om att kungen skulle vara "överhandelsman" och utnyttjade de kungliga monopolen fullt ut.

I april 1633 lämnade den tidigare omtalade Joost Schouten Batavia ombord på fartyget Wapen van Delft för att segla till Ayutthaya. Med sig hade han sin underordnade Jeremias van Vliet. De hade fått instruktioner om bygga en permanent handelsstation i Ayutthaya.

Trots att det militära samarbetet med nederländarna inte alltid fungerade friktionsfritt behandlades de väl av Prasat Thong. Han gav dem en bit mark omkring två kilometer söder om Ayutthaya på Chaophrayas östbank där de kunde bygga sin handelsstation. Handelsstationen stod klar 1634 och de kunde nu flytta från sin tidigare temporära handelsstation till en ny imponerande stenbyggnad med två våningar. En annan källa säger att handelsstationen var klar först 1636 och den skulle finnas kvar ända till 1765, med en kortare stängning 1663 och på 1740-talet, då kompaniet drog sig tillbaka helt från Ayutthaya.

Van Vliet fungerade som Schoutens assistent i Ayutthaya, men då Schouten ofta kallades tillbaka till Batavia och var borta långa perioder, blev det van Vliet som fick sköta verksamheten. Föga förvånade blev van Vliet missnöjd med sin status som handelsman och försökte avancera i hierarkin.

Den 17 september 1636 kom en officiell nederländsk ambassad till Ayutthaya. Den leddes ännu en gång av Joost Schouten och ambassaden anlände till Chaophrayas mynning ombord på de två stora fartygen Leyden och Wapen van Delft. Bägge fartygen hade omkring 150-200 soldater och sjömän ombord.

Schouten gick iland i Ayutthaya med en formell vaktstyrka bestående av omkring 100 tungt beväpnade män och mottogs med stor pompa och ståt av Prasat Thong. Förutom sällsynta och dyra gåvor gav Schouten ett brev till Prasat Thong från den nyligen (1 januari 1636) utnämnde generalguvernören för Indien, Antonio van Diemen อันโทนี ฟาน ดีเมน (1593-19 april 1645).

Detta brev översattes och lästes upp för kungen, ämbetsmännen och hovfolket. Brevet antydde att Prasat Thong skulle ha svikit ett löfte om betydligt större risleveranser till Batavia än vad som faktiskt levererats till Schouten. Detta var naturligtvis inte ett sätt på vilket man tilltalade kungen av Siam, men Prasat Thong höll god min. Det är högst troligt att kungen kände sig djupt förolämpad och det är högst sannolikt att han efter händelsen med brevet nu bara väntade på ett lämpligt tillfälle att hämnas på van Diemen.

Van Diemen var på många sätt en speciell person. Han var son till en borgmästare i en mindre stad (Culemborgh) och blev bankrutt då han var tidigt i tjugoårsåldern. Han hade flytt från sina fordringsägare genom att låta sig värvas som menig soldat i det nederländska Ostindiska kompaniet under falskt namn. Då han 1618 kom fram till det som på 1800-talet blev känt som Nederländska Ostindien หมู่เกาะอินเดียตะวันออกของเนเธอร์แลนด์ gjorde hans intelligens, energi och hårda arbete att han regelbundet blev befordrad med höjdpunkten som generalguvernör 1636.

Ambassaden som följde några år senare (1641?) hade med sig ett brev till kungen från prinsen av Oranien, Fredrik Henrik, i vilket prinsen ville bekräfta och förstärka de goda relationerna mellan Nederländerna och Siam.

Som kuriosa kan berättas att Schouten blev anklagad för sodomi i juli 1644. Detta efter att ha blivit tagen på bar gärning under en homosexuell handling med en fransk korpral. Schouten erkände utan omsvep sina brott och valde märkligt nog att inte försvara sig. Han erkände dessutom frivilligt att han begått flera liknande handlingar även under sin tid i Siam. Generalguvernör van Diemen beordrade honom strangulerad, innan hans kropp blev bränd. Minst tre av hans tidigare sexualpartners placerades i säckar för att sedan bli dränkta i en tunna!

I december 1636 inträffade en allvarlig episod då berusade nederländare betedde sig olämpligt i ett tempel. Detta fick stor konsekvenser och jag har valt att berätta om detta i en egen artikel efter denna.

Det inträffade ännu en händelse där kung Prasat Thong fick ett vredesutbrott mot nederländarna 1639. Det nederländska Ostindiska kompaniet hade ställt ett krav till den siamesiska regeringen som kungen först lovat att uppfylla, men han hade sedan ändrat sig. Förargad över kungens oberäknelighet använde van Vliet ett alltför provocerande språk och det rapporterades att han hotat med att den nederländska flottan kunde attackera Ayutthaya.

Kungen hade som så ofta tidigare varit berusad då han fick vetskap om detta hot och han beordrade omedelbart att alla nederländare i Siam skulle avrättas. Generöst nog fick de en hel dag på sig att lämna landet! De som misslyckades att ta sig därifrån skulle dömas till döden genom att trampas ihjäl av elefanter. Dessutom skulle det nederländska faktoriet bli lovligt plundringsbyte.

Livet i huvudstaden blev kaotiskt då trupper mobiliserades och kanoner riktades mot nederländarnas faktori. Alla nederländare arresterades också och kvarhölls i häkte en tid. Kungen drog sedan tillbaka sitt utdömda dödsstraff och frigav dem till sist och visade återigen sin uppskattning mot van Vliet. En tid efter denna händelse höll Prasat Thong trupper i beredskap och genom olika krigsliknande uppvisningar visade kungen att han var beredd och kapabel att erövra Batavia. Nederländarna valde att inte svara med någon styrkedemonstration.

Efter nederländarnas tidigare misslyckade försök att erövra Malacka från portugiserna lyckades de till sist 1641. Detta kan du läsa mera om litet längre fram.

Prasat Thong fick 1641 ett ödmjukt brev från prinsen av Oranien och sedan också ett andra brev från generalguvernören för det nederländska Ostindiska kompaniet. Återigen ökade det nederländska inflytandet, men i lika snabb takt ökade åter spänningarna mellan de båda rikena. Till sist kände sig nederländarna tvungna att använda maktmedel för att uppnå sina krav. De genomförde en flottmanöver 1644 och blockerade Chaophraya för att visa sin militära styrka och skrämma siameserna för att få igenom sina krav.

De fick också ett traktat samma år som också gav dem exterritorialitet (sitthisaphap nok anakhet) สิทธิสภาพนอกอาณาเขต över sina egna medborgare. Det vill säga rätten att döma egna landsmän enligt sitt eget lands lagar. Trots alla problem hjälpte nederändarna Siam mot rebeller i Singora (Songkhla) mellan 1647 och 1655.

Det uppstod återigen oroligheter i Singora (Songkhla) 1648 och en siamesisk armé skickades dit. Den nederländska regeringen i Batavia gav order om att några nederländska fartyg skulle assistera siameserna. Detta i en förhoppning om att kunna blidka den nyckfulle kungen. Jag har inte hittat några källor som berättar om hur det gick i denna expedition, men det verkar inte som om Singora kuvades förrän långt senare. Det uppstod ännu en gång problem mellan nederländarna och kung Prasat Thong 1654. Nederländarna skall ha undlåtit att skicka 20 fartyg för att hjälpa siameserna att attackera Singora .