Ayutthaya - Konungariket Ayutthaya
Highslide JS
Kungliga plöjningsceremonin
Ayutthaya och dess ris

Siameserna i Ayutthaya hade nästan alltid god tillgång till livsmedel. Bönderna planterade ris för eget bruk och för att betala skatter och det som återstod användes för att mätta munkarna och hålla liv i de religiösa institutionerna.

I höglänt terräng planterade bönderna klibbris (khao niao) ข้าวเหนียว, som krävde konstbevattning och noga reglering av vattennivån på fälten. Denna typ av ris är fortfarande basfödan i norra och nordöstra Thailand. Detta ris kokas inte som vanligt ris utan ångkokas.

Men från 1200-1400-talet började bönderna på Chaophrayaflodens flodslätt att plantera ett våtris som härstammade från Bengalen. Detta ris gav stora skördar och var lätt att sköta då det växte tillräckligt fort i takt med att vattennivåerna ökade på fälten. Detta ris kokas till skillnad mot klibbriset.

De leriga områdena i Chaophrayaflodens delta, som betraktades som olämpliga att bosätta sig på, blev nu också utnyttjade för risodling.

Ayutthaya blev ett ekonomiskt nav i området och under kungligt beskydd kunde hoveriarbetare gräva kanaler varpå riset kunde transporteras till de kungliga fartygen för export främst till Kina.

Traditionellt var det kungens plikt att genomföra en religiös ceremoni för att välsigna planteringen av ris. Denna ceremoni, som har sitt ursprung i Indien, kallas för den kungliga plöjningsceremonin (Raek Na Kwan) แรกนาขวัญ och genomförs fortfarande varje år. Det fullständiga namnet på ceremonin är Phra Ratchaphithi Charot Phra Nang Khan Raek Na Khwan พระราชพิธีจรดพระนังคัลแรกนาขวัญ. En källa säger att ceremonin började användas redan under Sukhothairikets tid 1238-1438.

I ceremonin kopplas två heliga oxar till en träplog och de plöjer sedan en fåra vari riskorn sås av hovbrahminer. Efter detta erbjuds oxarna olika tallrikar med ris, majs, gröna bönor, sesam, friskt gräs, vatten och riswhisky. Beroende på vad oxarna sedan väljer att äta spår astrologerna och brahminerna om den kommande säsongen kommer att bli bra eller inte.

På 1920-talet, under Rama VII, upphörde ceremonin, men 1960 återupplivades den igen av Rama IX. I både Kambodja och Thailand har det varit vanligast att kungen, eller någon kunglig ställföreträdare, övervakade ceremonin. Ibland har kungen själv deltagit aktivt genom att sköta plogen.

De senaste åren har Rama X övervakat ceremonin, som hålls på Sanam Luang สนามหลวง i Bangkok. Ris som odlats på palatsområdet, tillhörande den avdöde kung Rama IX, har då såtts. Efter ceremonins slut har åskådarna skyndat sig fram för att plocka dessa riskorn som ansågs lyckobringande.

Trots att tillgången på ris var stor i Ayutthaya stoppades exporten ibland. Det kunde handla om hungersnöd på grund av missväxt eller krig. För det exporterade riset köptes ofta lyxartiklar och senare vapen från väst. Men odlingen var huvudsakligen till för den egna marknaden och exporten kunde vara både oregelbunden och opålitlig.


Stavningsvarianter;

Klibbris; Sticky rice.

Kungliga plöjningsceremonin; Jarod Pranangkan Raenakwan, Phra Ratcha Phithi Charot Phra Nangkhan Raek Na Khwan, Phra Ratchaphithi Phüt Mongkhon พระราชพิธีพืชมงคล, Royal Ploughing Ceremony, Raek Na Kwan แรกนาขวัญ.

Denna artikel senast uppdaterad: 2019-12-02, 09.18
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.