Ayutthaya - Ayutthaya och kontakterna med väst
Highslide JS
Elefanter - Målning av Nin Vannak
Krig mot Kambodja (1549, 1551, 1556)

Som tidigare omtalat hade Neay Kan tagit makten i Kambodja 1512. Då Ang Chan, som flytt till Ayutthaya, misslyckades med att uppbringa siamesisk militär assistans begav han sig själv till Kambodja där han samlade ihop en armé i provinserna och började bekämpa Neay Kan. Ang Chan erbjöds nu kungatiteln och är känd som kung Ang Chan I (r. 1516-1566). Se även det tidigare avsnittet ”Konungariket Ayutthaya,” artikeln ”Utvecklingen i Kambodja.”

Inbördeskriget i Kambodja skall ha börjat 1516 och efter många års strider lyckades Ang Chan till sist besegra Neay Kan 1525. Men Neay Kan skall ha levt vidare fram till 1529 och påstås då ha blivit avrättad.

1525 beordrade Ang Chan I att Longvek (Lawaek) ละแวก skulle bli ny huvudstad. Platsen var uppenbart redan under Angkortiden en viktig militärpostering och den nya huvudstaden byggdes upp under åren 1527-1529. 1529 flyttade Ang Chan I dit och han blev också krönt här. 1553 beordrade Ang Chan I att hans palats skulle byggas här.

Som en konsekvens av huvudstadsbytet kallade utländska besökare ofta Kambodja för kungariket Longvek under perioden 1525-1593. En källa hävdar att Longvek förblev huvudstad ända fram till 1618.

Longvek låg halvvägs mellan nuvarande Phnom Penh och den södra delen av Tonle Sap och strax norr om den senare grundade staden Oudong (Udong) อุดงค์. Läget hade valts av försvarsstrategiska skäl. Idag kan den gamla huvudstaden Longvek bara betraktas som en större by. En källa säger att Oudong fick sitt namn efter Ayutthays förste regent U Thong.

Varje gång siameserna var i svårigheter passade khmererna på att skapa problem för dem. Under Ayutthayas belägring 1549 anföll därför Ang Chan I provinsen Prachinburi där man i vanlig ordning plundrade och tog fångar. Här fick han veta att Chakkraphat blivit ny kung och att oroligheterna vid Ayutthayas hov var slut. Därför avstod han från att rycka längre in på Ayutthayas territorium och återvände hem.

Men enligt den långt senare kungen Rama IV (Mongkut) nådde kambodjanerna ända fram till Phra Khanong พระโขนง, som idag är ett distrikt i Bangkok, innan de drog sig tillbaka. Kung Chakkraphat kunde inte göra något omedelbart åt det kambodjanska problemet då han var upptagen med krig mot burmeserna.

Men då läget på västfronten var lugnt genomförde siameserna en vedergällningsaktion 1551, som uppenbart misslyckades. Kung Chakkraphat lät den tidigare omtalade kambodjanske prinsen Ong leda angreppet med en 30 000 man stark armé. Men Ang Chan I gick till motanfall och sköt ihjäl Ong, då han satt på sin elefant. Därefter skingrades den siamesiska armén och inte mindre än 10 000 siamesiska soldater togs till fånga. Det var efter denna seger som Ang Chan I döpte en av sina städer till Siem Reap, som ofta översätts som "siamesernas nederlag" eller "där siameserna blev besegrade."

1556 anföll Ayutthaya återigen Kambodja. Anfallet kom både via land och till havs. Landarmén bestod av 50 000 man och kom via Battambang och flottan anlände via Banteay Meas (Banthai Mat) บันทายมาศ. Flottstyrkan tog sig uppför floden där Longvek omringades. Förhistorien till det siamesiska anfallet på Kambodja skall ha varit att kung Chakkraphat hade bett Ang Chan I om en vit elefant, vilket Ang Chan dock vägrat då han inte ville erkänna sig som vasall till Ayutthaya.


(Karta från 1600-talet över Longvek (Eauweck))

I det område som kallas Banteay Meas ligger idag den moderna staden Ha Tien (Ha Tian) ฮาเตียน, som numera tillhör Vietnam. Då khmererna behärskade området kallades staden Piem eller Peam på kambodjanska. Detta översätts till hamn eller flodmynning.

Den kambodjanske kungen valde att underkasta sig utan strid och han återlämnade krigsfångarna från 1549. Förutom den ovan omtalade vita elefanten tog kung Chakkraphat också med sig 3 000 krigsfångar hem till Siam. Bland dessa fanns också en av Ang Chan I:s bröder. En annan källa säger att ovanstående attack, som jag daterat till 1556, istället skulle ha inträffat 1551. Så här berättar denna källa;

En siamesisk armé bestående av 50 000 man hade samlats på en plats kallad Paniat (Phaniat) เพนียด. Phraya Phayao พระยาพะเยา var arméns överbefälhavare och Phra Si Chodük พระศรีโชฎึก var befälhavare över arméns förtrupper. Samtidigt hade guvernörerna i rikets södra städer beordrats att bistå med en flottstyrka. Kung Chakkraphat själv begav sig österut med sin armé i slutet av januari 1551 och begav sig mot Longvek via Battambang, vilket var en sträcka på över 500 kilometer. Flottstyrkan begav sig över Thailandviken mot Banteay Meas.

Kung Chakkraphat och hans armé befann sig sex kilometer från Longvek då Phra Si Chodük och hans förtrupper nådde fram till Longvek och slog läger endast 400 meter från staden. Flottstyrkan hade tagit sig upp via en kanal och floderna Bassac แม่น้ำบาสัก (Maenam Basak) och Tonle Sap (Maenam Tonlesap) แม่น้ำโตนเลสาบ.

Kung Ang Chan I insåg att motstånd skulle vara lönlöst och skickade därför budbärare till kung Chakkraphat. Han erkände att han begått ett misstag då han attackerat Prachinburi och bad kung Chakkraphat om att inte attackera Longvek. Tre dagar senare erbjöd sig Ang Chan I och hans två söner att betala tribut till Chakkraphat, vilket också hade utlovats i det tidigare meddelandet. Invånarna från Prachinburi återlämnades därefter till siameserna.

Ang Chan I fick därefter fortsätta som vasallkung och hans två söner följde med siameserna då de återvände till Ayuttthaya. En av de kambodjanska prinsarna utsågs faktiskt till ny guvernör av Sawankhalok.


Stavningsvarianter och alternativa regeringstider;

Alternativ regeringstid för Ang Chan; 1516-1556.

Longvek; Anachak Khamen Lawaek อาณาจักรเขมรละแวก, Eauweck, Eauwek, Ivek, Lanvêk, Lauweck, Lavack, Lavaek, Longvek, Longwaek ลงแวก, Lovec, Lovek, Lowek, Lunvêk, Müang Lawaek เมืองละแวก, Pandây Luûvêk.

Oudong; Odong, Odongk, Udong อุดง, U-Thong.

Phra Khanong; Khet Phra Khanong เขตพระโขนง.

Banteay Meas; Bantea Meas, Banteay-Meas, Banteymas, Müang Banthaimat เมืองบันทายมาศ, Müang Phutthaimat เมืองพุทไธมาศ, Pithonobaste, Ponteamass.

Ha Tien; Atien, Cancao, Cangcas, Cang-Khâu, Hatian, Hatien, Hà Tiên, Kancao, เหอเซียน. ASN; Bam, Pam, Pie.

Piem; Bam, Pam, Pie.

Phraya Phayao; Phraya Yao.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-10-30, 12.54
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.