Ayutthaya - Ayutthaya och kontakterna med väst
Highslide JS
Phra Phutthabat
Kung Songtham (r. 1610/11-1628)

Efter endast ett år och två månader på tronen blev kung Si Saowaphak störtad och avrättad av en munk, som tog över tronen som kung Intharacha (Phra Intharacha) พระอินทราชา eller Songtham (Somdet Phra Chao Songtham) สมเด็จพระเจ้าทรงธรรม (r. 1610/1611-1628). Songtham översätts ibland till den rättfärdige. Si Saowaphak avrättades förmodligen enligt "säckmetoden."

(Alternativ regeringstid; 1620-1628 (i engelska Wikipedia!).)

Den tidigare omtalade holländske handelsmannen Jeremias van Vliet menar dock att Songtham var en son till Ekathotsarot och nämner inte alls Si Saowaphak!

Kung Songthams regeringstid (r. 1610 eller 1611-13 december 1628) kännetecknas av goda handelsförbindelser mellan Siam och Japan och med de europeiska makterna. Snart hade kungen ett regemente av professionella japanska vakter. Ledaren för denna vaktstyrka har fått en egen artikel efter denna.

Den siamesiska ambassaden 1608 resulterade den 12 juni 1617 i ett första traktat mellan Siam och Holland och holländarna fick monopol på handeln med hudar och tenn, som såldes nere i Nakhon Si Thammarat.

1618 blev Jan Pieterszoon Coen (1587-21 september 1629) ny holländsk generalguvernör i Fjärran Östern. Under hans ledning blev det Nederländska Ostindiska kompaniet allt aggressivare och de kommande trettio åren fördrevs portugiserna effektivt från många av deras gamla bastioner i området.

1618 erövrade det Nederländska Ostindiska kompaniet portugisernas baser bland kryddöarna i Moluckerna och 1619 attackerade de och erövrade Jakarta ยาการ์ตา, som de befäste och döpte om till Batavia ปัตตาเวีย. Batavia blev den viktigaste holländska basen i Fjärran Östern.

Från Batavia attackerade det Nederländska Ostindiska kompaniets krigsfartyg portugisiska fartyg i Malackasundet och Malackahalvöns västkust. En rapport från 1620 berättar om en attack på två portugisiska fartyg på väg från Phuket till Trang. Ett av fartygen sjönk och det andra konfiskerades.

Den holländska handelsstationen i Ayutthaya stängdes temporärt 1622 på grund av dålig lönsamhet och de viktiga handelstationerna Pattani och Songkhla övergavs omkring 1623 då generalguvernör Coen ville koncentrera all handel till Batavia.

Men handelsstationen i Ayutthaya öppnades igen 1624 då holländarna i Batavia blev oroliga att förlora sin position i Siam. Men den skulle stängas igen 1629. (Se de externa länkarna!)

1626 fick holländska handelsmän tillstånd att bygga en handelsstation på ön Phuket och 1640 sålde holländarna siamesiskt sappanträ och hudar med god profit i Japan.

Ayutthayas betydelse för holländarna hade ökat då lokala handelsmän etablerade handelsstationen Dejima เดจิมะ i Japan 1634. Holländarna använde sedan Dejima som sin handelsstation under perioden 1641-1853.

Under Tokugawashogunatet var efterfrågan på djurhudar till de japanska soldaterna stor och denna vara hade Siam som tidigare nämnt gott om.

Övriga exportvaror till Japan var socker, peppar, rökelse, koraller samt hjortskinn. Dessutom skickades hudar från boskap, hajar och rockor. Tyger som nått Ayutthaya från Indien såldes också i Japan. Japanerna betalade vanligtvis sina varor med silver.

Det inträffade en ärofull episod för kung Songtham under hans regim. Enligt legenden skall kungen ha skickat en grupp munkar till Sri Lanka för att ära ett heligt fotavtryck gjort av Buddha (Roi Phra Phutthabat รอยพระพุทธบาท). Munkarna skall då ha fått veta att det enligt skrifterna också skulle finnas ett fotavtryck i Siam.

Det blev en jägare vid namn Phranbun พรานบุญ som fann fotavtrycket i provinsen Saraburi สระบุรี, då han förföljde en skadeskjuten hjort. Djuret försvann i snårskogen, men dök sedan mirakulöst nog upp i oskadat skick.


(Karta över provinsen Saraburi)

Phranbun fann också en vattensamling formad som ett fotavtryck och då han drack av vattnet blev han mirakulöst botad från en hudsjukdom. Han upptäckte att fotavtrycket innehöll en symbol och en utsmyckning av Buddha, såsom det beskrivits i en bok på pali.

Då kung Songtham fick höra talas om platsen besökte han den och lät sedan uppföra ett tempel här, som idag är känt som Wat Phra Phutthabat วัดพระพุทธบาท. Phutthabat betyder just Buddhas fotavtryck på thai. Själv besökte han platsen varje år som pilgrim och templet kom att bli en av rikets heligaste platser.


(Wat Phra Phutthabat)

Kungens religiösa intresse gjorde att han under sitt liv också skrev ett viktigt buddhistiskt verk.


Stavningsvarianter;

Intharacha; Intharaja II.

Songtham; Somdet Phra Chao Song Tham, Song Dhum, Songtam, Zongtham.

Jan Pieterszoon Coen; Jan Pieterszoon Cohen.

Dejima; Decima, Deshima, Desjima, Dezima, Disma.

Phranbun; Brunrana.

Saraburi; Changwat Saraburi จังหวัดสระบุรี.

Phra Phutthabat; Phra Buddhabat.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-08-15, 09.35
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.