Ayutthaya - Ayutthaya och kontakterna med väst
Highslide JS
Jeremias van Vliet
Jeremias van Vliet och Osoet Pegua

Jeremias van Vliet var född i den holländska staden Schiedam สกีดาม 1602 eller däromkring. Vi vet inte så mycket om hans tidiga år förutom att han hade fyra bröder och att han var en av de yngre. Hans föräldrar lär dessutom ha varit relativt välbärgade.

Efter att ha provat olika yrken utan större framgång bestämde sig van Vliet 1628 för att göra som sina två äldre bröder och ta anställning i det holländska Ostindiska kompaniet. I maj 1628 gick han ombord på Het Wapen van Rotterdam och seglade i väg mot Batavia.

Efter en lång och farlig resa runt Godahoppsudden och över Indiska oceanen kom han fram till Batavia i februari 1629. Efter några månader i Batavia beordrades van Vliet i juni 1629 att bege sig till Japan där kompaniet hade en handelspost på ön Hirado (Ko Hirado) เกาะฮิราโดะ. Här stannade han i tre år och blev befordrad från assistent till yngre handelsman.

Under de tre åren i Japan blev van Vliet bekant med den tidigare omtalade Joost Schouten och i januari 1633 kallades van Vliet tillbaka till Batavia. Efter att ha befordrats till handelsman blev han underställd överhandelsmannen Joost Schouten som några veckor tidigare hade utnämnts till direktör för det holländska faktoriet i Ayutthaya. Hur van Vliet sedan hamnade i Ayutthaya har jag berättat i artikeln före denna.

Då blir det dags att berätta litet om en spännande kvinna som fick stor betydelse för van Vliet;

Osoet Pegua (Osut Pha-kho) ออสุต พะโค (1615–1658), eller Soet Pegu, var en kvinna som förmodligen var etnisk mon. Hon fungerade som handelsagent mellan kung Prasat Thong i Ayutthaya och Holland på mitten av 1600-talet och blev en mycket inflytelserik person då hon i princip hade monopol på handeln mellan de två nationerna.

Osoet Pegua blev mycket framgångsrik med värdefulla kontakter vid det siamesiska hovet. Vid den här tiden sköttes den lokala handeln ofta av kvinnor, då det betraktades som en del av deras ordinarie hushållsarbete.

Det mesta av den internationella handeln i regionen ägde rum mellan utländska handelsmän och de lokala regenterna. De utländska handelsmännen ingick därför ofta tillfälliga äktenskap med de lokala affärskvinnorna, för att få tillgång till deras kontakter. Affärskvinnorna fungerade därefter som agenter mellan de utländska handelsmännen och regenterna.

Osoet Pegua blev välkänd i Ayutthaya både som agent och som självständig kvinna. Hon ingick flera tillfälliga äktenskap med handelsagenter från det holländska Ostindiska kompaniet och 1638-1642 var hon gift med Jeremias van Vliet. En källa säger att han fick tre döttrar med henne.

1642 lämnade van Vliet Ayutthaya och Osoet Pegua för gott och i Batavia gifte han sig med en holländska vid namn Catharina Sweers (september 1619-1667). De fick sedan en dotter vid namn Alida. Catharina var syster till en högt uppsatt ämbetsman i holländska Ostindiska kompaniet som hette Solomon Sweers (15 juni 1611-2 mars 1674).

Van Vliet var nu en välbärgad man och med tanke på den lön han fått från kompaniet kan denna inte ha varit hans enda inkomst.

Äktenskapet med Catharina Sweers var möjligt då hans hustru Osoet Pegua bara betraktades som en konkubin av européerna. Detta resulterade i en konflikt mellan honom och Osoet Pegua som under en tid störde handelsrelationerna mellan Ayutthaya och Holland.

I september 1642 erbjöds van Vliet den prestigefyllda posten som guvernör i Malacka. Detta hade säkert gynnats av hans äktenskap och det goda förhållanden till generalguvernören Antonio van Diemen i Batavia.

Då Antonio van Diemen dog i april 1645 fungerade van Vliet en tid som guvernör i Batavia. Kort tid därefter blev han anklagad för korruption och olaglig privat handel under sin tid som guvernör i Malacka. I augusti 1646 konstaterades domstolen i Batavia att van Vliet var skyldig på alla punkter. Han blev därmed av med sin status, sin lön och sin anställning i holländska Ostindiska kompaniet.

Men van Vliet menade att han var oskyldig och efter två månaders rättstvister hade han fått nog med stöd för att återfå sin anställning. Men den nye generalguvernören Cornelis van der Lijn (1608-27 juli 1679) vägrade att återinsätta van Vliet som guvernör i Malacka och bestämde sig istället för att skicka hem honom till Holland.


(Cornelis van der Lijn)

Troligen var det tack vare Solomon Sweers som van Vliet ändå kunde återvända hem under hederliga omständigheter i december 1646. Detta efter att ha blivit utnämnd till amiral för en flotta på nio fartyg. I augusti 1647 landsteg han på ön Texel เทกเซล i Holland.

Vad som sedan hände med van Vliet vet vi inte så mycket om, men vi vet att han inte arbetade för kompaniet längre även om han kan ha försökt. Van Vliet var ovetande om att han det bland alla papper och rapporter som han seglat hem fanns det ett brev från van der Lijn till kompaniets direktörer. I brevet redogjorde han för anklagelserna mot van Vliet och han rekommenderade direktörerna att aldrig mera anställa van Vliet.

Sina sista år levde van Vliet ett stilla liv i sin gamla hemstad Schiedam. Under dessa år försökte han ihärdigt få vårdnaden om sina tre döttrar från Osoet Pegua. Han bad upprepade gånger kompaniet att använda sitt inflytande för att förmå kungen av Siam att lämna ut flickorna, som med tiden fått en viss ställning vid det siamesiska hovet. Kompaniet vars politik var att få alla barn till kristna fäder till Batavia försökte också vid flera tillfällen att hjälpa van Vliet.

Men alla försök från van Vliets sida om att få återförenas med sina döttrar misslyckades tack vare Osoet Peguas hårdnackade motstånd. Hon hade som tidigare nämnt goda förbindelser till det siamesiska hovet och tvekade inte att använda sig av dessa för att förmå kung Prasat Thong att neka till Batavias begäran.

Det var inte förrän efter Osoet Peguas död 1658 som åtminstone en av döttrarna, Maria van Vliet, kunde ta sig till Batavia. Hon återförenades där med sin man, en yngre handelsman med namnet de Vos, som hon gift sig med några år tidigare. Om van Vliet någonsin återsåg någon eller några av sina döttrar vet man inte. Jeremias Van Vliet valdes till borgmästare i sin hemstad Schiedam 1652 och han hade denna position fram till sin död i februari 1663. Han blev 61 år gammal.
Stavningsvarianter och alternativ levnadstid;

Osoet Pegua; Osoet, Osut ออสุต, Chao Sut เจ้าสุต, Tjao Soet, Tjau Soet.
Alternativ levnadstid för Osoet Pegua; 1615?–1658?

Alida; Alida Pijl van Vliet.

Denna artikel senast uppdaterad: 2020-05-16, 10.48
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.