Chaophraya Kalahom besteg nu själv tronen som kung Prasat Thong ปราสาททอง (r. september 1629-7 augusti 1656) och härmed startar Prasat Thongdynastin ราชวงศ์ปราสาททอง. Prasat Thong är även känd under titeln Somdet Phra Sanphet V สมเด็จพระสรรเพชญ์ที่ 5. Hans bakgrund finns beskriven i den föregående artikeln "Kung Chettha (1628-1629).” Prasat Thong skulle komma att regera ända till 1656 och hans namn kan faktiskt översättas till det Gyllene palatset. Han måste betraktas som en usurpator då han inte hade några direkta rättigheter till tronen genom sitt blod.

Det finns källor som säger att Prasat Thong menade att Okya Kamhaeng utmanade honom om tronen och Prasat Thong lät avrätta honom för förräderi. Yamada, som stått på Athittayawongs sida, blev också en besvärlig figur för den nye kungen och Prasat Thong bestämde sig därför för att göra sig av även med honom så fort ett lämpligt tillfälle gavs.

Tillfället kom tidigt under hans regeringstid då ett uppror bröt ut i Nakhon Si Thammarat 1629 och Yamada beordrades dit för att återställa ordningen. I januari 1630 drog han i väg med en japansk styrka på 300 man samt en siamesisk styrka på 3 000 eller 4 000 man. Yamada lyckades också slå ner upproret och utsågs till guvernör över Ligor (Nakhon Si Thammarat).

Det finns källor som säger att Yamada lämnade Ayutthaya en månad efter att Prasat Thong blivit kung och att Prasat Thong då ännu inte hade röjt kung Athittayawong ur vägen! När Yamada väl fick vetskap om mordet skall han ha revolterat. Yamada hade blivit sårad i sitt knä under aktionen i söder, vilket visar att han själv deltog aktivt i striderna. En man som skickats ner för att vårda Yamada såg i stället till att förgifta hans sår och Yamada dog. Exakt när är osäkert, men sannolikt någon gång mellan april och oktober 1630.

Här finns det också källor som talar om att det var en prinsessa, som i lönndom skickats ner till Yamada för att bli hans fru, som förgiftade honom. Han skall ha förgiftats med hjälp av ormgift (yaphit ngu) ยาพิษงู som blandats med gummi (nam yang) น้ำยาง (latex), som sedan uppenbart lades på såret. Han skall ha dött inom några timmar efter detta. Hon kallas Okphra Amorarit i en del källor. Kan hon möjligen vara identisk med Okphra Marit ออกพระมะริด?

Andra källor säger att Yamada kom till Nakhon Si Thammarat i slutet av 1629 där han ersatte den tidigare guvernören. Men det talas inte om något uppror här. Utan det egentliga problemet var ett upproriskt Pattani. Pattani attackerade sedan Phatthalung och Nakhon Si Thammarat i mitten av 1630. Det var i samband med detta som Yamada blev sårad och brodern till den ersatte guvernören skall därefter ha förgiftat honom via hans sår, enligt denna källa.

Van Vliet säger att Yamadas 18-årige son Onin โอนิน, som han fått med en siamesiska, utsåg sig själv till ny guvernör då fadern dog. Detta motsatte sig japanska handelsmän i Nakhon Si Thammarat och de fick hjälp av en armé från Ayutthaya. Onin flydde därefter till Kambodja. Detta skulle ha inträffat i slutet av 1630. Existensen av denne son är faktiskt starkt ifrågasatt.

Onin och en del japaner skall ha återvänt till Ayutthaya i början av 1631. Prasat Thong var inte glad över deras närvaro och beslöt sig för att en gång för alla bli av med dem. Ayutthayas japanska kvarter blev plötsligt attackerat en natt i oktober 1632. Man satte eld på det japanska bostadsområdet och många japaner blev brutalt slaktade, men många hann fly i båtar.

De flyende förföljdes av siameserna och hårda strider pågick under flykten mot havet, med stora förluster på båda sidor. Majoriteten av japanerna lyckades till sist ta sig till Kambodja. Det var oroande att många japaner hade flytt till Kambodja och gått över på detta rikes sida. Det fanns en uppenbar risk att de senare med kambodjansk hjälp skulle försöka hämnas på Siam.

Det jag skrivit här ovan stämmer emellertid dåligt med det som Charnvit Kasetsiri skrivit i sin bok Discovering Ayutthaya. Han säger att det inte finns något som pekar mot att japanernas bosättning skulle ha fördärvats! I stället säger han att deras närvaro rimligtvis måste ha ökat, då handeln mellan Ayutthaya och Japan blev allt mer omfattande. Men det finns faktiskt källor som talar om att den japanska bosättningen drabbades av åtminstone två större bränder åren 1630 och 1633.

Det finns också källor som säger att Prasat Thong redan under 1632 erbjöd de japaner som flytt till Kambodja att återvända till Siam och 1637 hade minst 300 av dem återvänt till Ayutthaya. Även om de aldrig mer skulle bli så framgångsrika som de varit på 1620-talet så levde de japanska bosättningen i Ayutthaya upp igen och 1638 verkar det som om en del japaner återigen blivit anställda i siamesiska regeringens tjänst.

Prasat Thong skickade minst sex ambassader till Japan, men de blev alla avvisade och tvingades i väg från Nagasaki. Detta berodde förmodligen mindre hans tidigare behandling av japanerna än på Japans självpåtagna isolation. Inte ens de japaner som befann sig utomlands var nämligen välkomna hem igen. Prasat Thong skulle göra ett sista försök att återupprätta de diplomatiska förbindelserna med Japan 1656, men även denna gång utan att lyckas.

Det finns källor säger att den japanska shogunen från 1634 vägrade siamesiska handelsfartyg att handla med Japan då han fått vetskap om vad som hänt med hans landsmän. Det blev i stället nederländarna som tog över den lukrativa siamesisk-japanska handeln.

(Japansk fartyg)

Prasat Thong skall 1634 ha låtit arrestera och avrätta omkring 3 000 personer, där medlemmar ur den tidigare kungafamiljen ingick. Detta för att säkra sin tron. En annan källa talar om året 1635 och fler än 3 000 dödade. Bland de dödade fanns en dotter och två söner till kung Songtham.

Kung Prasat Thongs regeringstid kan sammanfattas som en olycksdrabbad period med en rad revolter och mord. På det fredliga planet hann han dock med att utvidga det kungliga palatset med några vackra byggnader. Van Vliet berättar också att Prasat Thong lät stifta många lagar och att han ibland personligen avrättade fångar.