Ayutthaya - Ayutthaya och kontakterna med väst
Highslide JS
Elefanter i Chiang Mai
Lan Na mister sin självständighet 1558

Nu går vi tillbaka litet till händelser i Chiang Mai och Lan Xang under den turbulenta tiden i Ayutthaya. 1547 hade Setthathiraths far, Phothisarath, skadats svårt då han krossades under sin fallande elefant.Enligt en källa skall Phothisarath ha kallat samman till en stor audiens med främmande dignitärer och i samband med denna inviterades de alla till en stor inhägnad där man drivit in vilda elefanter. Här valde Phothisarath att demonstrera sin egen skicklighet i elefantfångst.

Han gav sig därför in i inhägnadens mitt bland de vilda elefanterna, ombord på sin egen elefant, och fångade en av de vilda med ett lasso. Men den infångade elefanten lyckades dra omkull Phothisaraths elefant och Phothisarath själv hamnade under den fallande elefanten. Man lyckades därefter ta sig in och rädda Phothisarath som bars till sitt palats. Trots att hans tillstånd var kritiskt fick han arrangerat så att de främmande dignitärerna tackades för att de kommit och han bad dem att återvända hem. Sju dagar senare var han död.

Phothisaraths död resulterade i en tronstrid i Lan Xang två olika grupperingar kämpade om tronen för varsin kandidat. Det handlade enligt en källa om två av Setthathiraths halvbröder och den yngre brodern av de två utsåg sig själv till kung Chao Kitthonworathirat เจ้ากิจธนวราธิราช (r. 1547-1548), eller Chao Tha Rüa เจ้าท่าเรือ. Men denne kung finns inte med i kungaföljden i engelska Wikipedia, men han finns med i thailändska Wikipedia!

Det finns källor som säger att de två bröderna hade kommit överens om att dela Lan Xang emellan sig i en nordlig del och en sydlig del. Då Setthathirath i Lan Na fick höra talas om brödernas planer valde han att skyndsamt ta sig dit. Chiang Mais krönika säger att Setthathirath begav sig mot Lan Xang den 20 augusti 1547.

Då han lämnade Lan Na säger flera källor att han lämnade över styret, eller regentskapet, till sin mormor Chiraprapha. Men han hade lovat att återvända.

Med sig på sin resa till Xiang Dong Xiang Thong (Luang Prabang), som då var huvudstad i Lan Xang, hade han med sig religiösa texter, munkar och lärda män samt de tidigare omtalade buddhastatyetterna Phra Kaeo (Smaragdbuddhan), Phra Phuttha Sihing och Kristallbuddhan. Kanske som en garanti för att senare kunna återfå tronen i Lan Na.

(En källa talar också om att han hade med sig buddhastatyetten Phra Phuttha Saekkham พระพุทธแซกคำ.)

Phra Kaeo skulle förbli i Xiang Dong Xiang Thong tolv år för att senare hamna i Vientiane de kommande 214 åren. Enligt en källa återbördades Phra Phuttha Sihing till Chiang Mai 1556, men hur det gick till vet jag inte.

Då Setthathirath väl kommit fram till Lan Xang visade det sig att han hade tillräckligt stöd bland Lan Xangs adel och ämbetsmän för att förhindra halvbrödernas planer om en delning av riket. Han lyckades också få dem arresterade. En del av halvbrödernas släktingar som varit inblandade i ovanstående hovintriger blev avrättade, men de båda bröderna benådades faktiskt.

En misslyckad expedition från Lan Xang för att säkra Setthathiraths anspråk på tronen i Chiang Mai kan ha genomförts 1548 eller 1550. En källa säger att Setthathirath regerade i Lan Xang 1548-1571 och en annan säger 1550-1571.

Den 26 februari 1551 försökte Phraes regent, Phraya Sam Lan พระยาสามล้าน, invadera Chiang Mai med hjälp av styrkor från Lan Xang. Han fick hjälp av Phraya Nakhon พระยานคร och Phraya Hua Wiang พระยาหัวเวียง från Lan Xang. Den 28 mars samlade adeln i Chiang Mai ihop en styrka och genomförde en motattack. Den blev framgångsrik och styrkorna från Phrae flydde hemåt. De hade då varit i Chiang Mai i två månader och 25 dagar.

I april 1551 meddelade Setthathirath att han inte kunde hålla sitt löfte om att återvända till Chiang Mai och abdikerade. Setthathirath ville att makten i Chiang Mai skulle lämnas över till hans mormor Chiraprapha.

(En annan förvirrande källa säger istället att han ville hans mamma, som nu kallades Thao Mae Ku ท้าวแม่กุ, skulle bli regent!)

Men ämbetsmännen i Chiang Mai ville annorlunda och erbjöd istället den tidigare omtalade prins Mekuti, som var regent i Müang Nai, att bli regent i Chiang Mai. Den 9 maj 1551 anlände Phra Mekuti (r. 1551-1564) till Chiang Mai och den 22 december 1551 blev han krönt. Han fick titeln Phra Mekuti Sutthiwong พระเมกุฎิสุทธิวงศ์. Setthathirath skall ha blivit mycket upprörd över att Mekuti fått ta över tronen, men han kunde vid den här tiden inte göra så mycket åt saken.

Mekuti regerade först 1551-1558 i det självständiga Lan Na och sedan 1558-1564 under burmesisk överhöghet. Enligt en källa var Phra Mekuti släkt med Khun Khrüa, som i sin tur var son till kung Mangrai.

(Här finns det dock källor som säger att Mekuti anlände den 9 maj 1551 och att han blev krönt samma dag.)

Två prinsar som regerade i Nai respektive Xiang Thong (Luang Prabang) försökte erövra Lan Nas Mekongregion 1552 och 1555 hade de erövrat Chiang Rai och Chiang Saen. Detta genomfördes dock inte med Phra Mekutis och Lan Xangs godkännande. I maj 1555 förkom strider mellan styrkor från Lan Xang och de två prinsarna. En annan källa säger att det var Mekutis bror, som regerade i Nai, som försökte erövra Lan Nas Mekongregion. Detta skulle han ha gjort tillsammans med furstendömet Fang.

1556 var den burmesiske kungen Bayinnaung från Pegu igång med en expedition mot några av shanstaterna. Kungens bror som var regent i Müang Nai insåg det burmesiska hotet och skrev till sin bror i Chiang Mai om hjälp. Ett senare brev berättade att burmesernas förtrupper redan hunnit fram.

Kung Bayinnaung skickade nu en delegation till Chiang Mai där han förklarade att prinsen i Nai hade brutit ett löfte om lojalitet till burmeserna och att de tänkte straffa honom. Segervisst förklarade de att prinsen säkert ville fly till Chiang Mai och att han då skulle utlämnas till burmeserna. Därefter skulle vänskapen mellan burmeserna och Lan Na bli ännu starkare.

Senare kom en ny burmesisk ambassadör till Chiang Mai som berättade att prinsen i Müang Nai erkänt sin vasallstatus utan strid. Nu ville kung Bayinnaung att Phra Mekuti skulle komma honom till mötes vid floden Salween, men Phra Mekuti skickade ett antal ämbetsmän istället. Detta skall ha retat upp Bayinnaung som därefter marscherade mot Chiang Mai.

En belägring av staden inleddes den 31 mars 1558. Den 2 april 1558 gav Chiang Mai upp utan strid. Phra Mekuti fick visserligen sitta kvar på tronen, som burmesisk vasall, vaktad av burmesiska ämbetsmän och en militärgarnison. Den 6 maj 1558 återvände Bayinnaung till Pegu. Här finns det källor som säger att Chiang Mai intogs redan 1556.

1558-1559 gjorde Setthathirath ännu ett försök att återfå sin position som regent i Chiang Mai. Men han misslyckades. Setthathirath tvingades till sist att inse att han inte längre hade att göra med ett svagt Lan Na, utan med en stark burmesisk närvaro vid sin västra gräns. Den 13 januari 1559 påbörjade kung Phra Mekuti strider mot sin nya fiende Lan Xang. 


Stavningsvarianter;

Chao Tha Rüa: Chao Tha Heua.

Phra Phuttha Saekkham; Phra Phuttha Saek Kham, Phra Saek Kham พระแทรกคำ, Phra Saekkham, Saekkam.

Thao Mae Ku; Thao Meku ท้าวเมกุ.

Phra Mekuti Sutthiwong; Chao Mekuti, Mae Ku, Mekut Wisuthiwong, Phra Chao Mekuthi Suthiwong, Phra Chao Mekuthi Sutthiwong พระเจ้าเมกุฏิสุทธิวงศ์, Phra Maeku, Phra Mekutawisutthiwong, พระเมกุฎิ, พระเมกุฎิสุทธิวงศ์, พระเจ้าเมกุฏิสุทธิวงศ์.

Denna artikel senast uppdaterad: 2018-05-01, 21.42
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.