Sukhothai och Lan Na - Konungariket Lan Na
Chiang Mai grundas (1296)

Mangrai hade påbörjat sökandet efter en plats där han kunde bygga ännu en ny huvudstad. Hur detta gick till finns det många och långa berättelser om.

Så här säger en källa; Vid ett tillfälle kom han till berget Doi Sutheps ดอยสุเทพ fot. Där fick han syn på två vita hjortar, en hind och en kalv, som kom ut från en skogslund utan att visa någon som helst fruktan. De två hjortarna drev till och med bort de jakthundar som Mangrais jägare hade med sig.

Mangrai såg detta som ett tecken och hans ministrar upplyste honom om att skogslunden varit hem för många stora regenter långt tillbaka i tiden.

Mangrai var mycket nöjd med detta besked och beordrade att hans nya stad skulle ligga i den dal där skogslunden fanns och lunden skulle vara stadens centrum. Därefter inviterade han sina två goda vänner, Ngam Müang och Ramkhamhaeng, att besöka platsen och hjälpa honom med stadens planering.

I och med att dessa två kollegor fick delta i stadens planering gav de också ett godkännande till den. Då de tre kungarna inspekterade platsen för den nya huvudstaden såg de en vit mus med fem ungar komma ut från lunden och sedan in i ett banyanträd ต้นไทร.

Detta banyanträd skulle bli en viktig symbol för den nya staden. Hur det gick med detta träds vidare öde kan du läsa om i ”Ayutthaya,” avsnittet ”Konungariket Ayutthaya,” artikeln ”Trailok går i kloster (1465) - Nya problem med Chiang Mai.”

En annan källa har följande berättelse; En källa säger att Mangrai, i samråd med Ngam Müang och Ramkhamhaeng, valde plats för sin nya huvudstad den 27 mars 1292 och den kom senare att heta Nophaburi Si Nakhon Ping Chiang Mai นพบุรีศรีนครพิงค์เชียงใหม่. (Någon källa säger 1291.)

Väster om det nuvarande Chiang Mai fanns det ovan omtalade berget Doi Suthep. Den valda platsen var högt belägen och sågs som utmärkt med tanke på översvämningsrisken. Från platsen där staden skulle byggas kunde man se vattenfallet på Doi Suthep som forsade ner i floden Ping.

Först rann floden norrut, sedan österut och till sist söderut innan den till sist rann västerut och omgav Wiang Kum Kam. Ping passerade den östra sidan av den kommande nya staden. Detta tolkades som ett gott tecken och som fördelaktigt för befolkningen med tanke på dricksvatten och bevattning. I nordost fanns en stor sjö.

Det fanns många fördelar med den nya stadens placering. Belägenheten mellan floderna Kok แม่น้ำกก och Ping var av strategisk betydelse då det gällde styret av de mindre städerna i området.

Placeringen utmed den nord-sydliga handeln utmed Pingfloden skulle också göra staden till ett handelscentrum. Dessutom var området utmed Pingfloden extremt bördigt och kunde därmed föda en stor befolkning.

Sist men inte minst sluttade området svagt från väster mot öster och bevattnades hela tiden av vattendrag från Doi Suthep. Detta samt den stora sjön i nordöst var en garanti för god tillgång på vatten.

Men själva uppförandet av staden började inte förrän den 18 april 1296. (Chiang Mais krönika säger den 19 april.) Att det dröjde så länge berodde kanske på hotet från mongolerna. Se nästa artikel!

Det finns dock källor som säger att Mengrai föredrog Chiang Rai som huvudstad och att Chiang Mai först blev huvudstad 1339 eller 1345.

Chiang Mais stadsplanering baserades på astrologiska teorier som fanns nedtecknade i gamla manuskript. Grävningarna började i det östra hörnet (Chaeng Sri Phum แจ่งศรีภูมิ), vilket ansågs mest lyckobringande. Gränsmarkeringar placerades i alla hörnen. Då stadens murar byggdes beordrade Mangrai att alla fyra murarna skulle ha portar som var fyra wa breda. Det vill säga 8 meter.


(Chaeng Sri Phum)

Först grävdes vallgravar och en fästningsvall av jord runt staden. Vallgraven blev till sist 18 meter bred. Därefter tillverkade man tegelsten som man klädde jordvallen med.

Portarna restaurerades 1801 under kung Kawilas (Phra Chao Kawila) พระเจ้ากาวิละ regeringstid och ännu en gång mellan 1966-1969.

Denna rektangulära tegelmur runt staden blev 1,6 kilometer i bredd och 2 kilometer i längd. Allt detta samt byggandet av ett kungligt palats och en marknadsplats skall enligt en källa ha tagit endast fyra månader!

När allt var klart firade Mangrai i tre dagar och nätter. Här säger samma källa att det var då som de tre kungakollegerna gav staden sitt namn.

Delar av muren, dess portar och vallgraven finns kvar än idag och området innanför muren kallas ofta den “gamla staden." Enligt vissa källor bosatte sig Mangrai i Chiang Mai 1298.

Men det finns andra källor som säger att Mangrai föredrog Chiang Rai som huvudstad och att Chiang Mai först blev huvudstad 1339 eller 1345.

Lan Na kallas härefter ofta för Chiang Mai, efter namnet på den nya huvudstaden. Chiang Mai kan faktiskt översättas till just den Nya staden.


Stavningsvarianter;

Doi Suthep; Dawi Sutep, Doi Sutep.

Nophaburi Si Nakhon Ping Chiang Mai; Nopburi Si Nakhon Ping Chiang Mai, Nopburi Sri Nakorn Ping Chiang Mai, Nopphaburi Si Nakhonping Chiang Mai, Nabbapuri Sri Nagara Chiang Mai, Nophaburi Sri Nakhon Ping.

Kawila; Phraya Kavila, Phra Jao Kawila, Phra Chao Kawila, Chao Kawila เจ้ากาวิละ, Kawila, Gawila, Chao Khanan Kawila, Kahwila.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-03-01, 15.30
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.