Ayutthaya - Ayutthaya och kontakterna med väst
Highslide JS
Risfält i Pursat
Siam attackerar Kambodja (1593-1594)

I mars 1593 var siameserna beredda att ta sig an sin östra granne igen. Den här gången blev det en invasion i en helt annan skala. De historiska källorna berättar att hela fyra siamesiska arméer invaderade Kambodja.

En nordlig armé från Khorat i norr skulle attackera Siem Reap och Kampong Svay (Kampong Sawai) กำปงสวาย.

En armé från söder anlände med båtar till Bassackflodens (Maenam Basak) แม่น้ำบาสัก mynning efter att ha samlat soldater i Nakhon Si Thammarat, Phatthalung, Songkhla och Chaiya. De hade med sig proviant i form av 2 000 oxkärror med ris.

En armé från öster kom från Chanthaburi och skulle dra söderut via Banteay Meas.

Huvudarmén och den fjärde armén, under ledning av kung Naresuan, kom från Nakhon Nayok och hade samlat soldater och proviant på sin väg via Chachoengsao och Prachinburi. Denna armé fortsatte sedan mot Battambang, Pursat och Basan (Boribun).

Någon källa uppger den samlade invasionsstyrkan till 50 000 man medan andra källor talar om 100 000 man.

Liksom tidigare hade Naresuan med sig Phra Rajamanu som kommendant för förtrupperna och hans uppgift var att inta Battambang och Pursat. Den slutliga målsättningen var sedan att omringa och attackera Longvek från alla sidor.

Men kambodjanerna stod beredda att möta sin fiende med inte mindre än sex arméer och flottstyrkor;

En armé på 10 000 man skulle försvara Battambang, 20 000 man skulle försvara Pursat och den tidigare omtalade prins Srisuphanma skulle försvara Basan (Boribun) med 30 000 man.

Med 150 båtar och 10 000 man skulle man försvara Chaktomuk och inloppet till floden vid Banteay Meas skulle försvaras med 5 000 man. På själva floden låg en kambodjansk flotta i beredskap och 2 000 oxkärror hade rekvirerats för att kunna underhålla arméerna med proviant.

Då Phra Rajamanu närmade sig Battambang med sina förtrupper kom han till en flod med tre broar, med kambodjanska vaktstyrkor på båda sidorna av brofästena. Rajamanus spejare lyckades fånga några kambodjaner som var ute på rekognoscering och som därefter förhördes.

Rajamanu fick då veta att kommendanten i Battambangs fort inte tänkte lämna fortet och konfrontera de siamesiska styrkorna siameserna utan tänkte stanna kvar inne i staden.

Rajamanu lyckades därefter erövra de ovan nämnda broarna och förföljde de retirerande kambodjanerna till Battambang. Hans styrkor tog sig in i staden och strider utkämpades här. Siameserna lyckades fånga den kambodjanske kommendanten samt beslagta kambodjanska kanoner, andra vapen, elefanter och hästar.

Därefter anlände Naresuans huvudarmé och den kambodjanske kommendanten fördes till kungen som förhörde honom om kambodjanernas försvar. Då han frågade om Longvek kunde klara sig om Basan (Boribun) och Pursat föll svarade kommendanten "att om en stor djonk hamnade i en storm och både fören och midskeppet tog in vatten skulle det bli svårt att hålla aktern över vattnet!"

Naresuan var nöjd med svaret och beslöt sig för att skona kommendantens liv och dra nytta av hans kunskaper längre fram.

Då kommendanten i Pursat hörde att Battambang fallit och att kommendanten valt att kämpa mot fienden inne i staden beslöt han sig själv för en annan taktik. Han organiserade sin armé utanför Pursat, med floden bakom sig som en barriär för en attack bakifrån.

Han bildade därefter sex gerillagrupper med 500 man i varje som skulle anfalla siameserna från olika håll. De sex gerillagrupperna kom snart i kontakt med Rajamanus förtrupper och de valde då att återvända till huvudarmén. Rajamanu förföljde gerillagrupperna och snart var striden i full gång.

Rajamanu spridde ut sina soldater på fiendens båda flanker och till sist skingrades kambodjanernas styrkor. Kommendanten själv flydde på sin elefant till Basan (Boribun) och siameserna intog Pursat. Siameserna lämnade kvar Phraya Prachinburi här med 3 000 man med uppgiften att samla förnödenheter till huvudarmén.

Klockan tre, en fullmånsnatt, började siamesernas armé röra sig mot Basan (Boribun). Här hade den tidigare kambodjanske kommendanten från Pursat rapporterat om stadens fall till prins Srisuphanma.

Srisuphanma valde nu att använda sig av den brända jordens taktik och brände alla risfält och skickade spejare för att orientera sig om den siamesiska arméns rörelser. Kung Chey Chettha I skickade ytterligare 10 000 soldater för att hjälpa sin bror att försvara Basan (Boribun).

Efter tre dagars marsch var Naresuan framme vid Basan (Boribun). Hans förtrupper hade mindre sammanstötningar med Srisuphanmas spejare, som därefter retirerade in till staden. Srisuphanma stängde stadens portar och beordrade sina män att skjuta på siameserna från stadens befästningar.

Naresuan belägrade därefter staden på alla sidor och lät gräva upp en jordvall för att skydda sina soldater från pilar och skjutvapen och tog sig allt närmare stadens murar. Därefter inleddes en framgångsrik stormning av staden.

Prins Srisuphanma lyckades fly med 1 000 man genom siamesernas linjer och tog sig till Longvek. Naresuans armé slaktade därefter Basans (Boribun) återstående försvarare. Krigsbytet blev en mängd krigsmaterial såsom hästar, elefanter och vapen. Även guvernören av Basan, hans officerare och civila administration togs till fånga.

Den siamesiske guvernören av Chachoengsao, utnämndes nu av Naresuan till ny guvernör av Basan (Boribun). Han lämnades kvar i den erövrade staden med 3 000 man med uppgiften att skaffa förnödenheter till den framryckande siamesiska armén.

Då kung Chey Chettha I fick höra att även Pursat fallit skyndade han sig till Longvek som var starkt försvarat av dubbla linjer med befästningar och murar. Kanoner placerades på den yttre muren med 20 meters mellanrum och taggtråd och fotanglar placerades ut runt staden.

Den inre muren försvarades av fyra divisioner, som var och en bestod av 5 000 man, och som utgjorde huvudstyrkan.

När Naresuan hotade Longvek blev den kambodjanske kungen desperat och skickade en ambassad till Vietnam för att be om hjälp.

Vid den här tiden fanns det spanska och portugisiska soldater i Kambodja som tränat kambodjanerna i modern krigsföring. Bland dessa fanns portugisen Diogo Veloso เดียโก เบโยโซ och spanjoren Blas Ruiz บลาสรุยซ์ och deras kamrater samt några missionärer.

Diogo Veloso skall till och med ha gift sig med en av kung Chey Chettha I:s kusiner och kom så bra överens med kungen att man refererade till honom som kungens adopterade son.

Då Chey Chettha I insåg sitt utsatta militära läge skickade han en delegation, som leddes av Veloso, till guvernören av Manila มะนิลา för att be om spansk militär hjälp. Blas Ruiz och hans män stannade kvar som kungens livvakter.

Delegationen till Manila bestod förutom av Veloso av de två männen Gregorio de Vargas och Carneiro.

Guvernören av Filippinerna (Prathet Filippin) ประเทศฟิลิปปินส์ hette vid den här tiden Gomez Perez Desmarinas โกเมซ เปเรซ ดัสมารีญัส (1 januari 1519-25 oktober 1593) och han hade blivit guvernör 1590.

Guvernören förklarade att han inte kunde hjälpa till då han stod beredd att genomföra en expedition till Moluckerna (Mu Ko Molukka) หมู่เกาะโมลุกกะ och behövde alla sina soldater själv. I oktober 1593 seglade han iväg.

Men Veloso stannade kvar i Manila i förhoppningen om att guvernören skulle kunna avstå ett antal soldater då han kom tillbaka från sin expedition. Men guvernör Gomez Perez Desmarinas blev mördad redan den 25 oktober 1593 av sin kinesiska besättning, som han behandlat illa under expeditionen. Veloso tvingades därför återvända tomhänt till Kambodja.

När Naresuan var klar med sina förberedelser i Basan (Boribun) marscherade han med sin armé mot Longvek, som låg två dagsmarscher bort. Därefter belägrades Longvek på alla sidor. Nu anlände också att den östra, den norra och den södra siamesiska armén.

Gemensamt förstärkte de belägringen av Longvek och placerade ut kanoner på varierande avstånd utanför staden och började en intensiv beskjutning av stadens försvarsvärn och stadsportar.

Kung Naresuan skickade därefter ett brev till kung Chey Chettha I där han förklarade att Kambodja tidigare alltid varit vänligt inställt till Siam och där han frågade varför han ändrat inställning. Naresuan försäkrade också att han skulle skonas om han gav upp och kom ut från staden.

Om Chey Chettha I inte gick med på detta skulle Naresuan beordra sin armé att inta staden inom tre dagar. Brevet överlämnades till kungen av den tidigare kambodjanske guvernören av Basan (Boribun).

Chey Chettha I blev upprörd över att guvernören fungerade som fiendens sändebud och lät omedelbart fängsla honom. Därefter lät han inspektera sin stads försvar och beordrade sina soldater att påbörja en ständig beskjutning av sina fienders ställningar.

Siameserna byggde då upp en jordvall som var mycket högre än stadsmuren och placerade sina kanoner på toppen av vallen för att kunna skjuta in i staden.

Kambodjanerna kontrade med att bygga en inre mur som var mycket högre än den yttre stadsmuren för att skydda staden från beskjutningen. Siameserna och kambodjanerna besköt därefter varandra dag och natt utan uppehåll.

Naresuan bestämde nu att det var dags att storma Longvek. Raketer skulle avfyras som signal för en samlad attack. Då skulle siameserna vid stadens alla sidor rusa mot stadsportarna och kämpa sig igenom dessa. Under stormningen skulle man använda bepansrade elefanter och soldaterna hade hjälmar, jackor och skor av tjockt läder.

Alla tillgängliga siamesiska kanoner skulle användas samtidigt för en intensiv beskjutning av försvarsvärnen och portarna en timme och tjugo minuter före stormningen. Detta för att siameserna skulle kunna inta sina positioner och för att förhindra kambodjanerna att kunna observera vad som var på gång.

Soldaterna på stadens alla sidor stod nu beredda. Några misstag tänkte Naresuan inte tolerera och skulle straffas med döden. Kung Naresuan prins Ekathotsarot red nu fram på sina elefanter till den norra stadsporten.

Då man nått fram till det bestämda klockslaget för anfallet avfyrades raketer, det slogs på gonggonger och trummor, och man blåste i snäckskal. De fyra arméerna leddes av sina fyra kommendanter sittandes på sina elefanter. De följde sina soldater till stadsportarna och använde sina elefanter för att forcera portarna.

1594 gav portarna vika och siameserna var inne i staden. Stiderna var hårda och förlusterna skall ha varit stora på bägge sidor. Kung Chey Chettha I lyckades faktiskt fly med sina två söner till Stung Treng (Satüng Treng) สตึงเตรง och sedan till Vientiane i Laos.

(När Longvek föll varierar i olika källor. Jag har sett både januari och juli 1594.)

Men prins Srisuphanma och hans familj samt många medlemmar av den kambodjanska kungliga familjen togs till fånga och fördes till Ayutthaya. En källa påstår att Srisuphanmas dotter skall ha blivit konkubin till Naresuan.

Sammanlagt skall siameserna ha fört bort 90 000 kambodjaner som placerades i underbefolkade områden i Siam. Dessutom befriades många tai som khmererna tidigare tagit tillfånga.

Mitt i all denna röra återvände Veloso tomhänt från sin resa till Manila och hamnade mitt i kriget och blev liksom Blas Ruiz och ett antal missionärer också infångade av siameserna.

Blas Ruiz placerades tillsammans med några andra landsmän och portugiser på ett fartyg med destination Siam. Ombord på fartyget fanns också en värdefull last krigsbyte vaktad av en siamesisk vaktstyrka.

Men Blas Ruiz och de övriga fångarna hade inte givit upp så lätt och lyckades med hjälp av fartygets kinesiska besättning kapa fartyget och föra det till Manila.

Men Veloso var inte med på detta fartyg och lyckades inte fly utan fördes till Ayutthaya.

Innan kung Naresuan återvände hem till Ayutthaya utsåg han en general som ansvarig för Longvek med en truppstyrka på 20 000 man.

Longveks fall avslutade för evigt Kambodjas position som stormakt i Sydostasien och riket blev nu en mindre betydande tributstat till Siam. Förmodligen hade Naresuan inte för avsikt att inlemma Kambodja i sitt rike utan anledningen var troligen att få slut på Kambodjas ständiga terror mot Siam, då man var upptagen med att kämpa mot andra fiender.

Kungarna i Kambodja skulle i fortsättningen utnämnas av den siamesiske kungen eller i alla fall godkännas av Siam. De östra provinserna i Siam, som Kambodja tidigare gjort anspråk på, blev nu siamesiska än gång för alla. Det handlade om Khorat, Chanthaburi och Ubon Ratchathani (Ubon).

Det lyckade kriget förde dock inte till någon helt avgörande seger över khmererna, utan betydde bara en tids uppehåll i striderna mellan de båda rikena.

Liksom Kambodja hade Siam lidit fruktansvärt under de många krigen och det är inte otroligt att Siams befolkning först på 1900-talet nådde upp på samma storlek som den varit i mitten på 1550-talet.

I Ayutthaya fattade kung Naresuan tycke för Veloso och hans vältalighet. Då Naresuan gärna ville veta vad som hänt med det försvunna fartyget som Blas Ruiz hade kapat lyckades Veloso faktiskt övertala Naresuan att skicka en ambassad till Manila. Naresuan lät sig luras av denne utspekulerade man som bara hade som mål att återförena sig med den kambodjanske kungen.

Naresuan lät utrusta ett fartyg till Veloso med presenter och ett brev till guvernören av Manila och tillsammans med en siamesisk ambassadör påbörjades resan till Manila. Naresuans huvudmål med resan var att uppnå spansk neutralitet i hans konflikt med Kambodja.

Andra källor talar om att Siam ville ha en handelsmässig och militär allians med Spanien (Prathet Sapen) ประเทศสเปน för att sedan kunna köpa vapen och ammunition av dem.

Veloso skulle fungera som översättare och assistent till den siamesiske ambassadören, men hela tiden låg hans sympatier hos kung Chey Chettha I. Han visste inte att både kungen och hans äldste son dött i Vientiane 1594 och att det bara fanns en minderårig son kvar livet.

Under resans gång mördade Veloso den siamesiske ambassadören och fortsatte till Manila med sitt privata byte. Det hela blev än mera tokigt då Veloso mötte Ruiz i Manila. Veloso ”glömde” nu bort att han var en officiell diplomat för Siam och hävdade istället att han representerade den kambodjanske ex-kungen och skrev under ett traktat!

Enligt en källa hade Veloso börjat förhandla den 1 augusti 1595 och det nya traktatet innebar att spanska trupper, handelsmän och missionärer tilläts resa fritt i Kambodja och det lovade också att kungen och drottningen skulle konvertera till kristendomen som tack för spansk militärhjälp.

Dessutom skröt Veloso om Kambodjas väldiga naturtillgångar och att riket kanske till och med var villigt att underkasta sig Spanien.

Den gamle mördade guvernören av Filippinerna hade efterträtts av sin unge son Don Luis Perez Desmarinas ดอน ลุยส์ เปเรซ ดสัมารีญสั (?-1603) den 3 december 1593 och han lyssnade på Veloso, men viceguvernören Antonio de Morga อันโตนิโอ เด มอร์กา var en stark motståndare till en militär expedition.

(Luis Perez Desmarinas förblev guvernör fram till den 14 juli 1596.)

Trots detta motstånd utrustades en expedition som med 120 spanska soldater skulle erövra Kambodja! Expeditionen som bestod av en fregatt och två djonker leddes av en general Juan Juarez Gallinato ฆวน ฆัวเรซ กายินาโต. De två djonkerna kommenderades av Veloso och Ruiz.

Beroende på källan seglade de iväg den 18 eller 19 januari 1596. De flesta soldaterna befann sig ombord på Ruiz djonk medan tre dominikanska munkar fanns ombord på Velosos fartyg. En man vid namn Gregorio de Vargas följde också med på expeditionen.

Gallinatos fartyg hamnade ur kurs på grund av en storm och drev mot Malackasundet (Chong Khaep Malaka) ช่องแคบมะละกา och tvingades söka skydd i en hamn på ön Bintan เกาะบินตัน i nuvarande Indonesien. Men de två övriga fartygen med Veloso och Ruiz fortsatte mot Kambodja.

Ruiz nådde fram till Mekongfloden och tog sig uppför floden och kastade ankar inte långt från dagens Phnom Penh och huvudstaden Srey Santhor. Velosos djonk havererade däremot i Mekongdeltat, men efter en hel del besvärligheter lyckades man samla sina styrkor vid Srey Santhor.

Veloso och Ruiz upptäckte nu att en prins vid namn Reamea Chungprey (Ram Choengphrai) รามเชิงไพร tidigare, i all hemlighet, hade mobiliserat en armé som återvänt till Longvek och överraskat siameserna. Den siamesiske kommendanten hade dödats och de siamesiska soldaterna massakrerats.

Därefter hade Reamea Chungprey flyttat huvudstaden till Srey Santhor där han utsett sig själv till kung Preah Ram I (Phra Ram I) พระรามที่ 1 (r. 1594-1596). En del källor talar därför om kungariket Srey Santhor 1594-1620.

Det finns källor som påstår att den armé som Naresuan lämnat kvar i Oudong drivits bort av kung Preah Ram I redan 1595 och under den här turbulenta tiden trodde siameserna i Ayuthaya uppenbart att allt var lugnt i Kambodja.

Enligt en källa hamnade spanjorerna sedan i gräl med kinesiska handelsmän, vilket resulterade i att några av kineserna blev dödade. Detta ledde fram till en konflikt med den nye kungen.

Blas Ruiz genomförde sedan en överraskande attack mot kungens palats i Srey Santhor, tillsammans med en fader Duarte och 39 soldater. De sköt ihjäl kung Preah Ram I, vilket fick kambodjanerna att starta ett uppror mot Veloso och Ruiz.

Då Gallinato till sist också kom fram till Kambodja med sitt fartyg visade han sitt missnöje över mordet och tvingade soldaterna att återlämna sitt plundringsbyte från palatset. Därefter förklarade han att han inte tänkte stanna kvar i landet och återvände till Manila via Champa och Tonkin 1596. 1597 var han tillbaka i Manila.

Då Luis Perez Desmarinas, som dock inte längre var guvernör, fick veta vad som hänt av Gallinato betraktade han Veloso och Blas Ruiz som äventyrare utan moral och att man inte kunde lita på dem.

Först tänkte Veloso och Ruiz också återvända till Manila, men de begav sig istället landvägen, via Vietnam, till Laos för att leta efter kung Chey Chettha I. Men väl framme fick de till sist veta att kungen och hans äldsta son hade dött. Kvar fanns bara exkungens minderårige son.

Preah Ram I avlöstes av Preah Ram II พระรามที่ 2 (r. 1596-1597), som i sin tur efterträddes av Barom Reachea II (Phra Borommaracha 2) พระบรมราชาที่ 2 (r. 1597-1599).

(Alternativ regeringstid för Barom Reachea II; 1596-1599.)

(Förväxla inte Barom Reachea II med den tidigare omtalade kungen Ponhea Yat som hade samma titel!)

Veloso och Ruiz tog då med sig den återstående sonen till Kambodja och utsåg honom till kung Barom Reachea III (Phra Borommaracha 3) พระบรมราชา ที่ 3 (r. 1599-1600).

(Förvirringen fortsätter! Thailändska Wikipedia skiljer sig nämligen från den engelska versionen både vad det gäller regeringstider och kunganamn. Efter Preah Ram II kommer Barom Reachea V (Phra Borommaracha 5) พระบรมราชาที่ 5 (r. 1596/1597-1599), Barom Reachea VI (Phra Borommaracha 6) พระบรมราชาที่ 6 (r. 1599-1600) och Kaeo Fa I (Phra Kaeo Fa 1) พระแก้วฟ้าที่ 1 (r. 1600-1602) eller Ponhea Nhom.)

(Alternativ regeringstid för Kaeo Fa I; 1599-1600, 1600-1602, 1600-1603.)

Barom Reachea III följdes av Ponhea Nhom (r. 1600-1603).

Det krigströtta kambodjanska folket accepterade motvilligt den nye kungen (Barom Reachea III?), som Veloso och Ruiz hämtat hem för att äntligen få fred och slippa ytterligare spansk inblandning.

Den nye kungen visade sin tacksamhet mot Veloso och Ruiz genom att förära dem varsin provins.

Men Veloso och Ruiz försökte ännu en gång få militärt stöd från spanjorerna då de insåg att den nye kungen inte hade någon folklig uppbackning. Först försökte man sig i Malacka och sedan hos den nye fillipinske guvernören Francisco Tello de Guzmán ฟรานซิสโก เตโย เด กุซมาน.

(De Tello var guvernör över Manila under perioden den 14 juli 1596-maj 1602.)

Det var den kambodjanske kungen själv som skrev till guvernör Guzmán där han lovade alla möjliga fördelar för spanjorerna. Detta fick de katolska prästerna att vädra morgonluft och de pressade guvernören att tillåta att den tidigare guvernören Luis Perez Desmarinas skulle få utrusta en ny privat expedition till Kambodja.

Detta fick också stöd i Spanien som gav Luis Perez Desmarinas ekonomisk uppbackning, vilket räckte till två fartyg och 200 soldater. Men på resan följde också en franciskanmunk och två dominikanmunkar. Expeditionen lämnade Manila den 17 september 1598.

Men expeditionen hamnade i en storm vilket fick fartygen ur kurs och man hamnade på avvägar och kom aldrig fram till Kambodja. Istället hamnade man i Kina nära dagens Guangzhou (Kanton) กว่างโจว där man tillbringade 18 tuffa månader innan man till sist kunde ta sig till Macao มาเก๊า och sedan hem till Manila. En fregatt som skickats ut för att hjälpa Luis Perez Desmarinas erövrades av kinesiska pirater.

Men ett nytt fartyg och en ny expedition, kommenderad av Luis Ortiz de Castillo ลุยส์ ออร์ติซ เดล กัสติโย, skickades iväg mot Kambodja 1599.

Vid den här tiden var kaoset totalt i Kambodja och den kambodjanske kungen och hans västerländska vänner hade med tiden lyckats göra sig mycket impopulära.

Chamer och malajer som tidigare bildat den kungliga vaktstyrkan såg sig utmanövrerade av västerlänningarna och kineserna och deras handel hade fördärvats av de oerhört arroganta nykomlingarna.

Missnöjet växte och till slut utlöstes en revolt mot spanjorerna. Det hela började med att en spanjor hade förolämpat och slagit en japan. Denne japan hämtade då sina kamrater som allierade sig med ett antal malajer och attackerade de numerärt underlägsna spanjorerna.

Det hela utvecklade sig snabbt till en omfattande revolt och spanjorerna kunde inte förhindra upprorsmännen att döda både kungen och många av deras landsmän.

Det var nu som Luis Ortiz de Castillo anlände till Kambodja med sitt fartyg i lagom tid för att få se hur huvudstaden sattes i brand. Castillo och alla hans män utom tre blev dödade. Men det var bara en av de överlevande som lyckades ta sig tillbaka till Manila för att berätta om katastrofen.

Fyra år senare skulle en ny kambodjansk kung försöka närma sig spanjorerna i Manila, men Naresuan ersatte honom omedelbart med en prosiamesisk monark. (Det kommer mera om honom längre fram.)

Det spanska äventyret i Kambodja var därmed över och så även de spanska ambitionerna om att utöka sitt kolonialvälde till fastlandet i Sydostasien.


Stavningsvarianter;

Kampong Svay; Kampong Svai, Kompong, Kompong-Svay, Kampong Svey.

Bassacfloden; Bassak, Hậu Giang, Hau river, Sông Hậu.

Phraya Prachinburi; Phya Prachinburi.

Diogo Veloso; Diego Belloso, Diego Veloso, เบลูซู.

Blas Ruiz; Blaz Ruiz, Blas Ruiz de Hernán Gonzáles, Blas Ruiz de Hernan Gonzáles, Blaz Ruyz de Hernan Gonzalez, บลสั รุยซ์ เด เอร์นาน กอนซาเลซ.

Manila; Manilla.

Gomez Perez Desmarinas; Don Gomez Pérez Dasmariñas, Gomez Perez Dasmarinas.

Moluckerna; Malaku Islands, Mu Ko Maluku หมู่เกาะมาลูกู.

Stung Treng; Chiang Taeng เชียงแตง, Satüng Traeng สตึงแตรง, Stoeng Treng, Stueng Trang, Stu’ng Treng.

Don Luis Perez Desmarinas; Don Luys Dasmariñas, D. Luis Perez Marinas, Luis Pérez Dasmariñas, Luis Perez Dasmarinas.

Juan Juarez Gallinato; Juan Juarez de Gallinato, Juan Juárez Gallinato.

Reamea Chungprey; Anacaparan, Chettha Chung Prey, Cheung Prey, Chungprey Preah Ram I, Chung Prey, Chung-Prey, Gerng Prey, Phrabat Rama Choeng Prai พระบาทรามเชิงไพร, Rama Chungprey (personnamn), Reamea Chung Prey, Reamea Chungprey, เชีงไพฺร, พระเชษฐาเจิงเปร๊ย, พระเชษฐาแห่งเจิงเปรย, เจิงเปร็ย.

Preah Ram II; Keo Ban On (personnamn), Phaya Nun พญานูร.

Barom Reachea II; Ponhea Yor (personnamn).

Barom Reachea III; Borom Reachea, Phra Borommaracha Rama Thibodi 3 พระบรมราชารามาธิบดีที่ 3, Ponhea An (personnamn).

Kaeo Fa I; Chao Phaya Yaem เจ้าพญาแญม, Chao Phaya Yom Racha เจ้าพญาโญมราชา, Chau Ponhea Nhom, Kaeo Hua I (personnamn).

Ponhea Nhom; Kaeo Fa I, Keo Hua I (personnamn).

Francisco Tello de Guzmán; D. Luis Francisco Telo de Guzman, Don Francisco Tello, Francisco de Tello de Guzmán.

Guangzhou; Canton, Kwangchou, กวางโจว, กวางเจา.

Macao; Macau.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-08-09, 17.43
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.