Sukhothai och Lan Na - Konungariket Lan Na
Mangrais rike och hans efterföljare

Man måste förstå att kung Mangrai regerade över en brokig samling folkslag. I söder var monfolket etniskt dominerande och det fanns lawa och andra bergsstammar samt olika taifolk i riket. Den regerande eliten var tai, men det förekom ofta giftermål mellan de olika folkslagen. Dessutom rekryterades olika experter som inte var tai. Ett exempel var den tidigare omtalade Ai Fa, som var etnisk mon. Mangrai hade en stark förkärlek till monfolket och deras kultur och religion.

Kung Mangrais äldste son hade som tidigare nämnt dödats då han försökte revoltera mot sin far. Mangrais andra son och favorit, Chai Songkhram (Khun Khram), regerade därefter i Chiang Rai. Mangrais tredje och yngste son, Khun Khrüa, betraktades som tämligen misslyckad och 1311 skickades han att regera över de östra shanerna från en ny huvudstad vid Müang Nai เมืองนาย som låg på västbanken av floden Salween. Detta skall ha varit ett straff för att hålla honom borta från Chai Songkhram, efter att Khun Khrüa förfört en av hans hustrur.

Då Mangrai blev sjuk 1311 begav han sig till Wiang Kum Kam och Chai Songkhram reste dit för att vårda sin far. Då fadern tillfälligt blev bättre återvände han till Chiang Rai. Men efter flera års sjukdom dog Mangrai till sist 1317. Enligt legenden dog Mangrai emellertid redan 1311 och hans död skall ha varit betydligt mera dramatisk än simpel sjukdom. Då han besökte en marknad i Chiang Mais centrum uppstod ett oväder och han skall ha dött efter att ha blivit träffad av ett blixtnedslag!

På mindre än 60 år hade Mangrai byggt upp ett vidsträckt och starkt rike som dominerade det inre av övre Sydostasien. Han hade skaffat sig inflytande bland shanerna i väst, bland luefolket i norr, bland laofolket i norr och nordöst och han hade hållit stånd mot mongolerna i två årtionden.

Mangrais Lan Na gjorde anspråk på dagens norra Thailand förutom provinserna Phrae och Nan. Phrae tillhörde Sukhothai och Nan tillhörde Phayao. Dessutom gjorde Mangrai anspråk på Kengtung, Müang Nai och Chiang Hung i Yunnan. Områden i dagens norra Vietnam, norra Laos och Sipsongpanna betalade tribut till Mangrai.

Mangrai hade knappast hunnit bygga upp administrativa eller politiska institutioner, utan hade förmodligen bara skickat ut sina söner, sonsöner och betrodda officerare för att regera över nya furstendömen som bildats i dalarna i norr. 1317 fanns det ännu ingen utvecklad tradition med central kontroll från Chiang Mai och det fanns inga bestämda regler som garanterade fredliga byten av tronföljare i riket. Kung Mangrai hann dock med att börja stifta lagar. Kanske var han inspirerad av monfolket.

Då Chai Songkhram (r. 1317-1318) fick höra om sin fars död begav han sig till Chiang Mai med en stor militär styrka. Han stannade dock bara fyra månader i Chiang Mai, innan han återvände för att regera från Chiang Rai. Han utsåg sin äldste son, den 41-årige Saen Phu (Thao Saen Phu) ท้าวแสนภู (r. 1318-1319) till regent i Chiang Mai den 15 maj 1318. Chai Songkhrams mellanson, Nam Thuam (Thao Pho Nam Thuam) ท้าวพ่อน้ำท่วม, utsågs till regent i Fang och hans yngste son Ngua (Thao Pho Ngua) ท้าวพ่องั่ว, fick regera Chiang Khong.

Chai Songkhrams yngre bror, Khun Khrüa, som tidigare skickats i exil till Müang Nai av Mangrai begav sig 1319/20 mot Chiang Mai med sina styrkor där Saen Phu regerade utan någon officiell kröning. Saen Phu flydde utan att ta strid mot sin farbror. Först till Fang och senare till si far i Chiang Rai. Khun Krüa (r. 1319-1322) blev ny regent i Chiang Mai.

Chai Songkram beordrade 1322 Nam Thuam att leda en armé för att återerövra Chiang Mai och fånga Khun Khrüa, vilket han också lyckades med. Khun Khrüa hölls därefter fängslad i Chiang Mai fram till sin död fyra år senare. På grund av sitt mod och sin skicklighet utnämndes därefter Nam Thuam (r. 1322-1324) till ny regent över Chiang Mai.

En källa säger att Chai Songkhram också begav sig mot Chiang Mai i sällskap med sonen till den avlidne kung Ngam Müang av Phayao. Sonen hette Phaya Khamdaeng พญาคำแดง. Thao Khamdaengs son Khamlue gifte sig senare med Chai Songkhrams dotter Kaeophota, för att säkra de goda relationerna mellan Sukhothai och Phayao.

1324 bröt Nam Thuam sin lojalitet mot sin far, Chai Songkhram. Chai Songkhram beordrade sin son Ngua att föra Nam Thuam till Müang Khem (Kengtung), vilket han också lyckades göra. Därefter inledde Saen Phu (r. 1324-1328) en andra regeringsperiod i Chiang Mai.

1327/28 dog Chai Songkhram 63 år gammal i Chiang Rai. Efter hans död utsågs Saen Phu till att fortsätta regera i Chiang Mai, men han begav sig till Chiang Rai 1328/1329 där hans far tidigare hade regerat och skickade sin 26-årige son Phraya Kham Fu พระยาคำฟู (r. 1328-1337) att regera över Chiang Mai. Observera att det finns källor som säger att Kham Fu dog 1325 alternativt 1336.

Fredagen den 3 mars 1329 beordrade Saen Phu att Chiang Saen skulle återuppbyggas på platsen där ruinstaden Ngoen Yang legat. En annan källa nämner årtalet 1327. Staden skulle fungera som en buffert mot fienden. Här levde han sedan med sin familj fram till sin död och Chiang Saen var rikets viktigaste stad under denna tid och också en av sin tids främsta befästningar. Varje gång Lan Na hamnade i problem hade Mangrai och hans efterföljare valt att omgruppera sig i Chiang Saen.

Det var först under Kham Fu som Chiang Mai återfick en viss stabilitet. Men rikets inflytande och utbredning hade minskat och riket skulle aldrig återfå sin forna ställning. Riket Phayao annekterades dock av Lan Na under Kham Fu. Tillsammans med Nans regent Phya Pha Nong พญาผานอง (r. 1320-1349) attackerades och plundrades Phayao. Men Kham Fu ville inte dela bytet med Phya Pha Nong och drog sig tillbaka till Chiang Saen med merparten av det som plundrats.

Nans regent hämnades genom att plundra Fang. Kham Fu skickade därefter trupper för att ta strid med Nans härskare. Efter hårda strider drog sig Nans trupper tillbaka. Chiang Mais krönika säger att Kham Fu ledde en misslyckad attack mot Phrae 1340/41.

Kham Fu påstås ha drabbats av en spektakulär död. Under ett bad 1345 skall han ha blivit attackerad och uppäten av en krokodil!. Efter Kham Fu regerade hans son kung Pha Yu ผายู (r. 1345-1355), som valde att flytta tillbaka administrationen från Chiang Saen till Chiang Mai. Dessutom annekterades Phayao ännu en gång i Lan Na under denne kung.

Enligt en källa hamnade Pha Yu i slutet av sin regeringstid i krig med riket Lan Xang. Han skall ha tvingats ge upp en del av sitt territorium i utbyte för fred. Du kan läsa mera om detta i avsnittet "Laos tidiga historia," artikeln "Kung Fa Ngum." Pha Yu efterträddes före sin död av sin son, kung Kü Na กือนา (r. 1367-1385). Enligt en källa var Kü Na född 1335.

Chiang Mai, eller Lan Na, intog mycket länge en stark oberoende ställning mot det övriga Thailand och utvecklade sin egen kultur och livsstil, som ännu idag är tydlig. Kulturen kom att påverkas av kontakterna med Burma och i viss mån även av kontakterna med Laos. Fortfarande kan man hitta den unika Lan Na-skriften (tua müang) i templen i norr och som kanske var den ursprungliga taiskriften. En liknande skrift används än idag av shanfolket.

I engelska Wikipedia ser Mangraidynastins (Ratchawong Mangrai) ราชวงศ์มังราย (1292-1558) första regenter och regeringstider delvis annorlunda ut;

1. Mangrai (r. 1292–1311).

2. Chai Songkhram (r. 1311-1325).

3. Saen Phu (r. 1325-1334).

4. Kham Fu (r. 1334-1336).

5. Pha Yu (r. 1336-1355).

6. Kü Na (r. 1355-1385).


Stavningsvarianter och alternativa regeringstider;

Müang Nai; Mong Nai, Mongnai, Muong Nai, Möng Nai, Mueang Nai.

Saen Phu; Chao Saen Phu เจ้าแสนภู, Chao Thao Saen Phu เจ้าท้าวแสนภู, Saen Pu, Phaya Saen Phu พญาแสนภู, Phra Chao Saen Phu, Phraya Saen Phu พระญาแสนภู, Saenphu, Saenpu, Sen Phu.

Nam Thuam; Chao Pho Thao Nam Thuam เจ้าพ่อท้าวน้ำท่วม, Chao Thao Nam Thuam เจ้าท้าวน้ำท่วม, Namthuam, Nam Thuem, Phra Chao Nahm Thuam พระเจ้าน้ำท่วม.

Ngua; Chao Thao Ngua เจ้าท้าวงั่ว.

Khun Khrüa; Chao Khun Khrua.

Phaya Khamdaeng; Thao Khamdaeng ท้าวคำแดง.

Phraya Kham Fu; Chao Kham Fu เจ้าคำฟู, K’am Fu, Kam Fu, Kamphoo, Kampoo, Khamfu, Phaya Kham Fu พญาคำฟู, Phya Kham Fu, Yhao Kham Fu ท้าวคำฟู.

Khrüa; Chao Khun Khrua.

Phya Pha Nong; Phaya Pha Kong พญาผากอง, Phraya Pha Kong พระยาผากอง.
Alternativ regeringstid för Phya Pha Nong; 1313-1351.

Pha Yu; Pa Yu, Phaya Pha Yu พญาผายู, Phayu, Chao Pho Thao Phayu, Phayaoo, Thao Pha Yu ท้าวผายู.
Alternativ regeringstid för Pha Yu; 337-1355.

Kü Na; Chao Phraya Kü Na, Gue Na, Kuena, Kue Na, Ku Na, Phaya Kuena, Phaya Keua Na, Phaya Kü Na พญากือนา, Phra Chao Keu Na Thamikraj, Phra Chao Kü Na พระเจ้ากือนา, Phya Kue Na.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-10-29, 11.53
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.