Sukhothai och Lan Na - Konungariket Lan Na
Mangrais rike och hans efterföljare

Man måste förstå att kung Mangrai regerade över en brokig samling folkslag. I söder var monfolket etniskt dominerande och det fanns lawa och andra bergsstammar samt olika taifolk i riket. Den regerande eliten var tai, men det förekom ofta giftermål mellan de olika folkslagen.

Dessutom rekryterades olika experter som inte var tai. Ett exempel var den tidigare omtalade Ai Fa, som var etnisk mon. Mangrai hade en stark förkärlek till monfolket och deras kultur och religion.

Kung Mangrais äldste son hade som tidigare nämnt dödats då han försökte revoltera mot sin far. Mangrais andra son och favorit, Chai Songkhram (Khun Khram), regerade därefter i Chiang Rai.

Mangrais tredje och yngste son, Khun Khrüa, betraktades som tämligen misslyckad och 1311 skickades han att regera över de östra shanerna från en ny huvudstad vid Müang Nai เมืองนาย som låg på västbanken av floden Salween. Detta skall ha varit ett straff för att hålla honom borta från Chai Songkhram, efter att Khun Khrüa förfört en av hans hustrur.

Då Mangrai blev sjuk 1311 begav han sig till Wiang Kum Kam och Chai Songkhram reste dit för att vårda sin far. Då fadern tillfälligt blev bättre återvände han till Chiang Rai. Men efter flera års sjukdom dog Mangrai till sist 1317.

Enligt legenden dog Mangrai emellertid redan 1311 och hans död skall ha varit betydligt mera dramatisk än simpel sjukdom. Då han besökte en marknad i Chiang Mais centrum uppstod ett oväder och han skall ha dött efter att ha blivit träffad av ett blixtnedslag!

På mindre än 60 år hade Mangrai byggt upp ett vidsträckt och starkt rike som dominerade det inre av övre Sydostasien. Han hade skaffat sig inflytande bland shanerna i väst, bland luefolket i norr, bland laofolket i norr och nordöst och han hade hållit stånd mot mongolerna i två årtionden.

Mangrais Lan Na gjorde anspråk på dagens norra Thailand förutom provinserna Phrae och Nan. Phrae tillhörde Sukhothai och Nan tillhörde Phayao. Dessutom gjorde Mangrai anspråk på Kengtung, Müang Nai och Chiang Hung i Yunnan. Områden i dagens norra Vietnam, norra Laos och Sipsongpanna betalade tribut till Mangrai.

Mangrai hade knappast hunnit bygga upp administrativa eller politiska institutioner, utan hade förmodligen bara skickat ut sina söner, sonsöner och betrodda officerare för att regera över nya furstendömen som bildats i dalarna i norr.

1317 fanns det ännu ingen utvecklad tradition med central kontroll från Chiang Mai och det fanns inga bestämda regler som garanterade fredliga byten av tronföljare i riket. Kung Mangrai hann dock med att börja stifta lagar. Kanske var han inspirerad av monfolket.

Då Chai Songkhram fick höra om sin fars död begav han sig till Chiang Mai med en stor militär styrka. Han stannade dock bara fyra månader i Chiang Mai, innan han återvände för att regera från Chiang Rai.

Han utsåg sin äldste son, den 41-årige Thao Saen Phu ท้าวแสนภู (1277?-1334) till regent i Chiang Mai den 15 maj 1318. Chai Songkhrams mellanson, Thao Pho Nam Thuam ท้าวพ่อน้ำท่วม, utsågs till regent i Fang och hans yngste son, Thao Pho Ngua ท้าวพ่องั่ว, fick regera Chiang Khong.

Chai Songkhrams yngre bror, Khun Khrüa, som tidigare skickats i exil till Müang Nai av Mangrai, begav sig 1319 mot Chiang Mai med sina styrkor där Saen Phu regerade utan någon officiell kröning. Saen Phu flydde utan att ta strid mot sin farbror. Först till Fang och senare till Chiang Rai.

Chai Songkram beordrade 1322 Thao Nam Thuam att leda en armé för att fånga Khun Khrüa. Detta lyckades han med och Khun Khrüa satt sedan fängslad i Chiang Mai fram till sin död 1326. Thao Nam Thuam utnämndes därefter till regent över Chiang Mai 1322.

1324 bröt Thao Nam Thuam sin lojalitet mot sin far. Chai Songkhram beordrade sin son Pho Thao Ngua att föra Thao Nam Thuam till Müang Khem (Kengtung), vilket han också gjorde. Därefter fick Saen Phu en andra chans att regera Chiang Mai samma år.

1327/28 dog Chai Songkhram 63 år gammal i Chiang Rai. Efter hans död utsågs Saen Phu officiellt till regent i Chiang Mai, men han begav sig till Chiang Rai 1328 och skickade sin 26-årige son Phraya Kham Fu พระยา คำฟู att regera över Chiang Mai.

Fredagen den 3 mars 1329 beordrade Saen Phu att Chiang Saen skulle återuppbyggas. Staden skulle fungera som en buffert mot hans fiender. Här levde han fram till sin död och Chiang Saen var rikets viktigaste stad under denna tid och också en av sin tids främsta befästningar.

Varje gång Lan Na hamnade i problem valde Mangrai och hans efterföljare att omgruppera sig i Chiang Saen.

Så här såg kungaföljden ut efter Mangrai, enligt Wyatt, under denna turbulenta tid; kung Chai Songkhram (r. 1317-1318), kung Saen Phu แสนภู (r. 1318-1319), kung Khrüa (r. 1319-1322), kung Nam Thuam น้ำท่วม (r. 1322-1324) och kung Saen Phu (r. 1324-1328) som återkom en andra regeringstid. Det hade då bara gått elva år sedan Mengrais död.

Det var först då Mangrais sonsonson (Phraya) Kham Fu พระยาคำฟู (r. 1328-1337) kom till makten som Chiang Mai återfick en viss stabilitet. Men rikets inflytande och utbredning hade nu minskat och riket återfick aldrig sin forna ställning.

(Det finns källor som säger att Kham Fu dog 1336.)

Riket Phayao annekterades dock av Lan Na under Kham Fu. Tillsammans med Nans regent Phya Pha Nong พญาผานอง (r. 1320-1349) attackerades och plundrades Phayao. Men Kham Fu ville inte dela bytet med Nan och drog sig tillbaka till Chiang Saen.

(Alternativ regeringstid; 1313-1351.)

Nans regent hämnades genom att plundra Fang. Kham Fu skickade därefter trupper för att ta strid med Nans härskare. Efter hårda strider drog sig Nans trupper tillbaka. Detta bör ha skett någon gång efter 1336 men före 1340. 1340/41 säger Chiang Mais krönika att Kham Fu ledde en misslyckad attack mot Phrae.

Kham Fu påstås ha drabbats av en spektakulär död. Under ett bad 1345 skall han ha blivit attackerad och uppäten av en krokodil!.

Efter Kham Fu regerade kung Pha Yu ผายู (r. 1345-1355), som valde att flytta tillbaka administrationen från Chiang Saen till Chiang Mai. Dessutom annekterades Phayao ännu en gång i Lan Na under denne kung.

Enligt en källa hamnade Pha Yu i slutet av sin regeringstid i krig med riket Lan Xang (som det kommer mera om längre fram). Han skall ha tvingats ge upp en del av sitt territorium i utbyte för fred.

Pha Yu efterträddes före sin död av sin son, kung Kü Na กือนา (r. 1367-1385). Enligt en källa var Kü Na född 1335.

Chiang Mai, eller Lan Na, intog mycket länge en stark oberoende ställning mot det övriga Thailand och utvecklade sin egen kultur och livsstil, som ännu idag är tydlig. Kulturen kom att påverkas av kontakterna med Burma och i viss mån även av kontakterna med Laos.

Fortfarande kan man hitta den unika Lan Na-skriften (tua müang) i templen i norr och som kanske var den ursprungliga taiskriften. En liknande skrift används än idag av shanfolket.

I engelska Wikipedia ser Mangraidynastins (Ratchawong Mangrai) ราชวงศ์มังราย (1292-1558) första regenter och regeringstider delvis annorlunda ut;

1. Mangrai (r. 1292–1311).

2. Chai Songkhram (r. 1311-1325).

3. Saen Phu (r. 1325-1334).

4. Kham Fu (r. 1334-1336).

5. Pha Yu (r. 1336-1355).

6. Kü Na (r. 1355-1385).


Stavningsvarianter;

Müang Nai; Mong Nai, Mongnai, Muong Nai, Möng Nai, Mueang Nai.

Thao Saen Phu; Chao Saen Phu เจ้าแสนภู, Saen Pu, Phaya Saen Phu พญาแสนภู, Phraya Saen Phu พระญาแสนภู, Saenpu, Sen Phu.

Thao Pho Nam Thuam; Chao Pho Thao Nam Thuam เจ้าพ่อท้าวน้ำท่วม.

Phraya Kham Fu; Chao Kham Fu เจ้าคำฟู, K’am Fu, Kam Fu, Kamphoo, Kampoo, Khamfu, Phaya Kham Fu พญาคำฟู, Phya Kham Fu, Yhao Kham Fu ท้าวคำฟู.

Khrüa; Chao Khun Khrua.

Phya Pha Nong; Phaya Pha Kong พญาผากอง, Phraya Pha Kong พระยาผากอง.

Pha Yu; Pa Yu, Phaya Pha Yu พญาผายู, Phayu, Chao Pho Thao Phayu, Phayaoo, Thao Pha Yu ท้าวผายู.

Kü Na; Chao Phraya Kü Na, Gue Na, Kuena, Ku Na, Phaya Kuena, Phaya Kü Na พญากือนา, Phra Chao Keu Na Thamikraj, Phra Chao Kü Na พระเจ้ากือนา, Phya Kue Na.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-03-09, 08.24
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.