Ayutthaya - Ayutthaya och kontakterna med väst
Highslide JS
Antonio van Diemen
Prasat Thong och holländarna

Tidigt under kung Prasat Thong hade både de ekonomiska och politiska förutsättningarna ändrats. Prasat Thong började gynna holländarna och hela hans regeringstid kom att präglas av ett omfattande holländskt inflytande både ekonomiskt och politiskt.

Det verkar ha varit ett allmänt uppsving i den internationella efterfrågan på exportvaror från Ayutthaya. Den mest efterfrågade varan var hudar som var högt värderade i Japan. Holländarna och andra asiatiska handelsmän behövde ha hudar som de kunde sälja i Japan för att kunna köpa japanska varor.

Då japanerna ibland tillät mera öppen handel steg naturligtvis betydelsen av denna exportvara. Dessutom var det stor efterfrågan på siamesiskt ris, kryddor och olika skogsprodukter.

Siam i sin tur importerade indiskt tyg, lyxvaror, skjutvapen, metaller och då speciellt silver. Under en stor del av århundradet tog siameserna själva hand om denna komplexa internationella handel och använde sig av asiatiska handelsmän såsom kineser och sinosiameser och muslimer från Indien och riken längre västerut.

Det var ekonomiskt fördelaktigt att använda sig av kungliga fartyg bemannade med kinesiska eller sinosiamesiska besättningar för handelsresorna till Kina och Japan och att också låta européer ta del av denna handel. Detta gav ökad konkurrens vilket drev upp priserna på den siamesiska exporten och ökade efterfrågan på siamesiska varor.

Prasat Thong hade också nytta av holländarna militärt. Han kände sig hotad av grannrikena, sina vasallstater och av portugiserna och hade behov av en större flottstyrka än han vanligtvis kunde uppbringa. Just den saknade flottstyrkan kunde holländarna bidra med. Prasat Thong förstod därför att det var nödvändigt att samarbeta ekonomiskt med holländarna av säkerhetspolitiska skäl.

Hur det militära samarbetet med holländarna kunde se ut har jag beskrivit i den tidigare artikeln ”Prasat Thong och problemen i söder (1630-1636).”

Men samtidigt försökte Prasat Thong också kontrollera holländarna genom att noggrant reglera deras handelsprivilegier, vilket naturligtvis irriterade dem. Prasat Thong hade vidareutvecklat Songthams idéer om att kungen skulle vara "överhandelsman" och utnyttjade de kungliga monopolen fullt ut.

Trots att det militära samarbetet med holländarna inte alltid fungerade friktionsfritt behandlades de väl av Prasat Thong och han gav dem en bit mark omkring två kilometer söder om Ayutthaya på Chaophrayas östbank.

Här byggde holländarna en handelsstation som stod klar 1636. Den skulle finnas kvar ända till 1765, med en kortare stängning 1663 och på 1740-talet, då kompaniet drog sig tillbaka helt från Ayutthaya.

Den 17 september 1636 kom en officiell holländsk ambassad till Ayutthaya. Den leddes av den tidigare omtalade Joost Schouten och ambassaden anlände till Chaophrayas mynning ombord på två stora fartyg vid namn Leyden och Wapen van Delft. Bägge fartygen hade omkring 150-200 soldater och sjömän ombord.

Schouten gick i land i Ayutthaya med en formell vaktstyrka bestående av omkring 100 tungt beväpnade män och mottogs med stor pompa och ståt av Prasat Thong. Ambassaden som följde några år senare (1641?) hade med sig ett brev till kungen från prinsen av Oranien, Fredrik Henrik, i vilket prinsen ville bekräfta och förstärka de goda relationerna mellan Holland och Siam.

Förutom sällsynta och dyra gåvor gav Schouten ett brev till Prasat Thong från den nyligen utnämnde generalguvernören för Indien, Antonio van Diemen อันโทนี ฟาน ดีเมน (1593-19 april 1645).

Som kuriosa kan berättas att Schouten blev anklagad för sodomi i juli 1644. Detta efter att ha blivit överraskad under en homosexuell handling med en fransk korpral. Han dömdes och avrättades i Batavia samma år.

Schouten erkände utan omsvep sina brott och valde märkligt nog att inte försvara sig. Han erkände dessutom frivilligt att han begått liknande handlingar även under sin tid i Siam. Generalguvernör van Diemen berordade honom strypt, innan hans kropp blev bränd. Minst tre av hans tidigare sexualpartners placerades i säckar för att sedan bli dränkta i en tunna!

Följande intressanta berättelse stammar till stor del från Jeremias van Vliets egna skrifter och den här gången var han personligen på plats i Ayutthaya;

Den 10 december 1636 begav sig ett sällskap på omkring tolv obeväpnade holländare på en dagsutflykt. De åkte båt på Chaophrayafloden och steg sedan i land och besökte ett av Ayutthayas heligaste tempel. Här uppträdde de berusade och uppförde sig illa i templet. Vilket tempel det handlade om har jag ännu inte lyckats få information om.

Efter fortsatt dåligt uppträdande tog enheter från kronprinsen (kalahom) dem i förvar och förde dem till kronprinsens palats.

Då kung Prasat Thong fick höra talas om vad som hänt blev han mycket upprörd och beordrade sin personliga vaktstyrka att bege sig till kronprinsens palats för att arrestera syndarna.

Vaktstyrkan tog sin uppgift på fullaste allvar och gjorde ett brutalt ingripande mot dem. Flera av dem blev allvarligt misshandlade och de berövades alla sin kläder, bands till händer och fötter och fördes därefter till kungens palats. Här dömde kungen dem till döden genom att trampas ihjäl av elefanter.

Tidigt på morgonen den 11 december fördes holländarna i kedjor till avrättningsplatsen. Här bands de fast vid stolpar och fick därefter stå hela dagen i den heta solen, blödande från sina sår och vänta på sin avrättning.

Men här finns det en annan källa som säger att det handlade om två personer i sällskapet som hamnat i bråk med buddhistmunkar. De anklagades också för att ha attackerat kungens brors (kronprinsen?) palats och två av dem dömdes att bli ihjältrampade av elefanter.

Van Vliet vädjade om hjälp hos phrakhlang, som var ansvarig för utlänningarna i Ayutthaya, samt av shahbandar ชาฮ์บันดาร์ (hamnmästaren). Utöver detta skickade han också flera budbärare för att vädja om nåd hos både kronprinsen och kungen.

Till van Vliets lättnad lyckades detta till sist. Men inte förrän en rad gåvor presenterats i form av indiska tyger, guld och ädelstenar till phrakhlang, shahbandar, hovmarskalken och kungen.

Van Vliet berättar vidare att kungen den 10 december, förutom att döma hans landsmän till döden, hade placerat ut soldater runt den holländska handelsstationen och bemannat ett antal krigsfartyg nedströms floden.

Kungen förbjöd dessutom holländarna att anställa siamesisk arbetskraft. Det sista förbudet var ett stort problem då holländarna då inte skulle klara att lasta fraktbåtarna med trä, djurhudar, ris och andra produkter som kom från landsbygden.

Dessa båtar skulle i sin tur frakta varorna 75 kilometer längre nedför floden, till dess mynning, för att där lastas över på kompaniets egna oceangående båtar som regelbundet kom dit.

Shahbandar och phrakhlang lät van Vliet förstå att kungen bara kunde tänka sig att upphöra med sina restriktioner om van Vliet personligen kunde garantera att hans anställda i fortsättningen skulle uppföra sig ordentligt.

Van Vliet sökte upp phrakhlang flera gånger för att förklara att han inte kunde hållas personligen ansvarig för allt vad hans personal gjorde i landet, samt att förklara att meningsskiljaktigheter mellan hans anställda och siameserna inte alltid var deras fel.

Men allt detta var förgäves. Van Vliet tvingades ändå skriva under en förbindelse om en sådan garanti och ålades också att delta i en senare ceremoni i Prasat Thongs palats, där han formellt skulle be kungen om ursäkt för händelsen och där han också skulle lova att se till att endast personal som kunde uppföra sig väl skulle få komma till Siam.

Så här löd delar av den garanti som van Vliet tvingades skriva under;

"Jag lovar, så långt som det är i min makt, att åtlyda och iaktta alla order och rekommendationer som är utfärdade av phrakhlang, shahbandar och översättarna, enligt lagarna och sedvänjorna i detta kungarike. Och jag (som chef) kommer att hållas personligt ansvarig för alla lagbrott."

Några veckor efter att ha skrivit under denna garanti blev van Vliet kallad till det kungliga palatset. Han fick veta att Prasat Thong ville se honom krypa genom audienssalen med en liten träbricka med bland annat blommor och stekt ris. Då han nådde fram till kungens upphöjda tron skulle han tömma brickans innehåll över sitt huvud!

Detta skulle symbolisera att han accepterade sin skuld och att han därefter formellt skulle be om ursäkt. Van Vliet protesterade och bedyrade sin oskuld och vägrade att komma till palatset. Detta skapade stor ilska vid hovet och efter att ha varit utsatt för starkt tryck beslöt han sig ändå att svälja sin stolthet och genomgå ceremonin.

Vid flera tillfällen nämner van Vliet att flera av de siamesiska ämbetsmän och lokala handelsmän som han talade med alla var överraskade över hur starkt kungen reagerat på händelsen i templet. De var dock eniga om att holländarnas uppförande i templet varit stötande, men att straffet inte stod i proportion till brottet. Restriktionerna mot kompaniet var också för hårda.

Så frågan är varför Prasat Thong reagerade som han gjorde. Var det helt enkelt ett okontrollerat vredesutbrott eller låg det något annan bakom? Kanske var reaktionen ett uttryck av ogillande mot den holländske generalguvernören Antonio van Diemen i Batavia och att händelsen den 10 december användes för att ge honom en läxa.

Trots att van Vliet i sin förödmjukelse förmodligen hade räddat livet på sina landsmän blev van Diemen i Batavia mycket missnöjd när han fick höra om det inträffade. Han var speciellt upprörd över att kompaniets anställda dömts efter siamesisk lag och han anklagade van Vliet för inkompetens och feghet och kallade honom till Batavia för att förklara sig.

För att förklara hur saker och ting fungerade i Siam gav van Vliet en kopia av sin Description of the Kingdom of Siam, till van Diemen, som han skrev under tiden han väntade på att generalguvernören skulle återvända från en resa till Moluckerna.

Van Vliet påstår att även kung Prasat Thong varit berusad i samband med episoden med de fulla holländarna. Kungen skall enligt van Vliet ha varit berusad väldigt ofta och i samband med detta ha begått grymheter.

De nästkommande åren skrev van Vliet ytterligare två arbeten om Siam, som båda tillägnades van Diemen. Den första var en historia om det siamesiska konungadömet och den andra handlade om det blodiga sätt som kung Prasat Thong kommit till makten och hur han befäste den.

1634 skall Prasat Thong ha låtit arrestera och avrätta omkring 3 000 personer, där medlemmar ur den tidigare lagliga kungafamiljen ingick. Detta för att säkra sin tron. En annan källa talar om året 1635 och fler än 3 000 dödade. En dotter och två söner till kung Songtham skulle också ha dödats.

Van Diemen blev till sist imponerad av van Vliets litterära alster och kunskaper. Han blev inte bara förlåten av van Diemen, för det som hänt i Ayutthaya, utan också 1642 befordrad till den prestigefyllda posten som guvernör över Malacka.

1639 inträffade ännu en händelse där kung Prasat Thong fick ett vredesutbrott mot holländarna. Det holländska Ostindiska kompaniet hade ställt ett krav till den siamesiska regeringen som kungen först lovat att uppfylla, men han hade sedan ändrat sig.

Förargad över kungens oberäknelighet använde van Vliet ett alltför provocerande språk och det rapporterades att han hotat med att den holländska flottan kunde attackera Ayutthaya.

Kungen hade som så ofta tidigare varit berusad då han fick vetskap om detta hot och han beordrade omedelbart att alla holländare i Siam skulle avrättas. Men generöst nog fick de en dag på sig att lämna landet. De som mislyckades att ta sig därifrån skulle dömas till döden genom att trampas ihjäl av elefanter. Dessutom skulle det holländska faktoriet bli lovligt plundringsbyte.

Livet i huvudstaden blev kaotiskt då siamesiska trupper mobiliserades och kanoner riktades mot holländarnas faktori. Alla holländare arresterades också och kvarhölls i häkte en tid.

Kungen drog sedan tillbaka sitt utdömda dödsstraff och frigav dem till sist och visade återigen sin uppskattning mot van Vliet.

Men en tid efter höll kungen sina trupper i beredskap och genom olika krigsliknande handlingar visade kungen att han var beredd och kapabel att erövra Batavia. Men holländarna svarade inte med någon styrkedemonstration.

1641 fick Prasat Thong ett ödmjukt brev från prinsen av Oranien och sedan också ett andra brev från generalguvernören för det holländska Ostindiska kompaniet. Återigen ökade det holländska inflytandet, men i lika snabb takt ökade åter spänningarna mellan Siam och Holland.

Till sist kände sig holländarna tvungna att använda maktmedel för att uppnå sina krav. 1644 genomförde de en flottmanöver och blockerade Chaophraya för att visa sin militära styrka och skrämma siameserna för att få igenom sina krav.

De fick också ett traktat samma år som också gav dem exterritorialitet (Sitthisaphap Nok Anakhet) สิทธิสภาพนอกอาณาเขต över sina egna medborgare. Det vill säga rätten att döma egna landsmän enligt sitt eget lands lagar. Men trots alla problem hjälpte holländarna Siam mot rebeller i Songkhla mellan 1647 och 1655.

1648 uppstod det åter oroligheter i Songkhla och en siamesisk armé skickades dit. Den holländska regeringen i Batavia gav order om att några holländska fartyg skulle assistera siameserna. Detta i en förhoppning om att kunna blidka den nyckfulle kungen.

Jag har inte hittat några källor som berättar om hur det gick i denna expedition, men det verkar inte som om Songkhla kuvades förrän långt senare.

1654 uppstod ännu en gång problem mellan holländarna och kung Prasat Thong. Holländarna skall ha undlåtit att skicka 20 fartyg för att hjälpa siameserna att attackera Songkhla.

Van Vliets efterträdare, Adam van Westerwolt (10 mars 1580-29 augusti 1639), fick en kränkande behandling av siameserna och då han hotade att lämna Siam fick han veta att han skulle bli trampad till döds av elefanter, tillsammans med sina landsmän, om han försökte sig på något sådant.


Stavningsvarianter;

Wapen van Delft; Het Wapen van Delft.

Antonio van Diemen; Antonie van Diemen, Anthonie van Diemen, Anthonio van Diemen, Anthony van Diemen, Antonius van Diemen, Anton van Diemen, แอนโตนอิโอ ฟอน เดเมน.

Shahbandar; Shah Bandar, Syahbandar.

Exterritorialitet; Extraterritorialitet, extraterritoriality (engelska).

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-10-15, 12.23
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.