Ayutthaya - Konungariket Ayutthaya
Highslide JS
Natursceneri från Nakhon Sawan
Kung Ramrachathirat (r. 1395-1409) - Krig mot Sukhothai

1395 blev kung Ramesuan sjuk och han dog samma år. Detta efter att ha regerat i sju år under sin andra regeringsperiod. Han var omkring 56 år gammal vid sin död. Många av hans segrar i de olika krigen har han nog sin general Phraya Chai Narong พระยาไชยณรงค์ att tacka för.

Han efterträddes av sin son Ram (Rama) som blev till kung Somdet Phra Ramrachathirat สมเด็จพระรามราชาธิราช, eller Ramracha รามราชา (r. 1395-1409). De flesta källorna säger att Ramracha var född 1356. Tyvärr är den här perioden i Siams historia mycket otydlig.

Beroende på källan varierar Ramrachas regeringstid både i längd och när han blev kung. Van Vliet anger hans regeringstid till tre år och att han var 21 år gammal vid trontillträdet. Men det finns ytterligare flera varianter.

Kung Ramracha var angelägen om att hävda sin kontroll över rikets nordliga delar och 1396 lönnmördade ett sändebud från Ayutthaya Chao Khamtan เจ้าคำตัน som var härskare i furstendömet Nan.

(Men här finns det källor som säger att Chao Khamtan regerade 1393-1398.)

1397 gjorde kung Ramracha ett statsbesök till kungariket Sukhothai och proklamerade att en lag om människorov skulle gälla även här. Se även den tidigare artikeln "Ayutthayas grundande-Kung Ramathibodi (r. 1351-1369)" där jag berättat om tidig lagstiftning i Ayutthaya.

Lagtexten som hittats på en steninskription från 1397 dikterar vasallstaten Sukhothai att återlämna slavar, eller arbetskraft till sina ägare. Lagen, som flera gånger refererar till de gamla hinduiska lagtexterna dharmashastra (thammasat) ธรรมศาสตร์ och rajasastra (ratchasat) ราชศาสตร์, anger de hårda straff och böter som drabbade de som befanns skyldiga till människorov, eller för de som hjälpte slavar eller arbetskraft att fly.

Som tidigare omtalat var riket underbefolkat och tillgången på arbetskraft därför avgörande för statens överlevnad. Historikern Charnvit Kasetsiri har påpekat att kampen om arbetskraft mellan Sukhothai och Ayutthaya tydligt kan ses på ovanstående nämnda steninskription av Ramracha.

Det är också troligt att lagen också hade som syfte att befästa Ayutthayas auktoritet över Sukhothai. Kasetsiri skrev också att Ramrachas besök förmodligen avspeglade Ayutthayas ostabila interna politik där Ramracha hade allt svårare att bevara kontrollen i sitt rike.

Då Maha Thammaracha II av Sukhothai dog omkring 1398 uppstod en kamp om tronen, vilket fick Ayutthaya att intervenera. Den tidigare omtalade prins Nakhon In marscherade med en armé mot Nakhon Sawan som uppenbart intogs och tvisten upphörde.

(Se även "Sukhothai och Lan Na," avsnittet "Konungariket Sukhothai," artikeln "Sukhothairikets sista tid.")

Men Sukhothais nye regent, Maha Thammaracha III, förklarade sitt rike självständigt 1400 och gick till motoffensiv mot angriparna. Samma år tog han tillbaka Nakhon Sawan och kontrollerade därmed floderna Ping och Nans sammanflöde, varifrån alla nordliga flodkommunikationer kunde kontrolleras.

Sukhothai utvidgade dessutom sin kontroll över furstendömena Nan och Phrae och försökte senare till och med att blanda sig i tronföljden i Lan Na. (Se även artikeln ”Krig mot Chiang Mai (1411)” litet längre fram.)

En del historiker menar att förlusten av Nakhon Sawan blev en svår prestigeförlust för kung Ramracha och att den innebar början till slutet för U Thong-dynastin, som den oftast kallas.

Det verkar som om kung Ramracha gjorde ett försök att få till stånd en försoning med huset av Suphanburi. Han utnämnde prins Nakhon In till regent eller guvernör över Suphanburi.

Men här är källorna inte överens. Vissa källor säger att han utsågs till guvernör redan under kung Ramesuans andra regeringsperiod och andra att han ärvde posten efter sin far. Men när fadern dog vet jag inte.

Kung Ramracha tillät uppenbart Nakhon In att ha egna diplomatiska förbindelser med Kina och Kina erkände faktiskt Nakhon In som tronarvinge av Ayutthaya. Under Ramrachas regeringstid skickade Nakhon In två missioner till Kina. Den första 1397 och den andra 1403.

I oktober 1403 kom en kinesisk mission under ledning av en eunuck (khanthi) ขันที vid namn Li Xing till Ayutthaya och den siamesiska missionen följde förmodligen med kineserna hem samma år.

(Se de externa länkarna angående eunuck.)

I september 1408 kom ännu en kinesisk mission till Ayutthaya under ledning av eunucken Zhang Yuan. Denna gång kom kineserna havsvägen. Prins Nakhon In påstås också ha träffat den berömde kinesiske amiralen och sjöfararen Zheng He (Choeng Hoe) เจิ้งเหอ (1371-1435) som besökte Siam någon gång mellan 1407 och 1409.

Under hela kung Ramrachas regeringstid upprätthölls vänliga förbindelser med Yongle-kejsaren (Chakkraphat Yonglo) จักรพรรดิหย่งเล่อ (r. 1402- 1424) i Kina.

Förhållandet mellan kung Ramracha och Nakhon In lär ha fungerat bra ända till 1409. Vad som hände då återkommer vi till litet längre fram.


Stavningsvarianter;

Phraya Chai Narong; Phya Chainarong, Phraya Jai Narong.

Ramracha; Chao Phraya Ram, Phya Ram, Ramaracha, Ramaraja, Rama Rajadhiraja, Ram Racha, Ramracha, Ramrachathirat, Ramraja, Ram Rajadhiraj, Ram Rajathiraj, Ram Ratchathirat, Ram Ratch’ath’irat, Somdet Phra Ram สมเด็จพระราม, Somdet Phra Rama Rachathirat, Somdet Phraramratchathirat, Somdet Phraya Ram สมเด็จพระยาราม.

Dharmashastra; Dammasastra.

Rajasastra; Ratsat.

Zheng He; Cheang-Ho, Cheng Ho.

Yongle; Yung-lo.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-08-15, 09.22
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.