Sukhothai och Lan Na - Konungariket Lan Na
Mangrai erövrar Haripunjaya (1281)

Snart blev tiden äntligen mogen för den planerade attacken mot Haripunjaya (Lamphun). Spionen Ai Fa hade som planerat lyckats skaffa sig kung Yi Bas förtroende och utsetts till skattmästare och fick sedan myndighet att styra hela provinsen Lamphun.

Ai Fa lyckades isolera kungen från direkt kontakt med folket och hovet och började sedan ge märkliga order, i kungens namn, som upprörde befolkningen. En källa talar om att han skulle ha beordrat ett kanalbygge som skulle förbinda floden Ping med Lamphun.

Detta var ett led i planen för att öka missnöjet. Kanalen började 200 kilometer norr om Chiang Mai och spår av den skall ha funnits kvar ända till slutet av 1800-talet.

En annan källa säger så här; Ai Fa skapade missnöje bland befolkningen genom att ta ut ovanligt höga skatter. Han tvingade folket att gräva bevattningskanaler och dammar på kort tid under torrtiden, då jorden var torr och hård. Dessa kanaler blev senare kända som muang khaeng (müang khaeng) เหมืองแข็ง och spår av dem kan ses än idag.

Dessutom fick tvångsarbetare fälla träd i skogen och släpa dem över mognande risfält för att bygga ett palats till Yi Ba. Ai Fa skyllde på Yi Ba och befolkningen blev rasande och hämndlysten mot kungen. Då de viskande uttryckte sitt missnöje med kungen uppmanade Ai Fa dem att fundera på om inte kung Mangrai kunde vara ett alternativ.

Ögonblicket kom då Ai Fa meddelade Mangrai att det var läge för en omedelbar attack. Mangrai mobiliserade sina styrkor och anlände till Haripunjaya med en väldig armé. Behändigt nog blev Ai Fa befälhavare för armén som gick ut för att möta fienden.

Han skickade snart bud efter förstärkningar och då han hade fått kontroll över hela armén förrådde han den till Mangrai och Mangrai intog med lätthet det gamla kungariket Haripunjaya den 23 april 1281.

(Här har en del källor väldigt avvikande årtal och anger erövrandet av Haripunjaya till efter 1287! Någon källa säger 1292.)

Den besegrade kung Yi Ba, tilläts faktiskt leva vidare och fick slå sig ner i Lampang ลำปาง hos sin son Phraya Boek พระยาเบิก. Det hade tagit Ai Fa sju år att bryta ner en stat som existerat i 618 år.


(Provinsen Lampang)

Mangrai var nu herre i norr och han tillbringade flera år på landsbygden där han byggde nya städer, fort, buddhistmonument och kloster. I Lamphun fanns den tidigare omtalade Kristallbuddhan av vit kristall och den lade nu kung Mangrai beslag på.

1283/84 blev Ai Fa utsedd till regent i Lamphun, som Haripunjaya nu kallades. Mangrai byggde upp en egen stad, Müang Chawae เมืองชะแว nordöst om Lamphun. Men till sist tvingades Mangrai ge upp denna stad på grund av ständiga översvämningar under regntiden.

1286/87 grundade Mangrai därför staden Wiang Kum Kam เวียงกุมกาม dit han flyttade. Wiang Kum Kam skulle bli Mangrais huvudstad omkring 1287-1290.

(Andra källor anger 1294 respektive 1303 för stadens grundande.)


(Ruiner från Wiang Kum Kam)

Wiang Kum Kam grundades i en grund fruktbar sänka där Pingfloden flöt fram. Det fanns redan en gammal bosättning här då Mangrai valde denna plats för sin nya huvudstad.

Han beordrade grävandet av vallgravar på alla fyra sidor och lät floden Ping (Raming) rinna in i staden. Mangrai hade i sin planering låtit sig inspirerats av Haripunjayas läge, som varit placerad intill en flod för bekväma transporter och handel. Traditionellt föredrog laodynastin att etablera sina städer nära basen av berg.

Haripunjayas kultur påverkade inte bara valet av huvudstad utan också på en rad andra områden i Lan Na. Ett exempel på detta var att man anammade den religiösa Lan Na-skriften, i folkmun känd som tua müang ตั๋วเมือง, från den monskrift som användes i Haripunjaya.


(Lan Na-skrift)

Den religiösa arkitekturen kopierades också då man byggde Wat Ku Kham วัดกู่คำ, som baserades på den stil som Wat Ku Kut วัดกู่กุด i Haripunjaya var byggd i. Wat Ku Kham var lika viktigt som Wat Kan Thom วัดกานโถม (döpt efter Nai Kan Thom นายกานโถม, som var templets byggherre) i Wiang Kum Kam.


(Wat Ku Kham)

Wat Kan Thoms chedi var dock inte byggd i Haripunjayastil och visar på början på en blandning av de olika folkslagens kultur i Mangrais mångkulturella rike. I riket fanns det etniska mon från Haripunjaya, lawa och mon från nuvarande Pegu som senare kom till Lan Na med en av Mangrais hustrur.

Dessa mon hade följt med henne då hennes far, kungen av Pegu, sökte vänskap med Mangrai. (Se nästa artikel!) Dessutom fanns det shaner från Ava som var guldsmeder och metallsmeder.

Genom denna mix av kulturer började den typiska artistiska kulturen i Lan Na hitta sin egen form. 


Stavningsvarianter;

Lampang; Kelang Nakhon Kaeng Nakorn, Khelang, Khelang Lakhon, Lakawn, Lakon, Lambang, Lam Pang, Nakawn Lampang, Nakhon Lampang.

Phraya Boek; Phaya Boekl.

Müang Chawae; Müang Cha Wae.

Wiang Kum Kam; Wieng Kum Kam, Kum-Kam, Kumkarn, Wieng Kum Kan, Wiang Kumkam.

Tua müang; Akson Tham Lan Na อักษรธรรมล้านนา, lannaskrift, tai tham, thai chiang ไทยเฉียง, tua muang, tua mueang.

Wat Ku Kut; Wat Ku Kham Luang, Wat Chedi Liam วัดเจดีย์เหลี่ยม.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-03-01, 15.29
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.