Den kambodjanske kungen Ang Chan I hade efterträtts av sin son Barom Reachea I (Phra Borommaracha Ramathibodi 1) พระบรมราชารามาธิบดีที่ 1 (r. 1566-1576). och han var född 1521 i Pursat. Den nye kungen fortsatte sin fars invanda politik. Förväxla inte denne kung med kung Borom Reachea I som regerade åren 1363-1373! I engelska Wikipedia kallas han för Baraminreachea och i thailändska Wikipedia för Borommaracha III (Somdet Phra Borommaracha 3) สมเด็จพระบรมราชาที่ 3 eller Phraya Lawaek พระยาละแวก, alternativt Phaya Lawaek พญาละแวก.

Liksom tidigare tog Kambodja chansen att anfalla Siam då riket var försvagat. Någon källa påstår att Siam invaderades sex gånger under de kommande två årtiondena; 1570, 1575, 1578, två gånger 1581 eller 1582 samt 1587. Varje gång drog man ner i de välmående östra provinserna från Chanthaburi till Phetchaburi för att uppbringa folk som man kunde tvinga att bosätta sig på sitt eget territorium. Siam klarade bara av dessa attacker med stora svårigheter beroende på sin egen brist på folk, vapen och dragdjur. Dessutom hade burmeserna låtit fördärva många av Ayutthayas gamla befästningar.

Den plundring som khmererna utsatte siameserna för gjorde emellertid att burmeserna tillät siameserna att bygga upp en armé och bygga nya försvarsanläggningar. Dessa skulle ju användas mot khmererna! Det var tidigt under dessa krig med khmererna som Maha Thammaracha skall ha bett burmeserna om att få tillbaka sin son Naresuan så att han kunde hjälpa honom med rikets försvar. En källa säger att Barom Reachea I återerövrade sina nordvästra provinser vid den här tiden och att Angkor återigen blev huvudstad 1570.

Ayutthaya fick en ny stadsmur 1570 och denna mur utvidgades 1580. Vallgraven i öster breddades till 20 meter och var sex meter djup och sträckte sig från fortet Maha Chai (Pom Maha Chai) ป้อมมหาชัย ner till byn Bang Kaja (Bang Kacha) บางกะจะ som låg söder om huvudstaden på Chaophrayaflodens västbank. Bang Kaja var en kinesisk bosättning och känd för sin flytande marknad mittemot Pom Phet. Här sålde kineser och cham bland annat socker, sagogryn, sulfat, rött sandelträ och rotting.

Kambodjanerna marscherade in i Siam med en 20 000 man stark armé som erövrade Chachoengsao ฉะเชิงเทรา och en flottstyrka intog Chanthaburi och Rayong. Vid dessa två tillfällen togs 70 000 fångar som fördes till Kambodja. Striderna var hårda och fyra siamesiska guvernörer skall ha dödats. Exakt vilket år som ovanstående inträffade vet jag för närvarande inte. Lägg märke till att Chachoengsao även är känt under namnet Paet Riw (Paet Rio) แปดริ้ว.

(Karta över provinsen Chachoengsao)

Barom Reachea I påstås ha nått ända fram till Ayutthayas murar och Maha Thammaracha skall ha förberett sig på flykt. Hans generaler lyckades emellertid övertala honom att bjuda motstånd. Då Barom Reachea I insåg att det inte skulle bli så lätt att inta Ayutthaya begav han sig i stället mot Khorat som hamnade under kambodjanskt styre.

Siameserna gick nu till motangrepp och började återta sina förlorade provinser. Barom Reachea I återvände då med en 70 000 man stark armé och erövrade Chanthaburi utan större svårigheter. Därefter marscherade han mot Phetchaburi och Ratchaburi, som också intogs. Året efter hade siameserna återigen kastat ut kambodjanerna. Det finns källor som säger att Kambodja sedan fick ägna uppmärksamheten mot norr då man hamnade i konflikt med Lan Xang. Så här säger legenden;

Setthathirath av Lan Xang hade skickat en enorm elefant, tillsammans med två ambassadörer och 1 000 man till Kambodja. Därefter utmanades Barom Reachea I att ordna fram en elefant som skulle slåss med deras bjässe. Setthathirath var övertygad om att hans elefant skulle vinna då det var osannolikt att någonsin hitta en elefant som var lika stor som hans.

Enligt legenden skaffade Barom Reachea I fram en elefant som trots sin mindre storlek fick slåss mot sin större artfrände. Hur det gick i kampen vet jag inte, men Barom Reachea I behöll båda elefanterna och gjorde de 1 000 soldaterna från Lan Xang till slavar. De två ambassadörerna skickades hem igen för att berätta om Barom Reachea I:s seger.

Setthathirath anföll därefter omedelbart Kambodja både till lands och utmed Mekongfloden. Här talar källorna om 70 000 man landvägen och 50 000 man som kom via Mekongfloden. Denna händelse skulle ha ägt rum 1570. Den första armén möttes av Barom Reachea I:s son, prins Sattha (Phra Sattha) พระสัตถา, vid Srei Santhor och blev besegrad. Den andra armén möttes av kung Barom Reachea I själv vid Phnom Santuk (Phanom Santuek) พนมสันตึก, som i dag ligger i provinsen Kampong Thom, och drevs på flykt.

Setthathirath lät sig inte nedslås av detta utan invaderade Kambodja igen 1573 med en styrka på 20 000 man. Han kom i kontakt med kambodjanerna norr om Phnom Penh. Den här gången miste Setthathirath livet och de flesta av hans soldater blev slaktade eller drunknade.

Att Setthathirath skulle ha mist livet 1573 stämmer inte riktigt med det jag kommer att skriva längre fram i artikeln ”Burma attackerar Lan Xang 1569.” Här anges året i stället till 1572. Barom Reachea I dog 1576 och han efterföljdes av sin son prins Sattha. Andra källor visar inte på detta släktskap. En del källor kallar honom kung Chey Chettha I (Phra Chai Chettha 1) พระไชยเชษฐาที่ 1 (r. 1576-1594).

Kambodjanerna gick återigen in på Ayutthayas territorium 1578, men de skall ha misslyckats med att återta Phetchaburi. De invaderade i stället Khorat och marscherade vidare till Saraburi สระบุรี. Naresuan skickade då siamesiska arméer som lyckades fånga kambodjanerna i ett bakhåll. Detta lyckade drag förhindrade kambodjanerna att nå fram till Ayutthaya.

(Karta över provinsen Saraburi)

En av de kambodjanska härförarna, Phraya Chin Chantu พระยาจีนจันตุ, flydde då till Ayutthaya då han var rädd för att bli straffad för sitt misslyckande. Den andre härförarens namn var Phraya Uthetsaracha พระอุเทศราชา. Maha Thammaracha gav skydd till Phraya Chin Chantu och fick förtroende för honom. Enligt vissa källor skall detta ha varit en krigslist och att Phraya Chin Chantu i själva verket var en spion. Du kommer att få läsa litet mer om Phraya Chin Chantu i den kommande artikeln ”Prins Naresuan återvänder till Siam 1571.”

Chey Chettha I ledde personligen ett nytt angrep på Phetchaburi 1581 då det pågick ett uppror i Ayutthaya. Detta med en flottstyrka på 20 000 man. Det finns en thailändsk källa som talar om omkring 70 000 man! Maha Thammaracha I skickade i väg guvernörerna Yotsothon Ratchathani (Chao Mueang Yotsothon Ratchathani) เจ้าเมืองยศโสธรราชธานี och Thep Ratchathani (Chao Mueang Thep Ratchathani) เจ้าเมืองเทพราชธานี för att hjälpa Phetchaburis guvernör Phra Si Surin Rue Chai พระศรีสุรินทรฤๅไชย att försvara staden.

Enligt min källa misslyckades de med uppenbart med sitt uppdrag och samtliga tre guvernörer dog i striderna och Phetchaburi föll och lämnades nästan öde. Angående upproret i Ayutthaya samma år kan du läsa mera om längre fram i artikeln ”Uppror i östra Ayutthaya 1581.”

Omkring 1585 ingicks det en allians mellan Siam och Kambodja. Man vet inte vad som låg till grund för detta plötsliga samarbete mellan de båda ärkefienderna. Kanske handlade det om en kambodjansk rädsla för Siam då Chey Chettha I skickade ambassadörer till Ayutthaya för att ingå ett fredsavtal. Hur som helst skulle detta få en viss betydelse 1586. Detta kan du läsa litet mer om längre fram.