Den tidigare kungen Nokeo Koumane, som tagits till fånga av burmeserna 1575, hade alltid betraktats av folket i Laos som deras rättmätige kung. Man hade därför vädjat till burmeserna i många år om att få tillbaka honom. Till sist lyckades man efter att ha sänt en delegation till Pegu 1591. Då hade riket varit utan regent i omkring åtta år.

Nokeo Koumane (r. 1591-1596) blev nu kung en andra gång. I thailändska källor är han även känd som No Muong (No Mueang) หน่อเมือง. Han kan ha varit född 1571 och var då omkring 20 år vid sitt trontillträde. Efter att ha frigjort sig från det burmesiska inflytandet proklamerade han 1592 sitt rikes självständighet. Någon källa anger året till 1593.

Efter Nokeo Koumane talar thailändska Wikipedia om en regent vid namn Vorapita (Worapita) วรปิตา (r. 1596-1597). En annan källa säger att Nokeo Koumane efterträddes som kung av Vorapitas minderårige son Voravongsa II (Worawongsa) วรวงษา (r. 1596-1621) som var född 1585. Voravongsa II:s mamma hette Dharmagayi (Nang Kham Bai eller Nang Kham Khai) นางคำไบ eller นางคำไค och hon var den yngsta dottern till den tidigare kungen Phothisarath. Voravongsa II är också känd som Voravongsa Thammikarath (Worawongsa Thammikarat) วรวงศาธรรมิกราช.

Voravongsa II blev avsatt av avrättad av sin egen son Oupagnouvarath (Phra Upayuwarat) พระอุปยุวราช (r. 1621-1622), som sägs ha varit född 1597. Detta årtal förefaller litet tveksamt om hans pappa var född 1585! Oupagnouvarath regerade bara i nio månader och dog under mystiska omständigheter 1622.

Därefter kom kung Phothisarath II (r. 1623-1627), som var en son eller sonson till Sen Soulintha. Han är känd som Phra Bandit Phothisalarat พระบัณฑิตโพธิศาละราช i thailändska Wikipedia. Hans födelseår anges till 1552 och han måste då ha varit i 70-årsåldern vid sitt trontillträde! Han dog sedan 1627. Phothisarath II hade varit guvernör i Sikhottabong (Si Khottabong) ศรีโคตรบอง, som i dag är ett distrikt i Vientiane, innan han blev kung. Förväxla inte detta distrikt med det gamla monriket Sri Gotapura (Sikhottabong) med annorlunda thaistavning!

I en del källor påstås det att de följande kungarna alla var alla söner till Voravongsa II, men detta är inte korrekt. De tre kungarna hette Mom Keo (Phra Mom Kaeo) พระหม่อมแก้ว (r. 1627-1633), Tone Kham (Chao Ton Kham) เจ้าต่อนคำ (r. 1633-1637) och Vichai (Chao Wichai) เจ้าวิชัย (r. 1637).

Mom Keo, alternativt Mon Keo, var dock en son till Voravongsa II, medan Tone Kham var Mom Keos äldste son och Vichai var även han en son till Mom Keo. Enligt en annan källa regerade Mom Keos efterträdare Vichai 1633-1636. Därefter kommer Tone Kham med regeringstiden 1636-1638! Det finns fler varianter än detta! Rörigt värre! Vem som blev kung efter Vichai kan du läsa mera om längre fram i artikeln ”Lan Xang återhämtar sig.”