Ayutthaya - Konungariket Ayutthaya
Highslide JS
Angkor Wat sett från luften
Krigen mot Kambodja och Angkors fall (1431)

Kung Borommaracha II fortsatte krigen mot khmererna. Tyvärr bidrar olika källor med förvirring angående kungars namn, titlar, regeringstider och kronologisk ordning vid den här tiden.

Gränsen mot Ayutthaya gick kanske från Chanthaburi till Chonburi och Nakhon Ratchasima. Utmed denna gräns gjordes det liksom tidigare räder in över gränsen för att plundra och ta fångar. Men på 1400-talet var Angkorrikets styrka tydligt på tillbakagång.

Khmererna var fångade mellan chamfolket i öster som upprepade gånger trängde djupt in i Angkorriket och även in på Ayutthayas territorium i väster. Champa hade invaderat Mekongflodens deltaområde i full skala 1421 och det var först 1426 som khmererna lyckades driva ut dem.

Tidigare hade khmererna upprepade gånger hotat Ayutthaya via Chonburi i syd och från området utmed floden Mun i nordöst. Men nu tog sig kung Borommaracha II ända fram till Angkor och belägrade staden 1430. Siameserna använde sig av den landsväg som byggts av Jayavarman VII och anlände via Aranyaprathet อรัญประเทศ till Angkor.

Ayutthayas krönikor säger att Angkor föll efter sju månaders belägring 1431, vilket skall ha berott mer på förräderi än på militär överlägsenhet.

En del källor påstår att den kambodjanske kungen Barom Reachea II dog under belägringen, vilket fick två ämbetsmän och två höga buddhistmunkar från den belägrade staden att ta sig ut till siameserna med viktig militär information som bidrog till Angkors fall.

Här känns det återigen som om man blandat samman händelser från 1393 med händelser 1431! Se även den tidigare artikeln "Krig mot Kambodja (1351-1353)."

Angkor plundrades på allt som gick att forsla bort. Bland annat tog kung Borommaracha II med sig en samling bronsstatyer med djurmotiv. Dessutom togs det som sedvanligt ett stort antal fångar.

Innan kung Borommaracha II lämnade Kambodja fick han placerat sin sonson, prins Intharacha, på Kambodjas tron. Men enligt Kambodjas egen historia var prins Intharachas karriär på den kambodjanska tronen över efter en månad. Här verkar det återigen vara en sammanblandning av de påstådda händelserna från 1393 och 1421. Någon källa säger istället Borommaracha II:s son! Han kallas då Intaburi.

Intharacha blev nämligen lönnmördad av kambodjanska ämbetsmän. De utgav sig ha kommit för att hylla den nya kungen och träda i hans tjänst, men i ett obevakat ögonblick stacks han ihjäl med en dolk. Det lär ha handlat om lojala ämbetsmän till den tidigare omtalade Ponhea Yat (tidigare Barom Reachea II).

Men även här blir det förvirrande då det finns källor som säger att Intharacha dog av sjukdom. Se även den tidigare artikeln ”Krig mot Kambodja (1351-1353).”

Ponhea Yat begav sig senare mot Angkor med en armé. Väl framme fick han hjälp av sina landsmän i staden att massakrera siameserna och öppna stadsportarna för hans armé. Uppenbart gjorde siameserna inget försök att hämnas detta, vilket kan förefalla märkligt. Året kan ha varit 1432.

Ponhea Yat blev sedan krönt som kung, men han valde först att slå sig ner i Basan, men efter ett år flyttade han sedan till staden Chaktomuk (Chatumuk) จตุมุข på grund av Mekongflodens översvämningar.

Observera att Chaktomuk senare kommer att bli känt som Phnom Penh (Phanom Pen) พนมเปญ.

Kung Borommaracha II:s försök att göra khmerriket till en vasallstat hade därmed misslyckats. Den kambodjanska krönikan talar visserligen om nya strider kort efter Angkors fall, men siameserna fick inte kontroll över några större landområden efter kriget 1431.

Efter erövringen av Angkor 1431 inleddes en mörk period i Kambodjas historia. Detta indikeras av att man funnit väldigt få inskriptioner de kommande århundradena. Det finns två teorier bland historikerna om Angkors öde efter 1431.

Den ena teorin menar att Angkor lämnades fullständigt öde efter 1431 och att befolkningen begav sig söderut. Den andra teorin menar istället att staden inte lämnades helt öde, men att en ny kungaätt passade på att etablera sig i söder vid nuvarande Phnom Penh.

Angkor skulle långt senare drabbas av ödet att området vid Phnom Penh blev ett blomstrande sjöhandelscentrum och därför så mycket viktigare för landets ekonomi än Angkor. Speciellt viktig blev handeln med Kina på 1600-1700-talet.

Oavsett vilken teori som är mest korrekt så föll förmodligen Angkor inte helt i glömska. Omkring 1550-1570 försökte nämligen en till namnet okänd kung i Angkor renovera ett tempel utan framgång. Dessutom fanns det på 1600-talet en japansk bosättning bland khmererna i staden Angkor. Detta bevisas av att man hittat 14 japanska inskriptioner i området.

En av de mest kända japanska inskriptionerna har skrivits av en japan vid namn Ukondafu Kazufusa (?-3 maj 1674), som hade besökt Angkor och firat khmerernas nyår 1632. Angkor övergavs någon gång efter denna tid, men något exakt årtal eller av vilken anledning känner vi inte till.

Snart hade khmererna ännu en gång återhämtat sig, men deras fantastiska kultur skulle aldrig mer nå upp till sin forna glans. Angkor betraktades kanske inte längre som någon säker huvudstad och kung Ponhea Yat och en stor del av befolkningen hade lämnat staden 1432.

Men även här är historikerna och källorna oeniga om vilket år man lämnade Angkor. Men att det skedde efter 1431 är högst troligt.

Här har historikerna litet olika teorier om varför man lämnade Angkor. En del anser att det berodde på närheten till fienden i Ayutthaya, medan andra menar att siameserna skapade intriger inom den kambodjanska kungliga familjen. Detta skulle i sin tur ha orsakat inbördeskrig med rivaliserande huvudstäder.

Men enligt andra historiker skall flytten helt enkelt ha handlat om en vilja till fortsatt utvecklad handel med Kina. Men kanske var det en kombination av de ovan nämnda orsakerna.

Först slog man sig ner i Toul Basan, men efter en översvämning flyttade man vidare till Phnom Penh, som då var känt under namnet Chaktomuk.

När och hur Phnom Penh blev huvudstad varierar i olika källor. Wikipedia säger att staden hade grundats 1373 och att Ponhea Yat flyttade hit redan 1431 och gjorde Phnom Penh till sin huvudstad. Andra källor säger 1432, ett par år senare eller på 1440-talet.

En kinesisk ambassadör beskrev den fantastiska staden Angkor Thom, men märkligt nog inte Angkor Vat. Enligt denne ambassadör var Kambodja en vasallstat till Kina, men detta skall dock inte tolkas allt för bokstavligt. Alla länder i världen hörde nämligen, enligt kineserna, till "Mittens rike."

Under den här tiden började det uppstå det som kallas skuldslaveri och krigsfångar blev krigsslavar (that chaloei) ทาสเชลย, eftersom landet led av underbefolkning. De fick utföra allt tungt arbete och offentliga arbeten. Ättlingar till dessa khmerfångar bor ännu idag kvar i nordöstra Thailand.


Stavningsvarianter;

Aranyaprathet; Amphoe Aranyaprathet อำเภออรัญประเทศ, Aranyaprateth, Aran Yaprathet, Aranya Prathet, Aran.

Chaktomuk; Chadomoukh, Chado-Mukh, Chakdomok, Chaktumuk, Charktomok, Charktomuk, Chaturmukha, Chordamuco, Churdumuco, Jadomuk.

Phnom Penh; Calompé, P’nompenh, Phnompenh, Phnom Pénh, Phnum Penh, พนมเป็ญ.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-10-11, 19.22
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.