De första åren av 1600-talet blev en ny period av återhämtning för burmeserna. Regenten i Ava, Anaukpetlun, erövrade Prome 1607 (1608?), Toungoo 1610 och Pegus hamn Syriam 1613. I Syriam härskade den tidigare omtalade Filipe de Brito e Nicote, som låtit utropa sig till härskare här 11 år tidigare. Han hade uppenbart planerat att skapa en portugisisk koloni i Syriam, men hans tvångskonvertering av folk till kristendomen och plundring av buddhistiska tempel retade upp Anaukpetlun och burmeserna. 

De Brito hade 1610 tagit Anaukpetluns vasall Natshinnaung (Natchin Nong) นัดจินหน่อง (r. 11 augusti 1609-4 september 1610), som var kung av Toungoo, till fånga för att straffa honom för hans dubbla allianser med honom och Anaukpetlun. Som hämnd för detta invaderade Anaukpetlun Syriam med 12 000 man. Natshinnaung var en son till den tidigare kungen Minye Thihathu II.

Fortet i Syriam, som försvarades av omkring 400 portugiser och deras följeslagare, belägrades och Anaukpetlun började gräva sig in i fortet. Efter 34 dagars belägring tog portugisernas ammunition slut och Anaukpetlun tog sig in i fortet i april 1613. Både de Brito och Natshinnaung togs till fånga och avrättades året efter. Det sägs att de Brito blev spetsad på en påle och att det tog tre dagar innan han dog!

Uppenbart så dödades inte alla i fortet och de portugiser och halvblod (euroasiater), som kallades bayingyi (bayinchi) บะหยิ่นจี่, som överlevde skickades i exil till byar nära Shwebo i Övre Burma, där de bildade en utländsk bosättning. Ättlingar till dem finns fortfarande kvar i området vid floden Mu (Maenam Mu) แม่น้ำมู. De har behållit sin romersk-katolska โรมันคาทอลิก tro och hos många av dem kan man utseendemässigt spåra deras tidigare ursprung.

Anaukpetluns styrkor invaderade också siamesernas Tenasserimkust 1613-1614. Tavoy erövrades och ockuperades en tid. Men i Tenasserim höll siamesiska styrkor, förstärkta med portugisiska legosoldater, stånd mot invasionsstyrkorna 1614 och Siams västliga gräns återfick sitt gamla utseende.