Ayutthaya - Ayutthaya och kontakterna med väst
Highslide JS
Gammal pagod i Toungoo
Inledande krig mot Burma (1538)

Jag har tidigare berättat om hur gamla Burma, eller Paganriket, hade kollapsat i slutet av 1200-talet. Burma hade därefter delats i en mängd stater av varierande storlek. De viktigaste blev med tiden Ava, Pegu och Arakan.

Det kungarike som växt upp vid Ava (1364/1365-1555) miste med tiden sin shan- eller taikaraktär och därmed också sitt inflytande över shanfurstendömena i öst. I södra Burma låg som tidigare omtalat monfolkets självständiga kungarike med centrum i Pegu. Pegu låg vid havet och blomstrade tack vare den internationella handeln.

Gradvis hade ett nytt och aggressivt burmesiskt rike växt upp vid staden Toungoo som grundats 1279. Kungariket Toungoo (Anachak Tong-u) อาณาจักรตองอู låg en bit från havet uppför Sittangfloden, vilket var tillräckligt långt från Ava och Pegu för att ligga i säkerhet.

Den första Toungoodynastin (Ratchawong Tongu) ราชวงศ์ตองอู hade grundats 1485 och skulle vara fram till 1599. Den förste kungen i den ovan nämnda dynastin var kung Mingyi Nyo (Phra Chao Mengchiyo) พระเจ้าเมงจีโย (r. cirka april 1485-24 november 1530). Denna första Toungoodynasti anses i en del källor ha varat under perioden 1486-1752 och kallas även för det andra burmesiska imperiet.

Mingyi Nyo var född omkring juli 1459 och kallas i vissa källor först för vicekung av Toungoo (r. cirka april 1485-16 oktober 1510). Först 1510 kallas han kung av Toungoo (r. 16 oktober 1510-24 november 1530). Här säger källorna att Toungoo var rikets huvudstad 1510-1539 och sedan ännu en gång 1551–1552. I början av sin karriär var Mingyi Nyo en trogen vasall till Ava.

Redan på 1490-talet erkändes Mingyi Nyo i Toungoo av både Ava, Pegu, Lan Na och av karenfolket som bodde granne med honom i öster. Representanter härifrån deltog till och med då han insattes i sitt ämbete. Hans militära styrka var tillräcklig för att locka fram erbjudanden om allianser från alla hans grannar och kungen manipulerade skickligt denna situation till sin fördel. Redan i början av 1500-talet var Toungoo faktiskt på väg att bli den ledande makten i dagens Burma.

Under dryga två århundraden gick shanerna sin egen väg i öster och många av furstendömena här blev självständiga. Historikern G. E. Harvey skriver så här om 1500-talets shanstater; ”Övre Burma var ett dårhus av vresiga shanstater”.

1527 attackerades och brändes Ava och shanerna tog åter makten här. Enligt en annan källa var det på 1540-talet som shanerna återtog makten vid Ava då en härskare från furstendömet Hsipaw (Müang Sipo) เมืองสีป่อ, med hjälp av andra shanhövdingar, tog över tronen här. Men denna koalition upplöstes senare i krig och Ava skulle lämnas som ett inbjudande byte för arméer från Toungoo 1555. Under denna period höll Toungoo en låg profil alltmedan rikets styrka ökade. I all tysthet mottog riket allt fler grupper flyktingar och invandrande burmaner från norr.

Då kung Mingyi Nyo av Toungoo dog den 24 november 1530 efterföljdes han av sin son Tabinshwehti (Phra Chao Tabengchaweti) พระเจ้าตะเบ็งชะเวตี้ (r. 24 november 1530-30 april 1550). Flera källor säger att Tabinshweti var född den 16 april 1516 och att han därmed bara var 14 år då han tog över tronen! Men hans födelseår varierar från 1515-1520 beroende på källan.

Tabinshwehti var fast besluten att kuva sina grannar och började tidigt under sin karriär att dra fördel av sitt eget rikes styrka och sina rivalers svaghet. Han började med att erövra Kyaukse och 1535 påbörjade Tabinshwehti en militär kampanj mot monkungariket Pegu söder och intog staden Bassein i Irrawaddyflodens delta.

Därefter intogs Prome dit Pegus (Hanthawaddys) artonde kung, Takayutpi (Phra Chao Thakayutpi) พระเจ้าทากายุตปี (r. 1526-cirka januari 1539), hade flytt. Kung Takayutpi som var född 1511 dog av sjukdom här endast 27 år gammal och han blev den siste i den dynasti som den tidigare omtalade Mogado (Wareru) hade grundat 1287.

Efter Takayutpis död föll Pegu tidigt 1539, utan att enda skott behövde avlossas. De portugisiska legosoldater som han hittade i Pegu blev nu upptagna i Tabinshwehtis egen armé. 1539 gjorde Tabinshwehti Pegu till sin egen huvudstad och skulle förbli huvudstad ända fram till 1599. Någon källa säger att Tabinshwehti gjorde Pegu till sin huvudstad 1546.


(Pegus (Hanthawaddys) stadsmur)

Under sina kampanjer söderut hade Tabinshwehti kommit i konflikt med Ayutthaya. Han ockuperade nämligen Müang Chiang Kran เมืองเชียงกราน, i det nuvarande distriktet Moulmein, som var en tributstat till Siam. Kung Chairacha lät samla en stark armé som gick till motattack och burmeserna blev grundligt besegrade och drevs bort härifrån i slutet av 1538. Detta var det första kriget mot Burma.

Under den ovan nämnda expeditionen assisterades Chairacha också av sina egna portugisiska legosoldater, som i en källa kallas 120 frivilliga handelsmän. Han ansåg deras tjänster så värdefulla att han fortsatte att belöna dem med diverse privilegier.

Det kom inget omedelbart svar från Burma efter detta krig och Chairacha trodde kanske att hans kampanj hade uppnått sitt mål att varna potentiella rivaler att han var beredd att reagera snabbt och effektivt om någon vågade utmana hans auktoritet. 

Tabinshwehtis portugisiska legosoldater deltog sedan då städerna Martaban och Moulmein erövrades 1541 och året efter erövrades också Prome. En källa säger att antalet portugiser anställda i burmesisk tjänst som mest uppgick till 700 man.

Tabinshwehti hade nu gjort de flesta södra prinsarna till vasaller och behärskade området ända ner till Tavoy vid gränsen till Ayutthaya. Han kampanjer i söder hade varit mycket grymma, men han lät sig ändå påverkas av monfolkets kultur och vanor och han värvade också monsoldater till sin armé.

Efter att ha motstått en kontraattack från Prome 1544 blev Tabinshwehti krönt till kung av Burma i den gamla huvudstaden Pagan. hade under flera hundra år inte varit något hot mot de olika tairikena, på grund av alla tidigare inre stridigheter mellan olika självständiga stater i Burma. Men detta höll nu snabbt på att förändras.

Tabinshwehtis planer var att attackera Ayutthaya från söder, men hans första kampanj från sin nya huvudstad genomfördes mot kungariket Arakan i väster.


Stavningsvarianter och alternativa regeringstider;

Mingyi Nyo; Mangkayinyo มังกะยินโย, Mengkayinyo เมงกะยินโย, Mingyinyo, Mingyi-nyo, Minkyino, Minkyinyo, Phra Chao Sirichai Sura พระเจ้าสิริชัยสุระ.
Alternativ regeringstid för Mingyi Nyo; cirka 1485-1531, 1485/1486-1530, 1486-1530, 1486-1531.

Andra burmesiska imperiet; Second Burmese Empire.

Hsipaw; Sipaw.

Tabinshwehti; Pangsaweki, Tabengchaweti ตะเบงชเวตี้, Tabengshweti, Tabin-shwei-hti, Tabinshweti, Tabin Shwe-ti, Tapin-Shweti, Thabeng Chavethy, พระเจ้าตะเบงชะเวตี้.
Alternativ regeringstid för Tabinshwehti; 1531-1550, 1531-1551.

Takayutpi; Phra Chao Sakarawutphi พระเจ้าสการะวุตพี, Thushin Takayutpi.

Chiang Kran; Chiang Krai, Chiang Tran เชียงตราน, Chiangkran, Gyaing?, Gyaingywa?, Kyaikkami, Muong Krai.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-10-30, 10.03
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.