Ayutthaya - Konungariket Ayutthaya
Highslide JS
Natursceneri från provinsen Chonburi
De fortsatta krigen mot Kambodja (1388-)

Mellan 1350 och 1431 har det i princip varit oavbrutet krig mellan siameserna och khmererna. Ayutthaya var långt farligare för Angkor än vad Sukhothai hade varit eftersom Ayutthaya låg närmare geografiskt. De flesta striderna fördes i gränsområdet vid Chanthaburi, Chonburi ชลบุรี och Nakhon Ratchasima.


(Karta över provinsen Chonburi)

I början av Ramesuans andra regeringstid, då han var upptagen med kriget mot Chiang Mai, fortsatte khmererna sin taktik med att anfalla Ayutthaya så fort landet visade svaghetstecken.

En källa talar om ett siamesiskt anfall mot Kambodja som 1388 fick kambodjanerna att flytta hovet från Angkor till Toul Basan (Müang Basan) เมืองบาสาณ.

(Ofta förkortas Toul Basan till Basan och kallas ofta även för Boribun)

Toul Basan låg i det nuvarande distriktet Srey Santhor (Saroei Santho) เสร็ยสันธอร์ i dagens provins Kampong Cham กำปงจาม.

Andra källor påstår att Angkor faktiskt intogs 1389. Men det förefaller nu faktiskt tveksamt om Ayutthaya någonsin intog Angkor före 1431.

Kort tid efter 1390 invaderade den kambodjanske kungen Thomma Saok de siamesiska distrikten Chonburi och Chanthaburi. Detta gjorde kambodjanerna för att skaffa arbetskraft och kungen skall ha tagit med sig tusentals fångar hem till Kambodja. En källa talar om 6 000-7 000 fångar och en annan om 7 000-8 000.

Kambodjanerna drevs sedan iväg av siamesiska styrkor och siamesiska garnisoner inrättades i de städena Chonburi och Chanthaburi.

Detta skall, enligt den mycket opålitliga kambodjanska krönikan, ha orsakat ett mycket omfattande krig mellan Siam och Kambodja 1393. Kung Ramesuan beordrade general Phraya Chai Narong att göra en motattack in i Kambodja och följde sedan själv efter med en egen armé.

Khmererna besegrades och siameserna fortsatte mot Angkor som belägrades. Efter sju månaders belägring skall sedan Angkor ha intagits 1393. Belägringen skall ha lyckats med hjälp av två höga kambodjanska ämbetsmäns förräderi.

(Andra källor talar om en fem månader lång siamesisk invasion.)

Enligt en källa hette de två kambodjanska ämbetsmännen Ponhea Keo och Ponhea Tai och deras förräderi skall ha varit att de öppnat stadsportarna för siameserna.

Men om Angkor verkligen skulle ha intagits 1393 är idag ifrågasatt. Historikern D.G.E. Hall är en av dessa tvivlare och skriver i sin bok A History of Southeast Asia att Angkor inte intogs.

Men här finns också en annan version av hur Angkor intogs;

Siameserna skall brutalt ha låtit piska sju siamesiska soldater som sedan tilläts fly och de deserterade till fienden. En av soldaterna skall ha dött av misshandeln och de ansvariga som befanns skyldiga till flykten blev spetsades offentligt.

De som överlevt och flytt till kambodjanerna hjälpte dem sedan i sin kamp mot siameserna, men en dag skall de ha öppnat stadsportarna för sina landsmän.

En källa säger att den kambodjanske kungen Thomma Saok flydde i en båt och att hans öde är okänt. En annan källa säger att han avrättades!

Den kambodjanske kronprinsen skall dock ha tagits tillfånga och en kung som jag tidigare nämnt vid namn In Reachea (Phaya Phraek) installerades som vasallkung 1394.

När siameserna drog sig tillbaka från Kambodja lämnade de kvar den siamesiske generalen Phraya Chai Narong som guvernör av Angkor med en styrka på 5 000 man.

Inte mindre än 90 000 kambodjaner påstås ha tagits som fångar och fördes med tillbaka till Siam. Endast 5 000 personer skall ha tillåtits stanna kvar. Bland fångarna fanns det många hantverkare och höga ämbetsmän.

I Ayutthaya anordnades en stor procession till ära för segrarna och de framgångsrika militära ledarna belönades på olika sätt. Först 1401 skall khmererna ha lyckats driva ut siameserna från sitt rike.

Enligt andra källor skall Ramesuan istället ha placerat sin son Intharacha på den kambodjanska tronen. (Förväxling med In Reachea här ovan?) Men denne son blev snart lönnmördad och Angkor frigjorde sig igen och kunde sätta en av sina egna på tronen.

Men här verkar det vara tal om en förväxling eller sammanblandning av händelser i samband med Angkors fall 1431! Se även den artikeln "Krigen mot Kambodja och Angkors fall (1431)," längre fram!

I det ovan nämnda kriget nämns användning av kanoner, men en del källor påstår att man inte kände till skjutvapen vid denna tid. Burmas historia nämner dock kanoner så tidigt som vid belägringen av Martaban 1354. I den kinesiska historien nämns redan 747 ett vapen som förmodligen var en kanon.


Stavningsvarianter;

Chonburi; Chon Buri, Chol Buri, Cholburi, Jalapuri, Müang Chon เมืองชล.

Toul Basan; Bahaur, Pasan ปาสาน, Toul Bassan, Tuol Basan, ป่าสาณ.

Srey Santhor; Siristrol, Sistol, Sistor, Si Sunthon ศรีสุนทร, Sithor, Srei Santhor, Sreisonthor, Srei Sonthor, Si Sothon ศรีโสธร, Si Sunthon สฺรีสนฺธร.

Kampong Cham; Changwat Kampong Cham จังหวัดกำปงจาม.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-02-18, 14.28
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.