Ayutthaya - Ayutthaya och kontakterna med väst
Highslide JS
Kunglig båtprocession under 1600-talets andra hälft
Perserna i Ayutthaya

Två av de viktigaste utlänningarna i Ayutthaya var ett persiskt brödrapar, som blev förfäder till bland annat de thailändska släkterna Bunnag (Bunnak) บุนนาค och Sriphen (Siphen) ศรีเพ็ญ. De hade kommit från Persiska viken (Ao Poesia) อ่าวเปอร์เซีย 1602 och hade snart gift sig med siamesiska kvinnor. Men källorna är litet oeniga om när de två kom till Ayutthaya och det finns de som istället anger året till omkring 1600, 1603 eller 1605.

De två bröderna var Shejk Ahmad Qomi เฉกอะหมัด คูมี (1543-1631) och Muhammad Said มหฺหมัดสะอิด (Astarabadi).


(Shejk Ahmad)

Shejk Ahmad gifte sig med en kvinna vid namn Chuey och fick två söner och en dotter. Den äldste sonen hette Chuen (Than Chün) ท่านชื่น, medan den andre sonen Chom (Than Chom) ท่านชม dog vid ung ålder, och dottern hette Chi (Than Chi) ท่านชี. Chi gifte sig senare med kung Prasat Thong ปราสาททอง som du kan läsa mera om längre fram.

Ahmads handel blomstrade och han blev förmögen och hans inflytande ökade vid hovet under kung Ekathotsarots regeringstid.

Omkring 1610 hjälpte de två persiska bröderna till med att reformera ministeriet phrakhlang (finans- och utrikesministeriet). Delandet av ministeriet i ett vänsterdepartement krom tha sai กรมท่าซ้าย och ett högerdepartement krom tha khwa กรมท่าขวา var de uppenbart upphovsmän till. Det moderna utrikesministeriet (krasuang kan tang prathet) กระทรวงการต่างประเทศ grundades först 1875.

Shejk Ahmad fick titeln Phraya Ratana Rachasetthi พระยารัตนเศรษฐี av kungen för hans bidrag till utvecklandet av en hamnadministration. Muhammad Said återvände sedan hem via Indien, medan Ahmad utsågs till ledare för högerdepartementet, med titeln Chao Krom Tha Khwa เจ้ากรมท่าขวา. Detta departement hade ansvar över handeln från väst. Det vill säga med perser, indier och européer.

Ahmad och hans följeslagare fick ett markområde där de kunde bygga hus, en moské och en begravningsplats. Detta område är ännu idag känt som Ban Khaek Kuti Chao Sen บ้านแขกกุฎีเจ้าเซ็น.

En källa menar att det var reformerandet av ministeriet Phrakhlang som fick japanska handelsmän att göra uppror 1611 och deras försök att ta kung Songtham till fånga inne på palatsområdet. Kanske var deras mål att mörda honom. Men här skall man ha klart för sig att det finns litet olika versioner om vad som hände den 16 november 1611.

Många japanska fartyg hade börjat handla i Ayutthaya och de japanska handelsmännen hade upprörts av den behandling de fick då kung Songtham blev kung omkring 1610/1611. Detta speciellt efter att kungen beordrat en av deras ledare avrättad.

Men här talar andra källor om att en grupp bestående av 280 japaner stormade det kungliga paltaset för att hämnas på fyra siamesiska adelsmän som dödat deras ledare. Efter att ha lyckats döda dessa skulle japanerna ha avkrävt ett löfte från den unge kung Songtham att han inte skulle använda våld mot dem. Detta skulle kungen ha tvingats skriva under med sitt eget blod!

När detta var gjort utförde de en del andra tillfälliga våldshandlingar och lämnade palatset med ett stort byte. De begav sig därefter till Phetchaburi, som de tvingades lämna efter nya överdrivna handlingar och de omgrupperade sig i Bangkok. Bangkok var vid den här tiden bara en by vid Chaophrayafloden. Men det kommer jag berätta mera om längre fram i ”Bangkok, Rama I - Rama VII,” avsnittet ”Bangkok blir huvudstad” och artikeln ”Bangkok blir huvudstad.”

Japanerna stannade sedan kvar i Bangkok intill de förbjöds återvända till Ayutthaya av kung Songtham. Detta gladde holländarna som menade att japanernas frånvaro var en fördel för deras egen handelsverksamhet.

Ayutthayas kungliga krönikor hävdar att omkring 500 japanska handelsmän hade samlats inne på palatsområdet. Kung Songtham befann sig då vid den kungliga paviljongen Jom Thong (Phra Thinang Chom Thong) พระที่นั่งจอมทอง i Wat Phra Si Sanphet, där han lyssnade på munkar. Rebellerna var uppenbart inte speciellt välorganiserade då åtta munkar från klostret Wat Pradu Songtham วัดประดู่ทรงธรรม kunde ta sig in och eskortera bort kungen mitt framför rebellerna.

Phraya Ahmad lyckades samla sina trupper och gick till attack mot japanerna. De drevs bort från palatsområdet och de skyndade ombord på sina djonker och flydde till Phetchaburi. En annan källa säger att det var en man med titeln Phra Maha Ammat พระมหาอำมาตย์ och hans trupper som stod för attacken. Samma källa säger att en mängd japaner dödades innan de lyckades ta sig ombord på sina djonker och fly.

Krönikorna säger att shejk Ahmads lyckade insats gav honom titeln Chaophraya Kalahom Suriyawong เจ้าพระยากลาโหมสุริยวงศ์. Kort tid härefter blev han utsedd att leda phrakhlang. I slutet av Songthams regeringstid blev Ahmad utnämnd till samuhanayok (premiärminister) och ledare för mahatthai. Men han hade också titeln Chula Rajmontri (Chula Ratchamontri) จุฬาราชมนตรี vilket innebar att han var ledare för Siams shiamuslimska menighet.

Platsen för Ahmads gamla residens, handelsstation och moskén Kuti Chao Sen är idag säte för Phra Nakorn Sri Ayudhya Teachers College (Witthayalai Khru Phra Nakhon Si Ayutthaya) วิทยาลัยครูพระนครศรีอยุธยา.

Omkring 1630 drog sig Ahmad tillbaka och ersattes i sitt ämbete av sin son, Chaophraya Aphairacha (Chuen) เจ้าพระยาอภัยราชา (ชื่น). Shejk Ahmad dog sedan 1631, hela 88 år gammal. Chuen hade innan han blev Chaophraya haft titeln Phya Boworn Chetra Bhakdi (Phraya Bowon Chettha Phakdi) พระยาบวรเชฐภักดี.

Chaophraya Aphairacha (Chuen) blev far till två barn. Det första var en dotter vid namn Luen (Lüan) เลื่อน, som liksom hans egen syster blev hustru till kung Prasat Thong. Denna hustru fick i sin tur dottern och prinsessan Saeng Chandr (Phra Ong Chao Saeng Chan) พระองค์เจ้าแสงจันทร์. Det andra barnet var en son som är nämnd här nedan.

Chaophraya Aphairacha (Chuen) innehade sitt ämbete till omkring 1670 då även han ersattes av sin son Somboon (Sombun) สมบุญ. Han blev till Chaophraya Chamnanphakdi เจ้าพระยาชำนาญภักดี. Familjens kontroll över ämbetet upphörde först 1685 då en grekisk äventyrare, Constantine Phaulkon คอนสแตนติน ฟอลคอน (cirka 1647-5 juni 1688), kom att verka som phrakhlang. Denne fascinerande man har tillägnats hela nästa avsnitt.

Ahmads yngre bror Muhammad Said blev också förfader till en mäktig ämbetsmannafamilj. Hans son Aga Muhammad (Astarabadi) อกามะหะหมัด แอสตาราบัด blev synnerligen betydelsefull under kommande kung Narais tidiga regeringsår.

Jag har tidigare berättat att Muhammad Said hade återvänt hem många år tidigare och tagit med sig sin unge son Aga Muhammad, som han fått med sin siamesiska hustru. Strax före sin död berättade Muhammad Said för sin son om hans mamma och hans släktingar i Ayutthaya. Efter Muhammad Saids död återvände Aga Muhammad därför till Siam.

Aga Muhammad flyttade in hos sin kusin Chaophraya Chamnanphakdi (Sombun), som generöst skänkte honom Muhammad Saids beskärda del av familjens förmögenhet. Chaophraya Chamnanphakdi (Sombun) introducerade sedan Aga Muhammad för kung Narai, som senare gav Chaophraya Chamnanphakdi titeln Phya Sri Naowaratr (Phraya Si Naowarat) พระยาศรีเนาวรัตน์.

Chaophraya Aphairacha (Chuen) bad sedan kung Narai att hans syster Chi skulle få lämna palatset och bli en vanlig medborgare. Hon hade inte fått något barn med den gamle kungen Prasat Thong. Kung Narai beviljade detta och hon flyttade hem till sin bror Chaophraya Aphairacha (Chuen). Med Phya Sri Naowaratr och Chi under samma tak blev de två sedan ett par och gifte sig.

Paret fick två söner och den yngsta, som hette Keaow (Kaeo) แก้ว, blev den andre med titeln Chula Rajmontri (Phraya Chula Ratmontri) พระยาจุฬาราชมนตรี och därmed efterträdare till shejk Ahmad. Titeln innebar som tidigare nämnt att han var ledare för Siams shiamuslimska menighet.

Den äldste sonen som hette Yee (Yi) ยี fick titeln Chao Phya Srisai Harn Narong เจ้าพระยาศรีไสยหาญณรงค์ under kung Narais regeringstid. Yees son Sonn (Than Son) ท่านสน blev den tredje Phya Chula Rajmontri. Sonn hade även titeln Luang Si Yot หลวงศรียศ, innan han blev till Phya Chula Rajmontri. Yees andre son, som hette Si (Than Si) ท่านสี, blev utnämnd till Phraya Amaren พระยาอมเรนทร์.

Under tiden hade Phya Sri Nawaratr byggt ett hus vid en kanal, som på tre sidor hade en tegelmur. Ut mot kanalen var det öppet och huset blev känt som Kuti Yai กุฎีใหญ่. Huset låg nära den plats där majoriteten av muslimerna bodde. Intressant är att det persiska språket fått stort inflytande på distriksnamnen och andra platser i Ayutthaya.

Vi ser här, om det nu var en medveten politik eller inte, hur främlingar kunde stiga i grad till höga officiella poster. Inte nog med detta utan de kunde också grunda veritabla dynastier inom ämbetsmannavärlden. Dessa "dynastier" hade generation efter generation monopol på vissa poster och många av deras medlemmar spelade framträdande politiska roller. Ättlingar från familjerna Bunnag, Sriphen och Singhaseni สิงหเสนี fortsatte att inneha höga positioner långt in på 1900-talet.

Kung Ekathotsarot sägs ha varit mycket välvilligt inställd till utlänningar och främmande nationer. Men han var också synnerligen intresserad av att utöka sin egen skattkammare genom att införa nya skatter. Kungariket var emellertid utarmat på grund av de många långa krigen och befolkningen skulle inte ha kunnat klara kostnaderna för en alltför snabb återuppbyggnad av landet.

Då det var fred och kungen satt säkert i sadeln kunde han därför utveckla sina relationer med utländska makter och därigenom hoppas på att kunna utveckla landets internationella handel och därmed rikets inkomster. Man kan därför säga att det var ekonomiska skäl, snarare än politiska, som styrde Siams internationella relationer det kommande kvartsseklet.

Under det kommande årtiondet var Siam upptaget med det portugisiska inflytandet i Bengaliska viken och speciellt utmed Burmas kust, eftersom det hotade Siams egen handel från hamnarna utmed Tenasserims kust. Vid ett tillfälle tid bad faktiskt kung Songtham holländarna att befästa Mergui och alliera sig med Ayutthaya mot portugiserna, men holländarna var mera intresserade av att använda Ayutthaya och Pattani för att ta sig in på handeln med Kina och Japan.


Stavningsvarianter;

Bunnag; Boonak, Bun-Nak, Bunnakh.

Ahmad Qomi; Ahámad, Ahmed, Sheikh Ahmad, Qummi.

Muhammad Said; Mohamudh Said, มหะหมัด ซาอิด, Muhamad Sa-id, เชคอะหมัด.

Chuen; Tunn Chuen.

Chi; Tunn Chi.

Krom tha sai; Harbour Department of the Left.

Krom tha khwa; Harbour Department of the Right.

Phrakhlang; Berckelang, Berckelangh, Pra Clang, phra khlang.

Utrikesministeriet; Department of Foreign Affairs, Ministry of Foreign Affairs.

Chao Krom Tha Khwa; Chao Kromma Tha Khwa.

Chula Rajmontri; Chularatchamontri.

Chaophraya Aphairacha; Chaophraya Abhai Raja, Chao Phya Apai Raja, Chow Phya Abhai Raja.

Chaophraya Chamnanphakdi; Chaophraya Chamnarn Bhakdi.

Constantine Phaulkon; Constance Phaulkon, Constans Phaulcon, Constantin Phaulcon, Constantin Phaulkon, Connstantine Gerakis, Constantine Hierax, Constantine Phaulcon, Constantino Gerachi, Costantino Paulkon, Constantinos Phaulkon, Costant Phaulcon, Falcon, Faulkon, Hierarchos, Jerakis, Konstantinos Gerakis, Konstantin Phaulkon, Monsieur Constance, Monsieur de Constance.

Aga Muhammad; Agha Mohamudh, Aqa Mahamad Astarabadi, Aqa Muhammad Astarabadi.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-10-31, 18.13
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.