Ayutthaya - Ayutthaya och kontakterna med väst
Highslide JS
Natursceneri från Si Phan Don i södra Laos
Burma attackerar Lan Xang (1569)

I slutet av 1569 skickade Bayinnaung en militär expedition mot Vientiane där de kortvarigt ockuperade staden. Kanske var detta en hämnd för Lan Xangs försök att hjälpa Ayutthaya tidigare samma år.

Återigen hade Setthathirath lyckats fly och började åter med en framgångsrik gerillaverksamhet som plågade burmeserna så mycket att de retirerade igen i april 1570.

Setthathiraths aktiva roll i taivärlden hade tärt mycket hårt på hans rikes resurser. Han hade ju tidigt under sin regeringstid blandat sig i Chiang Mais politik och sedan i krigen mellan Burma och Ayutthaya.

Förutom detta kan hans byte av huvudstad från Luang Prabang till Vientiane ha retat lokala ledare i centrala Mekongflodens dalgång.

En av dessa var härskaren av Nakhon Phanom, Phya Nakhon (Phaya Nakhon) พญานคร. Han lurade Setthathirath att genomföra en militär kampanj i Kambodja, eller mot bergsfolken i sydligaste Laos, 1572 under vilken Setthathirath mystiskt nog bara försvann.

(Här förekommer andra årtal för Setthathiraths död såsom 1570 och 1573. Se även den tidigare artikeln ”Krigen mot Kambodja (1570-1587).”)

Efter Setthathirath blev en av hans generaler, Sen Soulintha (Phraya Saensurin Lüchai) พระยาแสนสุรินทร์ลือชัย, förmyndarregent för kungens unge son Nokeo Koumane (Phra No Kaeo Kuman) พระหน่อแก้วกุมาร 1571-1572. Sen Soulintha var en man med förflutet som bonde i Nong Khai och hans kraftfulla regerande gillades inte av huvudstadens adel.

Det fanns också adelsmän som skyllde Setthathiraths död på honom. En del talar för att Sen Soulintha lät kröna sig själv till kung 1572 och hans regeringstid anges till 1571-1575 eller 1572-1575. Den nye kungen skall ha fått en del av befolkningen att fly från Vientianeslätten till Roi Et och Champasak i söder.

Det blev sedan inbördeskrig i Laos och då passade burmeserna på att genomföra ännu ett anfall på Lan Xang. Bayinnaungs båda vasaller kung Maha Thammaracha och prins Naresuan tvingades följa med under denna attack. Prins Ekathotsarot fick stanna kvar och regera i Ayutthaya under deras frånvaro.

Hans tid som vikarierande regent blev dock inte långvarig då prins Naresuan insjuknade innan man nått fram till Lan Xang och både prinsen och hans far tilläts att återvända hem. En källa säger att prins Naresuan drabbades av smittkoppor, men överlevde.

Burmeserna genomförde därför attacken på egen hand utan siamesisk hjälp. Vientiane intogs 1574 och den självutnämnde kungen samt Setthathiraths son och tronföljare fördes bort till fångenskap i Burma.

1575 fick den starke burmesiska kungen placerat sin egen kandidat på Lan Xangs tron. Denne kandidat var en son till den gamle kungen Phothisarath som de tagit som gisslan från Vientiane 1565. Härmed hade Bayinnaung skaffat sig ytterligare en vasallstat.

(Här säger en källa att sonen hade förts till Burma 1564.)

Men denne kung, som är känd som kung Voravongsa I (Worawongsa) วรวงษา (r. 1575-1579), regerade bara fyra år. I thailändska Wikipedia kallas han för Phra Chao Si Worawongsathirat พระเจ้าศรีวรวงษาธิราช och att han avslutade sin regeringstid 1580. I en del källor kallas Voravongsa I för Tha Heua (Chao Tha Hüa) เจ้าท่าเฮือ.

(Alternativ regeringstid; 1575-1580.)

1579 utbröt det ett uppror i sydligaste Laos bland bergsfolken. Detta uppror leddes av en helig man som menade att han var en reinkarnation av Setthathirath. Han drog mot Vientiane med en icke föraktlig styrka och tvingade Voravongsa I på flykt.

Burmeserna återvände 1580 och placerade den gamle kungen Sen Soulintha (r. 1579-1582) på tronen. Thailändska Wikipedia uppger hans regeringstid till 1580-1582.

(Alternativ regeringstid för Sen Soulintha; 1582-1583.)

Då Sen Soulintha dog två år senare ersattes han av sin son, Nakhon Noi (Phraya Nakhon Noi) พระยานครน้อย (r. 1582-1583), som varit guvernör över Nakhon Phanom.

(Alternativ regeringstid för Nakhon Noi; 1582-cirka 1583.)

1583 blev också Nakhon Noi avsatt efter ett folkligt uppror och därefter föll kungariket Lan Xang helt enkelt samman. Det fanns inga kungar de nästa åtta åren och instabiliteten skulle komma att vara i ett halvt århundrade.

Bayinnaungs imperium blev det ytmässigt största i Sydostasiens historia. När det var som störst kontrollerade han förutom sitt eget rike Burma ett väldigt område från Manipur (Manipura) มณีปุระ i Indien, Arakan, Lan Na, Lan Xang och ända till gränsen mot Vietnam. I norr kontrollerade han Xishuangbanna och i söder stora delar av nuvarande Thailand.

Burmeserna hade därmed lyckast med det som tailedarna misslyckats med. Nämligen med att förena taivärlden. Men taifolken i de ockuperade områdena kunde inte förlikas med detta då det fanns en konflikt mellan den distinkta tai-identiteten, som vuxit fram under de två tidigare århundradena, och burmesernas kultur och traditioner.

Chakkraphat och Setthathirath hade strävat efter ett moraliskt ledarskap genom folkliga buddhistiska ritualer och försökt skapa välfungerande institutioner för ett fridfullt liv. Bayinnaung däremot var hårdare i sitt umgänge med folk och gav kommandon som blint skulle följas.

De av Bayinnaungs soldater som taifolken kom i kontakt med uppfattades som ohyfsade och obildade. Men de kan naturligtvis inte ha undgått att färgas genom årtionden av krig där burmeserna plågat och fördärvat för dem.

Ayutthayas krönikor beskriver livfullt de bittra krigen. Förlusterna av liv och egendom var stora både för försvararna och erövrarna. Många, liksom de som flydde ut i skogarna under krigen eller som gjorde som Maha Thammaracha och gick över på fiendens sida, planerade bara sin tillvaro med tanke på överlevnad.


Stavningsvarianter;

Sen Soulintha; Phanya Saen Surin, Phanya Saen Sulin, Phragna Sen Soulinthara Lusai, Phra Nga Sen Sulintara Lusai, Phragna Sen Soulinthara Lusai, Saensulin, Saensurin, Sene Soulintha, Sensulinthahar, Sensulinthara, Sensurin.

Nokeo Koumane; Kun Nokeo Koumane, Nokeo-Koumane, Nokeo Koumone, Nokeo Kumman, Nokkeo Kumman, No Koe Kuman, Nu Kaeva Kumara, Nu Mueang Kaeva Kumara, Phra Nga Nakhon Noi Hno Mueang Keo Koumane, Phra Nga Nakorn Noi Hno Mueang Keo Koumane.

Voravongsa I; Chao Si Worawongsa Ratchakuman เจ้าศรีวรวงษาราชกุมาร, Mahaupahat, Mahaupat, Maha Upahat อุปฮาด, Phra Chao Si Worawongsathirat พระเจ้าศรีวรวงษาธิราช, Phra Maha Upparacha Worawangso พระมหาอุปราชาวรวังโส, Phra Maha Uparat Si Worawongsa พระมหาอุปราชศรีวรวงษา, Voravongse I, Vorawongse I.

Nakhon Noi; Nakhone Noi, Nakhon Noy, Nakorn Noi.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-03-01, 20.54
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.