Den märkliga situationen med en burmesisk prins som regent i Lan Na under siamesiskt styre hade varat sedan 1598 då burmeserna under kung Anaukpetlun beslöt sig för att återta kontrollen över regionen. Detta skulle visa sig gå ganska lätt vilket förmodligen berodde på tidigare årtiondens konflikter, som skadat Lan Nas ledarskap.

Norr hade splittrats i en mängder små mueanger som misstänksamt konkurrerade med varandra och Chiang Mais isolerade burmesiske prins hade ingen fastare kontroll över området. Tharawadi Min (Nawrahta Minsaw) dog 1607 och efterföljdes i rask följd av tre av sina söner. Wyatt talar i stället om två möjliga söner.

Den förste, Choi พระช้อย (r. 1607-1608), eller Thado Minsaw (Mong Soi Thao) มองซอยเทา, skall ha regerat i ett år och en månad innan han dog. Men det stämmer inte med en del andra källor som säger att han senare kom tillbaka livs levande till en andra regeringsperiod 1613-1615! Se nedan! Förväxla inte denne Thado Minsaw med Thado Minsaw av Ava! Ytterligare namn för Phra Choi som förekommer är Sathokayo (Satho-kayo) สะโทกะยอ eller Sadokayo (Sado-kayo) สะโดกะยอ.

Mellansonen, Phra Chaiyathip พระชัยทิพ (r. 1608-1613), alternativt Minye Deibba (Mong Koi To) มองกอยต่อ, regerade därefter i fem år innan han dog 1613. Han efterföljdes av den yngste sonen Thadogyaw (r. 1613-1615). Här säger andra källor att Phra Choi återkommer för en andra regeringsperiod men den här gången med regeringstiden 1611-1614! Han är också känd som Sathokayo (Satho-kayo) สะโทกะยอ. Är han identisk med Thadogyaw?

Burmeserna förberedde sin kommande attack på Chiang Mai med att skaffa sig kontroll över Chiang Saen genom att installera en av sina egna som guvernör här. Då burmeserna anföll 1614 flydde Thadogyaw till Lampang där han förskansade sig och höll stånd. Burmeserna inledde en belägring av staden som var på väg att misslyckas då de plötsligt fick hjälp av Nans regent Si Song Mueang ศรีสองเมือง (r. 1603-1615) som burmeserna hade installerat som regent här. Han är också känd som Chao Mueang Nan เจ้าเมืองน่าน i thailändska källor.

Lampang föll till sist och Thadogyaw dog. Därefter utsåg burmeserna Si Song Mueang (r. 1615-1631) till ny regent över Chiang Mai. Denne man är uppenbart samma person som Nans regent som är nämnd här ovan. Han hade dock inte någon egentlig kontroll över det splittrade Lan Na.

Striderna mellan Burma och Siam fortsatte fram till 1618 då de båda länderna skrev under ett fredsavtal som gav Burma kontrollen över Chiang Mai och Siam fick Tavoy. Så såg det ut i norr fram till mitten av 1620-talet då det bröt ut revolter i Chiang Khong den 22 augusti 1624, i Nan 1625 och Chiang Hung erövrades 1626. Det handlade kanske om en revolt även denna gång.