Sukhothai och Lan Na - Konungariket Lan Na
Mangrai, Ngam Müang och Ramkhamhaeng

Medan Mangrai väntade på klartecken från Ai Fa bestämde han sig för att ta kontrollen över landet i sydöst. Här härskade kung Ngam Müang över det tidigare omtalade riket Phayao. Han var, enligt vissa källor, också ättling till den tidigare nämnde Khun Chüang.

Ngam Müang var som tidigare nämnt född 1238 och hade som 16-åring studerat i Lopburi hos en lärd religiös man. Här hade han lärt känna en prins, som senare skulle bli känd som kung Ramkhamhaeng av Sukhothai.

1276 anlände kung Mangrai med sin armé till Phayaos gräns. Ngam Müang gick Mangrai till mötes, men istället för strid ingick de två ett förbund. Dock fick Ngam Müang avstå ett gränsdistrikt där det bodde 500 familjer.

Några år senare ombads Mangrai att medla i en allvarlig kris mellan Ngam Müang och Ramkhamhaeng. Förhistorien var denna; Ngam Müang hade en vacker fru vid namn Ua Chiang Saen อั้วเชียงแสน. Hon hade blivit upprörd efter att ha grälat med sin man, som haft synpunkter på en maträtt som hon lagat till en religiös ceremoni.

Ua Chiang Saen fruktade att Ngam Müang var trött på henne och att det var därför han klagat på hennes mat. Då Ngam Müang var borta från huvudstaden blev dock Ua Chiang Saen glad igen då hon fick höra att Ramkhamhaeng befann sig på resa genom Phayao. Hon var nämligen litet småförälskad i Ramkhamhaeng och väntade därför på honom nära huvudstaden.

Ramkhamhaeng, som också visste att hon var förälskad i honom, tog då chansen och förförde henne. Inte bara en gång utan flera. Vad som hänt kom till Ngam Müangs kännedom och han planerade att ta Ramkhamhaeng till fånga.

Men det berättade han inte för sin gamle vän, utan bjöd honom istället på middag. Men Ramkhamhaeng förstod att något var i görningen och lät meddela att han inte tänkte komma. Dessutom svarade han att Ngam Müang hade lägre status än han själv!

Härefter berättar Chiang Mais krönika en lång historia, som innehåller magi på hög nivå, där de båda kungarna satte varandra på prov. Men slutresultatet av kampen blev att Ngam Müang vann och fick fatt i Ramkhamhaeng.

I sin svartsjuka tänkte han först avrätta både Ramkhamhaeng och sin otrogna hustru, men beslöt sig först för be kung Mangrai att komma till Phayao för att diskutera ärendet.

Mangrai hastade till Phayao och påpekade för Ngam Müang att en avrättning av Ramkhamhaeng inte skulle vara en bra lösning. Mangrai betonade istället vikten av att bevara vänskapen mellan de tre taistaterna, för att kunna motstå gemensamma fiender.

Då Ramkhamhaeng dessutom erkände sitt misstag och bad Ngam Müang om ursäkt fick det hela ett lyckligt slut. Som kompensation för oförrätten mot Ngam Müang fick Ramkhamhaeng betala 990 000 kaurisnäckskal i böter.

Denna historia visar att Ramkhamhaeng kunde svälja sin stolthet för då han kom hem attackerade han inte sin svagare granne för att hämnas sin förödmjukelse. Det skall tilläggas att inte heller Ua Chiang Saen blev avrättad.

1287 lade tre tairegenter vikt vid sitt gemensamma ursprung och sin identitet som tai och kung Mangrai, kung Ramkhamhaeng av Sukhothai och kung Ngam Müang av Phayao ingick det tidigare omtalade blodsförbundet. Detta har jag berättat om i avsnittet ”Konungariket Sukhothai”, artikeln ”Blodsförbundet”.

Denna artikel senast uppdaterad: 2016-11-30, 18.34
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.